Fem skånska syskon hölls isolerade från omvärlden

Att isolera barnen så att de inte har utvecklats ordentligt, var försvagade rent muskulärt så att de inte kunde gå ordentligt och var utsatta för kontroll vad gällde barnens toalettvanor osv är väl bland den värsta vanvård man hört talas om på senare tid? Så jo, misshandelsrekvisiten kan nog vara uppfyllda både enligt LVU och BrB.

Du verkar väldigt föraktfull mot socionomer. Det är inte konstigare än att ekonomer och skatterättsjurister hjälper till i ekobrottsmål. Att en utbildad socionom anser att en FU måste återupptas säger väl ganska mycket.

Enligt Kalla Fakta gjordes ingenting under många år. Sen pang bom tar man i med hårdhandskarna och omhändertar barnen med fullt pådrag, polishandräckning osv.

Brukar man inte gå in med stödåtgärder innan man omhändertar barn?

Vad var det som gjorde att så inte skedde i det här fallet?

Öh... Ingenting av det du räknar upp (även om det hade varit sant, vilket det mesta tyder på att det inte är) passerar som misshandel enligt brottsbalken.

För övrigt kan du inte ha läst många LVU-domar om du tycker att det där är den värsta vanvård du har hört talas om på senare tid. Jag har läst en hel del LVU-domar och den här är rätt klen i jämförelse med genomsnittsdomen.


Det är ganska vanligt att det går till på det sättet. Socialtjänsten ska (åtminstone formellt) sträva efter samarbete med familjen. Går inte det, för att familjen och/eller socialsekreterarna är vrånga och socialt inkompetenta, så gör man oftast ingenting och sedan antingen fortsätter man göra ingenting, dvs släpper fallet, eller slår till med storsläggan tvångsomhändertagande.

Socionomerna brukar klaga på att de inte har några tvångsmedel att ta till förutom tvångsomhändertagande. Det är ett väldigt klent argument även i den bästa av världar (man kan inte tvinga fram samarbetsvilja, oavsett vilka tvångsmedel man har), men i just det här fallet är det helt irrelevant eftersom man hade utmärkta möjligheter att använda tvångsmedel för att tvinga barnen till skolan. Det plötsliga tvångsomhändertagandet får i det här fallet snarare skyllas på lättja och inkompetens. Jag har tidigare spekulerat i att socialtjänsten, av okända skäl, fick för sig att det pågick riktigt allvarlig vanvård i stil med sexuella övergrepp eller motsvarande vilket fick dem att helt plötsligt agera. Men det är egentligen lika troligt att några socialsekreterare hade ett möte och diskuterade vad de skulle göra med den jobbiga familjen och tillsammans pratade upp sig i lätt hysteri som fick dem att beordra en polisinsats.

Ok, tack för svar. Jag var mest intresserad av om det hade framkommit några fakta i fallet, om varför man agerade som man gjorde. Vi får väl kanske se nån FUP med tiden.

Den bästa faktan är egentligen bristen på fakta. I socialtjänstens omedelbara LVU-ansökan, som måste göras direkt efter barnen har omhändertagits, står egentligen ingenting alls mer än att barnen inte gått i skolan och varit isolerade från samhället. Det är ingenting som motiverar ett omedelbart omhändertagande (med polishandräckning). I den riktiga LVU-ansökan, en månad senare, har man hittat en massa nya detaljer om barnens konstiga matvanor och bristande hälsa, men det är ingenting man kände till när man omhändertog barnen. Jag tolkar det som att man omhändertog barnen för att man misstänkte något förfärligt (en tortyrkammare i källaren?) som direkt visade sig falskt och sedan var man tvungen att skramla ihop så mycket nya anklagelser mot föräldrarna som möjligt.

Det är naturligt att den akuta LVU-ansökan är mindre detaljerad eftersom man agerar snabbt för att skydda barnen medan en utredning sedan tas vid.

Det du verkar glömma här är att föräldrarna medvetet ljugit för och manipulerat skolan, Skatteverket och andra myndigheter i åratal medan barnen hållits inspärrade i huset. Barnen har ingen skolgång, inga betyg, inga möjligheter att få ett jobb. Hur tänkte föräldrarna? Att barnen skulle sitta inspärrade tills föräldrarna dog? Och sedan då?

Att förvägra barn rätten till utbildning, till fritidsaktiviteter, till vänner och hålla dem inspärrade i åratal ÄR allvarlig vanvård och jag är inte förvånad över att det blev ett omedelbart omhändertagande.

Jag tror att myndigheterna i det här fallet blev otroligt chockade när de insåg att föräldrarna låst in sina barn i ett hus under ett stort antal år. Vi har skolplikt i det här landet till att börja med. Att bete sig som dessa föräldrar har gjort är mycket ovanligt. Jag har nog inte hört talas om något liknande tidigare. Till det ska man komma ihåg att föräldrarna medvetet ljugit för skola och andra myndigheter om var barnen befann sig.

Jag tror helt enkelt att man till att börja med kanske misstänkte någon allvarlig störning hos en eller båda föräldrarna. Dessutom behövde barnen sättas i säkerhet under tiden som man behövde utreda vad som egentligen försiggått i hemmet.

Sedan kan man tycka att skola och andra myndigheter borde ha reagerat tidigare. Absolut. Men bara för att samhället svikit barnen tidigare betyder ju inte det att samhället ska fortsätta svika. Det måste agera när man inser att barn far illa.

Tänk efter lite nu. Vill du verkligen ha ett samhälle där anonyma tjänstemän omhändertar barn (under maximalt traumatiska former dessutom) till föräldrar som verkar lite skumma bara för att kunna "utreda vad som egentligen försiggått"?


Och du verkar glömma att hela upplägget var godkänt och sanktionerat av utbildningsförvaltningen. Föräldrarna har inte bevisats ljuga med något alls (även om det väl är troligt att de har slirat en del på sanningen här och var, manipulation om du så vill).


Det finns ingenting som tyder på att föräldrarna har hållit barnen inspärrade. Däremot finns det en hel del som tyder på att de inte har hållit dem inspärrade, framförallt att barnen själva hävdar att de inte har varit inspärrade.

Det finns tusentals barn runtom i landet som inte går till skolan och sitter "inspärrade" i sina hem, så kallade hemmasittare. Och det finns tiotusentals barn som går till skolan men som i övrigt saknar vänner och fritidsaktiviteter och som också sitter "inspärrade" i sina hem. Om socialtjänsten ska omhänderta alla dem för att "utreda vad som egentligen försiggått" så har de ett styvt arbete framför sig.

Det är exakt vad LVU:s skyddsregler är till för. Hela poängen med dem. Att skydda barn medan man utreder hur hemsituationen ser ut. Om du inte tror mig rekommenderar jag att du läser förarbetena till lagen, där förklarar de lite bättre. Och man ska komma ihåg att i de fall där barnen skyddats för lite eller för sent, då blir människor oerhört upprörda och förstår inte varför ingen ingrep i tid.



Skämtar du nu? Föräldrarna har i flera år ljugit för myndigheterna om ett antal saker. Det man kan klandra skolan för är att de inte kontrollerade föräldrarnas uppgifter tidigare. Ditt påstående är som att beskylla Försäkringskassan för att någon bidragsfuskat med falska intyg.



Det faktum att barnen inte har rört sig ute i samhället visar på just det. Vad barnen säger är mindre relevant eftersom de ju är traumatiserade och inte vet bättre.



Socialtjänsten utreder hemmasittare. Just de barnen försiggås av stora insatser från samhället och föräldrarna. Men i detta fallet så rör det sig inte om hemmasittare, eller hur? Så det blir som att jämföra äpplen och päron.

De sk. föräldrarna skall aldrig mer ansvara för någon levande varelse, varken människa eller djur.
De ska låsas in och förbli i förvar inom psykiatrin till sin död

Alltså, jag känner inte föräldrarna. Men det verkar som att deras (själv)isolering lett till en hel del verklighetsfrånvända idéer hos föräldrarna. Jag förstår fortfarande inte anledningen till att de behandlat sina barn som de gjort. Vilken förälder vill inte ge sina barn de bästa förutsättningarna i världen? Så bra betyg som möjligt? Vänner och ett rikt socialt liv? Möjligheten att träffa någon och bilda egen familj så småningom?

Därför blir föräldrarna inte trovärdiga när de sitter i Kalla Fakta och låtsas vara helt normala föräldrar som inte förstår någonting. På alla viktiga relevanta frågor ges ju inga förklaringar från föräldrarna.

Att LVU-omhändertagande av barn är traumatiskt för alla inblandade är odiskutabelt. Men extra svårt lär det vara för föräldrarna som helt verkar sakna verklighetsförankring och förståelse för de lagar som är till för att se till barnens rättigheter. En förälder äger inte sitt barn. Det är viktigt att komma ihåg.

Några stycken i Ann-Marie Beglers utredning: "TILL SKYDD FÖR BARNEN
OM SKOLPLIKT OCH ANMÄLNINGSSKYLDIGHET I YSTADS KOMMUN":







https://www.ystad.se/globalassets/dokument/lou/ystad-till-skydd-for-barnen_191030_final.pdf