Citat:
Ursprungligen postat av
Pethuglin
Man önskar ju bara att de någon gång i presskonferenserna berättade hur svårt sjuk man kan bli och att rehabiliteringen kan bli väldigt långdragen.
Men istället upprepar man man samma svammel hela tiden i varje presskonferens.
Här några citat från ett fall där en läkare drabbades av Covid-19 och hamnade i respirator.
"Akutläkaren arbetade med de första coronafallen
Den 16 mars sövdes han ner och fick andningshjälp i respirator. Han berättar att tillståndet var kritiskt några gånger, men att han efter 12 dygn kunde väckas.
Flera patienter som varit nedsövda har berättat om obehagliga upplevelser och mardrömslika känslor. Det gällde också för Per Lundström.
– När jag vaknade upp hade jag, liksom många andra, obehagliga minnen. De här obehagliga drömmarna sorteras inte bort som mardrömmar man har på natten, utan minnena finns kvar och känns väldigt verkliga.
Kan leda till hjärnskador
Covid-19 orsakar en väldigt kraftig inflammation i kroppen och en del patienter får även hjärnskador av infektionen vilket att det kan leda till minnesförlust och förändringar av personligheten.
– De patienterna som överlever får en ganska komplex bild av olika skador och det är väldigt individuellt, säger Åsa Landerholm.
De som har fått intensivvård under lång tid får ofta neurologiska skador, så kallade critical illness neuropathy och myopathy, vilket innebär att musklerna skadas, säger hon."
Därtill kommer också en rehabilitering som tar allt från månader till år beroende på skador man har fått.
Det är så hemskt och det är unga personer i arbetsför ålder som drabbas av detta. Många vet inte hur farlig sjukdomen är när Folkhälsomyndigheten har sedan från början hamrat i folks medvetande att sjukdomen är i de flesta fall mild. Man borde berätta även om den andra sidan av myntet för den finns och försvinner inte.
Folk har rätt att veta sanningen och inte Folkhälsomyndighetens drömmar som kan leda till en verklig mardröm för många!
Tack! Ett mycket bra inlägg, som sammanfattar många av mina funderingar.
Media misslyckas ju fullständigt med att belysa följdskador, lidande och trauman.
Jag jobbar fn i coronavården, och jag har haft ett tiotal kollegor som smittats av viruset. Jag har fått en ganska god bild, inte bara av det centrala sjukdomsförloppet, utan också av följdskador och trauman.
Det centrala sjukdomsförloppet kan vara 3-6 veckor. Under denna tid försvagas muskulaturen, inkl andningsmuskulatur. Genomtänkt rehab och långsam tillbakagång till normalt liv är det som gäller.
Särskilt krävande är återhämtningen för respiratorpatienter, som dras med liggsår och psykiska trauman, förvirring, ångest och overklighetskänslor, efter lång och krävande nedsövning.
En coronapatient kan vakna upp efter en månad och tror att det den förlorat ett par dagar.
Att komma tillbaka till verkligheten är bara det ett arbete.
Det finns också gravida som vårdas pga corona och snittas, varefter barnet skiljs från både fadern och modern. Det går inte att tänka sig hur det känns, att vårdas på coronaavdelning och vet att ens nya bäbis förs iväg direkt, till okänd vårdpersonal.
Och så har vi de palliativa patienterna, som i stort sett dör ensamma, utan anhöriga, omgivna av vårdpersonal som knappt har tid. De palliativa avdelningarna kan inte ta emot smittsamma patienter, så i värsta fall ligger människor och dör på coronaavdelningar, under ovärdiga förhållanden.
Det finns ingen närkontakt, inga tända ljus, ingen själ någonstans. Ingen vill uppleva det.
Med tanke på det enorma lidandet, följdsakdor, virusets komplexitet, den ringa kunskapen om viruset, smittsamheten, de långa sjukskrivningarna, det ovärdiga döendet och osäkerheten, känns tidigt ingripande och hårda samhällsåtgärder som självklara.
Men vi har tappat bollen för länge sedan.
Vad kommer Sveriges strategi att kosta, i människoliv, i lidande, och i pengar?
Det går inte att gissa.