Citat:
Ursprungligen postat av
Kvantskallen
Tyvärr måste jag säga emot dig där. Min nu mera avlidne mor, död i lungcancer, hamnade på ett kommunalt korttids/äldreboende pga av platsbrist på regionsjukhuset. Hon var i ett palliativt skede och skulle naturligtvis ha legat inne på en palliativ avdelning men trots familjens protester så skickades hon dit. Under de ca två dygn hon befann sig där så fick hon varken morfin, syrgas eller annan viktig medicin (det var semestertid, personalen som jobbade saknade delegation samt att det bara fanns en sköterska som rullade runt på flera boenden och hade svårt att hinna med).
Förutom ångesten hon upplevde (hon var klar i huvudet) så hade hon svåra smärtor och hennes tillstånd försämrades mycket snabbt. Andra dygnet fick familjen ringa efter en ambulans som i ilfart körde henne till sjukhuset igen där hon lades in på en palliativ avdelning. Hon avled 3 dagar senare.
Vi vill gärna tro att den svenska äldrevården är god men verkligheten är en annan.
Detta hände innan Coronapandemin så jag vågar knappt föreställa mig vilka tragedier som nu sker i tysthet på äldreboendena.
Stackars din mor. Det är skit nog att man ska behöva dö i en jobbig sjukdom, men ännu mer skit att det finns kunskap att lindra.... OCH SÅ SKITER MAN I DET!
Det är jättesorgligt att förlora en mor. Men hade det skötts bra, med symptomlindrande behandling, vara på samma ställe (bara att flyttas runt är stressigt), med godhjärtad personal hade du kanske fått flera viktiga stunder med mor. Du hade kunnat koncentrera dig på det som varit naturligt i din sorg. Istället ska din sorg "smutsas ner" av att du blir beklämd för att allt sköttes dåligt och din mor fick lida svårt.
Sorgearbetet kan bli jättekonstigt för man kan inte sluta tänka på att det blev så fel. Alla har olika sorg så det handlar väl inte personligen om dig, men jag kan tänka mig att ibland göms sorgen då och då för att man blir arg på vården, när istället man skulle behövt ha den tiden och energin bara för saker som nu saknar, saker som man älskade hos sin mor, barndomsminnen, din mors och din gemensamma livshistoria.
Ingen ska behöva ha med i sin sorg att ens mor inte fick en bra, vetenskaplig och värdig behandling.