Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Att vara mot identitetspolitik är som att vara mot krig. Ingen hindrar en ju från att vara ensidigt avväpnad pacifist. Man kan ju stå där med ett fång blommor att pula ned i gevärsmynningarna på alla normalbegåvade, mer traditionella män när dessa kommer traskande över gränsen.

Fast grejen är ju att de "vänsterliberala" har kört identitetspolitiken som ett av de övergripande politiska projekten i vart fall sedan slutet av 1980 talet. Man kan förvisso hitta rötterna ännu längre tillbaka i tiden men av praktiska skäl så kan vi begränsa oss till "The Rainbow Coalition" som Jesse Jackson kampanjade på.

Modern identitetspolitik har drivits i Sverige av Socialdemokraterna i vart fall sedan Mona Sahlins dagar. Det har fungerat ganska dåligt eftersom man som parti färgas av den galna vänsterflygel som man drar på sig som blir tongivande.

Men nu har Corona krisen gjort att Socialdemokraterna kunnat köra Ctrl+Alt+Delete och svepa in gamle Blobbfisken i rikets färger och tala till nationen. Det ska bli intressant att se om de tagit ett beslut att låta identitetspolitiken vila ett tag när de (ganska framgångsrikt) triangulerar in mot nationalismen på samma sätt som den danska socialdemokratin gjort.

Oavsett så måste Sverigedemokraterna flytta målsnöret ännu längre bort genom krav på repatriering mm. Det är svårt att på ett snyggt sätt göra det med en smaklig retorik etc och jag avundas dem inte. Men gör de inte det så blir de snabbt irrelevanta.

Vad gäller svensk identitetspolitik så är det knepigt eftersom folkmajoriteten alltid måste vara statsbärande och därför tvingas ha olika intressen. Det är också så frestande att söka dra till sig MENA röster eftersom det är det röstblock som ständigt växer av demografiska anledningar.

Man ska inte underskatta det manöverutrymme S har. Eller för den delen att det kommer bedrivas/redan bedrivs svensk identitetspolitik inom S. Den individuelle svenske partifunktionären har inget intresse av att partiet blir ett rent invandrarparti, även om det skulle vara röstmaximerande - om den egna platsen ändå går förlorad på kuppen.

Om SD då spyr galla över det socialdemokratiska folkhemmet för att own the libs och lierar sig med nyliberala M, tackar dessa bara och tar emot. Att 2020 möta en global depression med folkhemsnostalgi och svensk fanborg är att spela på hemmaplan mot 90-tals MUF:s reservlag.

Min fetning: Jag tror du underskattar SDs medlemmar och väljare (kanske skiljer de sig från Dansk folkeparti?) SD har en hård kärna som aldrig skulle rösta på ett sjuklöverparti. ALDRIG. Även om SD skulle börja utvisa tiotusentals bidragsinvandrare. Vi hatar sjuklövern, inte invandrarna. Hat är en stark drivkraft och sammanhållande faktor. Men det finns säkert vissa mindre hängivna SD-väljare som skulle kunna gå tillbaka till S om de ändrade invandringspolitik. Men bara om S gör något på riktigt. När flygplanen med återvändande migranter börjar lyfta från Arlanda. De som hoppade tillbaka till S i valet 2018 p.g.a. att S ändrade retorik i frågan kommer inte göra om det misstaget. Nästa gång krävs handling. Man skall också väga in institutionaliseringen som sker med de som börjar rösta SD. De ändrar åsikt i många andra frågor också. De blir mer borgerliga/liberala i ekonomiska frågor. De börjar engagera sig i svensk kultur och identitet. Oyto är inte en typisk Sverigedemokrat i sin strävan att göra SD mer sossigt. Det är frågor S aldrig kan ändra sig i (Utom möjligen ekonomi men då försvinner deras väljare till V), för dagens aktiva socialdemokrater är till största delen Mona Sahlins vänsterliberala falang bland de äldre och mycket radikala kulturmarxister bland de yngre.

Jag har faktiskt svårt att tro att S kan ändras ens i invandringsfrågan, annat än retoriskt. Hur skall de göra med SSU, Tro och -"vad de nu heter", kvinnoförbundet? Alla invandrare och muslimer som är aktiva i partiet?

SD kanske fortsätter att vara irrelevanta p.g.a. ständigt växande regeringskoalitioner, men det gör dem än mer till "den enda oppositionen".

Där tror jag tyvärr att du har fel. Den hårda kärnan kommer säkert att vara Sverigedemokrater till dess att de dör, men många i opinionsunderlaget har valt partiet som protest. De kan mycket väl flytta till annat parti om de märker förändringar.

Nu börjar Socialdemokraterna att plocka de mest uppenbart lågt hängande frukterna som att klä Blobbfisken i svenska flaggan, prata om att utvisa multikriminella menaiter mm. Den typen av triangulering kan mycket väl göra att en hel del svenskar tänker att "Vad skönt. Nu har Sossarna blivit normala igen".

Så det går inte att luta sig tillbaka och tro att man har ett fast underlag. De flesta människor är helt enkelt inte politiska varelser. De vill att saker och tinga ska fungera och vill vara ifred och sköta sitt.

Jag kanske färgas för mycket av de partimedlemmar jag träffar och de som går på SDs möten och tillställningar. Nyligen talade jag med en annan kvinna som är medlem och hon var förut vänsterpartist, ja hon var ju mer vänster i ekonomiska frågor men lika radikal som oss andra angående nationalism och invandring. Hon skulle aldrig gå tillbaka till sjuklövern. Förhoppningsvis blir allt fler "vanliga" SD-väljare radikaliserade som oss.

Om du tittar historiskt så var S länge ett hypernationalistiskt projekt. Sverige hade världens största hybris per capita - och det var inte obefogat. Bortom bilindustri och annat så lyckades detta lilla land producera jetflygplan och en uppsjö militära innovationer på allt från stridsvagnar till U-båtar, kanoner, raketgevär och legendariska kulsprutor som Navy Seals använde i Vietnam. Inom nästan varje verktygskategori fanns ett svenskt kvalitetsmärke med världsrykte för kvalitet.

Det fanns en krisberedskap, men också en egensinnig själviskhet som retade upp Churchill och andra. Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig, med det svenska särintresset i första rummet. En tredje väg, en egen väg. Världens mest framgångsrika lilla nationalstat.

Den tidens sossar hade aktat sig noga för att fronta mot Kina som Kristersson, eller hetsa mot Putin. Eller tacka USA för att man skapar flyktingvågor till Sverige, som Borg.

Däremot kan jag tänka mig att de skulle vägra miljardstöd till företag som delar ut vinst till aktieägare eller har huvudkontor i skatteparadis.

Ja men jag tror inte S kan gå tillbaka till det även om, mot förmodan, partiledningen skulle försöka. De aktiva partimedlemmarna, de förtroendevalda i kommun, landsting och riksdag, deras nämndmän (Som nyligen dömde enligt Sharia till förmån för en afrikan mot en svenska), ja t.o.m. de ledande inom LO; alla domineras av en helt annan ideologi. Ygeman, Strandhäll och hela vägen ner är de i bästa fall 68-vänster och i värsta fall kulturmarxister, radikalfeminister, HBTQ-aktivister, islamister, asylaktivister etcetera. Den tidens sossar kanske utgör 5 % av partiet. Sossarna kan helt enkelt inte få med sig sitt eget parti på en allvarligt menad tillbakagång till det gamla. Och väljarmässigt; ja de kan ta tillbaka väljare från SD men kommer då förlora väljare till V, MP, C.

Med risk för ris här i tråden så skulle jag säga att Olof Palme var den som innebar slutet för den perioden i svensk historia. När jag tittar tillbaka så har jag svårt att hitta något som han gjorde som var bra för Sverige. Han förde dock in sådana element i den svenska politiken som bara frikyrkorna sysslat med tidigare som internationell solidaritet etc. Av allt att döma så verkar det som om han var den drivande politiska kraften bakom mångkulturens införande. Resten av tiden åkte han runt i världen och kramade socialister.

Men att avvisa identitetspolitik, samtidigt som alla andra omkring dig anammar identitetspolitik, känns lite som en självmordskult.

Ungefär som libertarianism.

Jag ville bara exemplifera vad ett "sossigt" SD kan anamma och vad en rätt omfattande blandekonomi kan uträtta. Att jämföra med "borgerlig" ekonomisk politik, vad i all världen det nu ska betyda.

Privatisering av det gemensamma? Vinster till skatteparadis ur välfärden? Arbetskraftsinvandring för privata företag och social dumpning av detta låglöneproletariats verkliga samhällskostnader?


Visst var det Palmes internationella solidaritet och högfärd som var början på slutet. Men detta var inte en socialdemokratisk plan så mycket som en internationellt koordinerad trend av nationalstaternas underminerande genom massinvandring - oavsett vilket parti som råkade sitta vid makten i Sverige, USA, Frankrike eller Storbritannien.

Även inom Sverige har de alternerande borgarregeringarna varit minst lika drivande, så att skylla detta på "sosseriet" är feltänkt.

Jaha. Följaktligen: Att vara FÖR identitetspolitik är som att vara FÖR krig. Att kämpa för en hög, balkanmässig, energikrävande konfliktnivå och polarisering. Att vara en kulturkrigshetsare.
Kom inte och dra nån vals om att du ser identitetspolitik som ett beklagligt men nödvändigt ont – du blir till dig i byxan och grön av avund varje gång träskvänstern krystar fram nån ny vapentyp för PK-arsenalen.

Två fel gör fortfarande inte ett rätt. Det finns inget försvar för att ge sig in i kapprustning i vansinne för att meningsmotståndarna håller den nivån. Den politiker som säger ”bruna kroppar” ska få lika många spotlights på sig som den politiker som säger ”gasa alla sandnegrer”. Den korrekta responsen på ”Att äta sushi är kulturell appropriering!” är inte att svara ”Att äta svensk smörgåstårta är också kulturell appropriering!” som ett jävla sandlådebarn. Då legitimerar man skiten. Den korrekta responsen på ”Att äta sushi är kulturell appropriering” är ”Det du säger nu är helt oacceptabelt och du ska be om ursäkt” (ska vi vara petiga så är den korrekta och proportionella responsen en kula i pannan, men Rom byggdes inte på en dag...) Skam, skuld och socialt stigma ska vara prislappen för den som ogenerat svänger sig med identitetspolitisk lingo i offentligheten.
Ja, vi har förstått att du vill hamra hem poängen att alla som inte håller med dig lydigt och blint ska stämplas som klenbegåvade måndagsexemplar. Men du får nog kämpa om du ska lyckas påskina att de män som traskar in över svenska gränsen utmärks av sin höga begåvning. De är analfabeter ur MENAs C-lag.
Vet inte vad du menar med ”alla omkring dig” – min bild är att PK-febern lever vidare på universiteten, men i övriga samhället peakade smittan c:a 2014. De partier som flörtade hårdast med ID/PK-vågen när det begav sig, F! och MP, är båda megafloppar. Det ena har tappat all styrfart och sitt enda EP-mandat, och det andra tävlar med L om att ligga längst under spärren. Att i nån sorts kapprustningspanik bygga upp en identitetspolitisk kärnvapenarsenal mot några gamla spöken och väderkvarnar hade inte varit motiverat även om det vore försvarligt att legitimera PK-på-steroider, vilket det inte är.