Praktgräl i Hogias ägarfamilj

Ja, men låt dem då bygga något eget istället för att livnära sig på sin pappa.

Nej då, jag ifrågasatte bara vad du sa:

”Han är onekligen en duktig affärsman. Men dessa brukar vara hemska och vidriga människor, som skapar djupt olyckliga barn.”

Syftade indirekt på varför du tror att din beskrivning stämde på pappa Hogia, liksom tydligen alla andra duktiga affärsmän. Ursäkta om jag var otydlig, men frågan kvarstår. Jag omformulerar. Varför antar du att pappa Hogia var vidrig och hemsk? Har du något belägg eller gillar du bara att smutskasta?

Men det verkar ju ha varit framgångsrikt.

Hogia var störst inom sektorn på DOS-tiden, men har sedan mest blivit utkonkurrerat av andra.

"Framgångsrikt" är väl inte det första epitet man tänker på när man hör om dem.

Delar den upplevelsen. Refrängen gick käckt vill jag minnas "hyresavisering, fakturering..."?

Företaget har väl inte utmärkt sig genom ekonomisk tillväxt och maximerad avkastning, däremot har det en närmast unik filosofi när det gäller stabilitet och oberoende i den ständigt föränderliga IT-branschen.

Hogia är starkt förknippat med Stenungsunds kommun där de för några år sedan lät Gert Wingårdh rita koncernes HK. Hogia har aldrig haft några lån etc. Under några år fanns ett PC-museum i Hogias lokaler.
De har dessutom inrättat en egen "akademi" som utbildar nya systemutvecklare. Yngste sonen ansvarade fär akademin en tid. Hogia är kända för att återinvestera en hel del i forskning o utveckling.

I en bransch präglad av sammanslagningar och konsolidering till internationella bolagsjättar har Hogia verkligen utmärkt sig som ett helsvenskt företag men ändå lyckats skaffa sig en del utländska kunder.

Läste om detta för nån vecka sedan och det verkar gå väldigt bra för dem. Det nämndes om vinst varje år sedan 1991.

Huvudägaren själv sade att sönerna senast förra året fick en miljon i utdelning.

Ang. sönernas stämning som bla nämner föräldrarnas syfte, enligt sönerna, är att göra dem arvlösa.

Jag tycker arvsrätt och arvslott borde slopas. Det är väldigt gammeldags, låter som bönder och adel med marker. Människor borde få göra vad de vill med sina pengar. Om man, som i detta fall, har barn som jobbat i familjeföretaget men inte vill hålla på det och slutat men ändå vill ha värdet av det, trots att man inte stannar kvar. Samt att föräldrarna vill att det ska leva vidare och hellre efterskänker värdet till en stiftelse som ska säkra företaget.

Sönerna protesterar och vill ha stålarna men inte sköta företaget.

Detta är bara ett tydligt exempel. Men principiellt borde man inte ha arvsrätt. Vill föräldrarna testamentera deras tillgångar till barnen är det bra, men de borde inte behöva när man som i detta fall är helt oeniga om arvets framtid. Ett välskött företag.

Hogia har ett riktig bra kassa system, som är lätt att installera och använda. Dom omsätter 650 miljoner gjorde en vinst på 25 miljoner förra året och har 550 anställda.

Bert-Inge Hogsved är en duktig företagare, bl. a. att bygga ett företag lånefritt det tar tid men är en trygghet. Han har som så många företagare haft en jättesnäll fru som inte lärt barnen veta hut, själv har han satsat främst på sitt företag. Han är av resandesläkt eller som man sa förr tattare. Det var personer som stötts en gång ut ur samhället och ofta drog längs vägarna där dom ibland blandade sig med zigenare. En känslomässig brist är inte ovanlig bland resande.
(FB) Tattare/resande
Problemet är egentligen att i nästan hela Europa finns en lag om inte bara arvslott utan även om laglott, det betyder att det barn som spottar på sina föräldrar som hånar och föraktar sina föräldrar har en tvingande rätt till halva sin arvslott. Det en en kvarleva från gamla bondesamhället och borde tagits bort för länge sedan. Låt varje person bestämma över sina ägodelar och sitt arv. Att processa om ett ev. arv i förtid är extremt osmakligt.

Kan verkligen förstå Bert-Inges vilja att ha ett samlat och kontrollerat ägande. Hogia-konceptet har ju de facto fungerat i decennier oavsett konjunktur.

Tror att liknande problematik kan uppstå i andra grundarstyrda företag som Ikea och Biltema även om dessa företag har en styrka i infrastruktur/processer som inte behöver justeras så ofta (utan att förringa utmaningrna i dessa företags branscher)
Föreställer mig att ett mindre produktföretag i mjukvarubranschen måste styras med ännu mer fingertoppkänsla.

Absolut. Nu var det många år sedan jag träffade Bert-Inge, men han verkade vara rätt soft & väldigt nördig. Han var bland de första i Sverige som intresserade sig för persondatorer. Jag tror han började knåpa på sina första program på en IMSAI 8080 i mitten på 70-talet, sittande timvis i butiken "Hobbydata" i Malmö. Så han har verkligen skapat sitt företag från grunden.

Lösningen för grundaren hade naturligtvis varit att skaffa en större familj med flera barn. Då hade han haft möjlighet att välja bland arvingarna om vem som hade mest talang och vilja att driva företaget vidare.

Detsamma gäller ett företag som IKEA. Flera arvingar = större talangpool.