Citat:
Här är huvudskälen:Är det någon som förstår den långsiktiga planen med Sveriges strategi?
Officiellt ska det vara att låta befolkningen bli smittad i "lagom takt" så vården hinner med.
Problemet är ju att vården och framförallt IVA har en sådan låg kapacitet i förhållande till folkmängden att det nästan blir löjligt. Stretchade 1000 IVA-platser på 10 miljoner invånare är en fis i rymden. Vårdtid ligger väl dessutom på 3 veckor.
Enkel matematik redan nu med 100-200 personer avlidna per dygn i Sverige gör ju också gällande att av de avlidna är det nog bara en mindre andel som ens når IVA. Taket är med andra ord redan uppnått och mer därtill. Uppfattat det som att alltför få människor ens får chansen om de blir allvarligt sjuka. De blir hemförlovade med rådet att ta Alvedon.
Den fria smittspridningen i Sverige gör också att man har väldigt svårt att se något slut på det hela. Immuniteten och ännu mer den eftersträvansvärda flockimmuniteten nås vid 70% med antikroppar enligt WHO. Tveksamt om tiden varar så länge att immunitet genom nedsmittning ens är möjlig. Troligen krävs ett vaccin. Vaccin kan vi efter de mest optimistiska prognoserna ha tillgängligt i september, men kanske mer troligen runt årsskiftet.
Borde inte än mer humanistisk strategi vara det som görs i många andra länder? Lockdown i 6-8 veckor och svälta ut viruset. Därefter masstestning, smittspårning och karantän av enskilda kluster av smittade. Långsiktigt krävs massvaccinationer.
Det här som vi håller på med i Sverige känns som en fruktansvärt ojämn kamp. Hur länge orkar vården köra på det viset? Dessutom kommer det mänskliga lidandet bli enormt. Frågan är ens om ekonomin blir någon vinnare när allmänheten förlorar sin tilltro. Jag tror många blir rädda och låter bli att investera. Man köper inte nytt hus, bil, båt, husvagn eller investerar i andra kapitalvaror när framtiden ser så oviss ut. Man är kanske rädd för både jobb och hälsa. Är ingen expert, men jag tror man måste vara betydligt mer offensiv för att försöka utrota viruset och virusspridningen. På något vis märks det att man bor i mellanmjölkets land. Tror det kommer få både sociala och ekonomiska efterverkningar. Ser att många som förespråkar dagens strategi inte vill göra någon utvärdering förens efter flera år. Kanske är det bekvämast så, men visar sig dagens strategi vara fel, måste man ju våga ändra under resans gång. Tycker ändå det finns en hel del goda exempel på att det faktiskt går att bekämpa viruset och rädda ekonomi och sysselsättning.
Officiellt ska det vara att låta befolkningen bli smittad i "lagom takt" så vården hinner med.
Problemet är ju att vården och framförallt IVA har en sådan låg kapacitet i förhållande till folkmängden att det nästan blir löjligt. Stretchade 1000 IVA-platser på 10 miljoner invånare är en fis i rymden. Vårdtid ligger väl dessutom på 3 veckor.
Enkel matematik redan nu med 100-200 personer avlidna per dygn i Sverige gör ju också gällande att av de avlidna är det nog bara en mindre andel som ens når IVA. Taket är med andra ord redan uppnått och mer därtill. Uppfattat det som att alltför få människor ens får chansen om de blir allvarligt sjuka. De blir hemförlovade med rådet att ta Alvedon.
Den fria smittspridningen i Sverige gör också att man har väldigt svårt att se något slut på det hela. Immuniteten och ännu mer den eftersträvansvärda flockimmuniteten nås vid 70% med antikroppar enligt WHO. Tveksamt om tiden varar så länge att immunitet genom nedsmittning ens är möjlig. Troligen krävs ett vaccin. Vaccin kan vi efter de mest optimistiska prognoserna ha tillgängligt i september, men kanske mer troligen runt årsskiftet.
Borde inte än mer humanistisk strategi vara det som görs i många andra länder? Lockdown i 6-8 veckor och svälta ut viruset. Därefter masstestning, smittspårning och karantän av enskilda kluster av smittade. Långsiktigt krävs massvaccinationer.
Det här som vi håller på med i Sverige känns som en fruktansvärt ojämn kamp. Hur länge orkar vården köra på det viset? Dessutom kommer det mänskliga lidandet bli enormt. Frågan är ens om ekonomin blir någon vinnare när allmänheten förlorar sin tilltro. Jag tror många blir rädda och låter bli att investera. Man köper inte nytt hus, bil, båt, husvagn eller investerar i andra kapitalvaror när framtiden ser så oviss ut. Man är kanske rädd för både jobb och hälsa. Är ingen expert, men jag tror man måste vara betydligt mer offensiv för att försöka utrota viruset och virusspridningen. På något vis märks det att man bor i mellanmjölkets land. Tror det kommer få både sociala och ekonomiska efterverkningar. Ser att många som förespråkar dagens strategi inte vill göra någon utvärdering förens efter flera år. Kanske är det bekvämast så, men visar sig dagens strategi vara fel, måste man ju våga ändra under resans gång. Tycker ändå det finns en hel del goda exempel på att det faktiskt går att bekämpa viruset och rädda ekonomi och sysselsättning.
Det finns idag ingen saklig grund för kritik av Folkhälsomyndighetens råd och anvisningar är min bestämda uppfattning. Det som skall analyseras och sannolikt kritiseras har jag redogjort för på Expressen Debatt.https://ledarsidorna.se/2020/04/dess-grymhet-ar-bade-hisnande-och-nedtryckande/
För så är det, Sverige saknar konstitutionella, personella och materiella resurser för att ha lyxen att välja en annan väg. Och eftersom de förutsättningarna saknas är det bara att foga sig i verkligheten – bita ihop och försöka bidra till en så positiv utveckling som möjligt.
