Att vara låg

Har på grund av att jag varit låg i grunden lagt min fulla uppmärksamhet på känslan det ger som fuckar upp sociala interaktioner och att kunna släppa loss och vara framåt. Det är förjävligt, det gör mig förbannat trött både psykiskt och fysiskt.

Ska man behöva acceptera att man skall behöva inta olika sorters droger bara för att kunna släppa fram den man egentligen är, men som på grund av något fel i kroppen inte kan framhävas?

Äter bra, sover bra och tränar. Där finns ingen konkret orsak till att jag ska känna mig allmänt låg.
Har goda värden i kroppen dessutom..

Kan du förklara lite mer hur du menar när du känner dig låg? Pratar vi om din energi nivå eller bara en ovilja till social interaktion? Utveckla gärna lite mer, ser fram emot att ge respons!

Mitt grundliga stämningsläge är lågt. All energi går åt att försöka upprätthålla ansiktsmimik, kroppshållning och att inte sväva iväg i mina tankar, har så svårt för att befinna mig där i nuet vilket gör mig orolig inombords och då är det omöjligt att intressera sig för andra människor genom att hålla igång en konversation, ha lätt till skratt m.m. Uppfattas då som gravt awkward. Orkar inte helt enkelt.

Älskar sociala interaktioner. Tar jag läkemedel som lyrica eller en lina tjack kan jag börja fungera och använda en energi utåt..

Du är kanske understimulerad!

Understimulerad hur?

Om jag drar på en fest jag vill gå på ihop med en vän är det alltså enbart min trötthet som sätter käppar i hjulet, inte människorna eller själva festen där..

På min fritid aktiverar jag mig dessutom så skulle inte säga att jag är understimulerad

Mentalt

Hur känner du att ditt arbetsliv går? Är det något där som tar ut för mycket energi?

Är du rent stimulerad förutom att träna? Livet handlar lika mycket att bryta barriärer och sträva efter framgång som att ha en stimulerande omgivning, det är inget krav att du alltid ska känna ett ansvar till social interaktion, har du möjligen en viss standard till vilka människor du vill ha kring dig? Du kan möjligen känna att du inte blir tillräckligt stimulerad i många sociala interaktioner då du helt enkelt inte beblandar dig med rätt människor som faktiskt kan få dig att lyftas upp, och det är helt okej!

Det finns många faktorer till varför vi känner oss helt ur balans helt enkelt.

Låter som mig. Enligt läkare är det ADD tydligen. Det kanske är det, eller en kombination.

Har du ångest? Blyg? Spänd?

Arbetslivet går bra.
Ja, är ute väldigt mycket och går promenader och umgås med en bästa vän. Få dagar där jag känner mig pigg mentalt fungerar det att socialisera med alla men de dagarna är just få. Att inte ha mental ork att vara framåt även med sin bästa vän är ju ett problem.
Har inga stora krav så det har inte att göra med att vara stimulerad eller inte, kärnan i det hela är att det känns som en depressiv grundkänsla jag har.

Det är mer en sorts depressiv känsla men ändå inte.