Citat:
Ursprungligen postat av
RedX
Monogami i bemärkelsen formaliserade äktenskap med juridiska konsekvenser. Skilsmässor, äktenskapsförord, underhåll etc är definitivt sociala konstruktioner.
Att vi har en önskan att leva i parförhållanden är däremot inte alls en lika uppenbar social konstruktion (se gibbonexemplet). Man behöver i så fall förklara varför vi har förmågan att känna romantiska känslor för en annan person (om det räcker med att knulla och flocken sedan löser barnuppfostran så fyller ett band mellan biologisk mamma och pappa ingen evolutionär funktion). Vår förmåga att känna svartsjuka blir också något utav ett mysterium om det endast är spermierna/ägget vi behöver. Samt varför vi känner starkare för vårt egna barn än för grannens (vilket i synnerhet i mannens fall vore ett mysterium om han inte har en roll att spela - känns långsökt att det helt och hållet skulle vara en social konstruktion).
Man kan också peka på faktumet att de samhällen som lyckats bäst generellt är de monogama som ytterligare en ledtråd. Om det vore onaturligt för oss är det ju märkligt att det är samhällen som anammat den principen som är mest framgångsrika, och att det generellt går sämre för barn som växer upp i splittrade familjer.
Sedan kan det mycket väl vara så att människan är mer lämpad för att vara ”seriemonogam” än för att hålla sig till samma partner livet ut. Men det är en annan fråga.
Kan man lägga till där att djurarter blandar olika varianter av relationer i fortplantningen, men jag kommer inte på något exempel på där sociala djur inte bryr sig, om det är egna avkomman eller inte, man tar hand om. Tar man hand om sin avkomma gör man det då det är nära släktrelation eller eget barn. Att skapa en värld fylld av styvföräldrar är kanske inte bästa vägen för barnens skull?
Att mena att det är naturligt att inte bry sig om man har biologiskt släktskap eller inte är märkligt. Vilken evolutionär process kan funka så, att det skulle vara vårt biologiska arv?
Sedan har ju många djur så kraftiga föräldrainstinkter att när de väl är igång så kan de knyta an till lite vad som helst. Var det inte en kattmamma som knöt an till en ankunge?
Men det kan orimligen vara vårt ursprung trots allt.
Det mesta av det där bryta upp kärnfamiljen är ju gammalt vänstergods som numera tycks förvaltas främst av den lesbiska avdelningen av feminismen. Man kan undra varför?