Citat:
Ursprungligen postat av
milofo
Vi lever i kontrasternas Sverige nu...
Någonstans i Sverige ligger en sjuttioårig dam med hyfsat bra hälsa och kippar efter luft när hennes lungor fylls med vätska. Hon har förvägrats syrgas och morfinet är det slut på. Vårdarna försöker hälla i henne ett glas med upplöst Alvedon, kanske inte så mycket för att hjälpa henne som för att känna det som att dom hjälper, trots att dom vet att dom inte gör det. "Kan inte... andas... ring... ambulansen... snälla," gråter damen och vädjar om sitt liv. Vårdarna får kämpa med att hålla tillbaks tårarna så att inte dom också börjar gråta men försäkrar damen om att det går bra. Men vädjandena slutar inte. Hon är döende och hon vet om att hon håller på att dö. Hon kan inte andas. Varför hjälper man inte? Det är ju inte hennes tid än! Vårdarna tvingas tillkalla läkaren eller enhetens argbigga som istället skäller surt på damen. Man kanske beordrar att nu är det slut-daltat och det är bara att stänga till dörren tills det blir tyst.
I en annan del av Sverige sitter man och dricker bira och solar sig på uteserveringen. "Det går ju bra det här! menar man och låtsas om att den här andra otäcka verkligheten inte existerar. "Tegnell, vilken jävla kille, alltså! Fyfan vad bra! Skål!" Om det inte syns så finns det inte. Om dörren är stängd så hörs inte vädjandena.
Tegnell drar för gardinerna. Jävla solljus. Och jävla ungar som gapar och skriker ute på gatan. Egentligen skulle dom avrättas hela bunten. Han sneglar på laptopen. Det ser bra ut det här! På Aftonbladet säger man ingenting och Tegnell vet ju om att naturen bara har sin gilla gång, precis som när djur dödar och våldtar andra djur - det är helt naturligt. Statistiken talar dessutom sitt tydliga språk: vi kommer alla dö nån gång. Det är bara lite synd att ungjävlarna inte dör först. Damen som vädjar bryr han sig inte om, det är ju inte hon som gapar och skriker på gatan...
Tyvärr är det väldigt svårt. Alla människor har ett ansvar. Men att skylla på dem helt känns orättvist.
Man kan inte begära att alla är så jävla vassa. Alla har inte kritiskt tänkande.
Visst, jag äcklas av dem. Ibland känner jag för att gå förbi uteserveringar och slå på käften på varenda jävel som sitter där och chillar.
Men å andra sidan, varför ska jag göra det? Jag är inte superman. Tänker inte bli det, tänker inte bli nån superhjälte som räddar samhället. Varför ska jag förstöra mitt liv, förlora mitt jobb, hamna i fängelse för att jag försökte bekämpa en så stor orättvisa? Det är för fan inte jag som skapat denna orättvisa.
Och slutligen: varför skulle jag göra så på just dessa mindre begåvade individer? Dessa naiva personer som blivit lurade av staten och av media. Som titt som tatt säger att "nä men vafan, det går ju ganska bra ja".
Nej, det är inte deras fel. Inte helt åtminstone.
De skyldiga är de styrande. De har väldigt mycket blod på sina händer. I PK-Sverige, där alla är goda och det finns inga bögar, negrer och handikappade, men det finns mörkhyade, hen och funktionsnedsättning. I PK-Sverige där man ska vara goda mot sina medmänniskor. Där man ska hjälpa folk som lider. Där man ska öppna sitt hjärta. Just i det landet pågår ett massmord. Som går förbi obemärkt. Med en PK och otroligt demokratisk stat som har omvandlats till Nord Korea och sopar ton av skit under mattan.