Citat:
Ursprungligen postat av
zilvereko
Förr var det så att om tex 2 personer tillsammans bankade ihjäl den 3e och man inte kunde avgöra vems slag som var det dödande - då kunde båda gå fria.
Tack och lov ändrades den idiotiska lagen. Har för mig att tillägget/lagändringen "gemensamt och i samförstånd" tillkom relativt sent. Kan det ha varit så sent som på 90-talet?
Rätta mig om jag har fel.
Jag har för mig att man även längre tillbaka i tiden har varit frikostigare med att dela ut straff för mord när flera har varit inblandade. Innan man blev lite blödig och behövde ta alltför mycket hänsyn till forensiskt tänk. Men/och det kan väl ha skett lite osystematiskt och olikformigt då också. Jag har inte studerat saken utan det är sånt som framgått av olika skildringar.
Problem kan/kunde ju förstås uppstå om personer skyllde ifrån sig på varandra och ingen erkände. Men fall där två GM är svåra att skilja åt och båda skyller på den andre har kanske inte varit alltför vanligt historiskt, även om det säkert förekommit. Men det hände nog att man satte båda på fästning i alla fall. Det var ju undersåtar, inte medborgare, så det var inte petnoga, och skulle nån kunna göra troligt att de var oskyldiga så var det väl inte hela världen om de redan suttit några år på Marstrand. Kanske. Men åsyna vittnen var ju viktigare. Men å andra sidan var skuldfrågan viktigare än spåren, innan man hade utarbetat tekniker för sånt. Och sen förhörde man folk och jämförde historier, och skrämdes väl med troll o sånt, till man klurade ut vem som hade förlett den andre, om det var gemensamma planer, stundens hetta, och vem som hade rent samvete och vem inte, och vem som skyllde på vem etc. Mord är normalt inte rasande vanligt och man lär ha lagt sig till med ungefär de metoder man tyckte man behövde för att hantera det.
Det är i stort sett samma som idag på ett plan skulle jag tro. Det är liksom de gamla vanliga motiven. Och figurerna. Det är inte så mycket att bråka om.
Att skilja exv på anstiftare och mördaren lär man ju liksom inte haft problem med utan det var möjligen rent av vanligare skulle jag kunna tro. Då halshögg man anstiftaren och satte den andre på fästning kanske. Det berodde väl på lite. Det gör ju det.
Mördare är ju lite av ett eget släkte historiskt på våra breddgrader skulle jag säga. Det kan väl vara under förändring men i viss mening är det nog så fortfarande.
Det är liksom inte som i morden i midsummer där de näst snyggaste skådisarna spelar mördarna och sen förgiftar varandra till höger o vänster pga gamla familjehemligheter och barn avlade i kolonierna. Vi har väl en del dråp och ynglingar som gå bärsärk och vanmaktsdåd och sånt där vad det kan vara men det blir ju sällan ”spaningsmord” av saker utan man plockar mest upp resterna på plats. Im Allgemein. Det ska vi vara glada för. Gangsterkrig åsido.