Mordet på Maria Vinkvist, Mölndal (1974-01-29)

Detta fall har jag tidigare läst om i någon bok där åtminstone mordet på Hans Olsson i Flen samma år omskrevs.

Om åtminstone den ene av de unga herrarna dömdes till sluten psykiatrisk vård, måste väl dennes namn finnas att söka i domen?

Har ungdomarna hållit sig i skinnet sedan detta hände?

någon som vet hur länge de fick sitta?

Tisdagen den 29 januari 1974 kl. 17.00, stod en 8-årig flicka och ringde på dörren till sin pianolärarinnas våning. Eftersom lärarinnan var korpulent och rörde sig sakta, var flickan van att få vänta. Efter en stund hörde flickan en svag röst som sade genom dörren "Jag är sjuk. Lektionen är inställd. Du får komma tillbaka en annan gång. Annars kanske jag smittar ner dig." Flickan tog då sin väska och återvände hem.

Pianolärarinnan var den den 65-åriga Maria Vinkvist. Hon var gift med musikdirektör Tore Vinkvist. Paret bodde ensamma högst upp i en hörnlägenhet på Tempelgatan i centrala Mölndal.

Samma dag, den 29 januari, återkom Tore Vinkvist till deras lägenhet kl. 22:40. Han upptäckte då en hemsk syn. Hela hallen var nedstänkt med blod och ett par meter innaför dörren låg hustrun med huvudet i en stor blodpöl. Han ringde omedlebart efter ambulans. Tyvärr hade offret redan varit död i mer än fem (5) timmar.

Den äkta maken kunde snabbt frias av polisen. Paret levde ett tillbakadraget liv i musikens tecken. De hade varit lyckligt gifta i 18 år, hade inga barn och bråkade aldrig. Vare sig Maria eller Tore hade några fiender.

Fram till klockan 15:00 hade grannarna hört pianomusik. Alla elever som som spelat för fru Vinkvist denna dag, enligt hennes elevförteckning, kontaktades i första svepet. Det kunde då konstateras att mellan kl. 16.30 - 16.50 hade lärarinnan varit ensam hemma.

Lärarinnans skador pekade entydigt på en vuxen GM. De flesta av hennes elever var flickor upp till 15 år. Utredarna kunde konstatera att det förekommit ett mycket kraftigt våld mot huvudet, rakt uppifrån och ned.

Torsdagen den 14 februari besökte Tore Vinkvist sin lägenhet. När han nu hade hämtat sig från chocken gick han runt och tittade. Han upptäckte då att en stor och skrymmande gammal orkesterförstärkare på 18 kg saknades.

På fredag kväll vid 23-tiden den 15 februari avbröts en danstillställning i en skola på Hisingen. Den gamla orkesterförstärkaren togs i belslag. Av dansbandets tre (2) medlemmar greps två (2) och fördes till polishuset i Mölndal.

Dessa två var en 15-åring ("Pelle") och en 14-åring. De hade tillsammans med en tredje yngling några månader innan bildat ett popband.

Det största problemet att riktigt "komma igång" var just detta med en orkesterförstärkare. En sådan var dyr och kostade över 2000 kr.

Eftersom det inte gick att hyra en sådan genomförde dessa båda ynglingar flera inbrott, för att just komma över en. Ett av dessa inbrott hade gjorts hos Maria Vinkvist, när hon hade varit ute och handlat. De hade då stulit ett kassaskrin med nästan 1000 kr, men de brydde sig inte denna gång om den gamla förstärkaren.

De beslöt då att återvända till lägenheten för att stjäla denna. Den 29 janauri 1974 så ringde de på dörren till lägenheten. Fru Vinkvist öppnade dörren, och kände då igen en av ynglingarna som en f.d. elev. Ynglingarna förklarade att varför de var där var för att köpa noter av henne.

Hon släppte in dessa och i nästa ögonblick hade hon en kniv riktad emot sig. "Vi skall ha förstärkaren. Försök bara inte hindra oss!" skrek "Pelle".

Fru Vinkvist blev naturligtvis mycket rädd och började då att skrika högljutt "Räddning, räddning!"

Någon räddning kom inte. I stället fick den 65-åriga kvinnan några våldsamma slag i huvudet med de tunga metallstavarna. Hon föll ihop och blev liggande orörlig på golvet.

Precis som ynglingarna hade plockat fram förstärkaren ringde det på dörren. Det var den 8-åriga flickan.

Pojkarna uppgav att de hade fått lånat förstärkaren. Den tredje medlemmen i popgruppen blev överlycklig. Han anade ju inte hur "lånet" tillkommit.

Popgruppen debuterade strax därefter. De följande två (2) veckorna hade de en hel del spelningar med stor framgång. Det hade "lossnat" för dem.

Karriären var med andra ord kort men intensiv. Redan den 15 februari var karriären över.

Den 15-årige "Pelle" överfördes istället till Forsane ungdomsvårdskola i Dalsland och hans 14-årige kamrat omhändertogs för samhällsvård. Han placerades strax därefter på ett sjukhus.

Den 6 augusti 1974 inleddes rättegången. Förhandlingen skedde bakom lyckta dörrar.

Den 7 augusti dömdes 15-åringen till sluten psykiatrisk vård. Hans 14-årige kamrat i popbandet vårdades då sedan ½ år på ett mentalsjukhus.

Detta fall har blivit omskrivet vid ett tillfälle på 1970-talet i ett bokverk. Vet ej om det har förekommit på fler ställen sedan dess?

Är det någon som kommer ihåg detta fall? Kanske med ytterligare information?

Det är helt riktigt.

Denna trådstart är gjord från Polisen griper in, 2:a delen, 1980. Återfinns på sidorna 298-306.

På sidan 299 finns ett foto på huset där makarna Vinkvist bodde. Under detta står det: "Den 65-åriga pianolärarinnan Maria Vinkvist bodde med sin make Tore Vinkvist högst upp i den här hörnlägenheten i Mölndal. Efter mordet släpade tonårspojkarna den stulna orkesterförstärkaren över vinden och fortsatte sedan ut via en port i husets andra ända."

Längst ner i den här fastigheten låg Mölndals bilskola.

Åtminstone 15-åringens namn måste finnas med i domen. Maskningar i domar har jag aldrig sett. Är det någon som vet om en icke myndig dömd persons namn maskas i en dom?

Hur tog sig de unga gärningsmännen från platsen efter att de släpat ut förstärkaren? Egen bil kan de ju inte varit försedda med då ingen av dem uppnått körkortsålder. Körde någon annan dem tro? Om en av dem varit elev hos MV kan man unna sig att gissa att denne eventuellt var bosatt i Mölndal, tänker jag. Brottet begicks inte nattetid. Trots detta inga vittnen förutom grannar som hört MV:s pianospelande för sista gången vid 15.00-tiden, vad jag förstår? Märkligt. Ska försöka få fatt i del två av ovan nämnda böcker!

Följande är hämtat från bokverket Polisen griper in, del 2, 1975 som är hämtat från sidan 304.

Citat:

"Överfallet planerades noga. Man beslöt att gå olika vägar till fastigheten, att använda handskar och att smuggla ut förstärkaren via vinden."

"Den 29 januari 1974 var det dags att slå till. Pojkarna tog sig till lägenheten på olika vägar. De hade skruvat sönder mikrofonstativet och bar på tunga metallstavar."

Det här förstärkarmordet begicks alltså den 29 januari 1974 men sex dagar innan hade ett annat mord begåtts då en förstärkare stals.

(FB) Mordet på Hans Olsson, Flen, 1974.

Kusligt så det förslår! Mordvapnen bestod alltså av kniv samt metallstavar från MV:s isärskruvade mikrofonställ? Eller hade de med sig stavarna? Undrar hur de, efter att ha lämnat huset, flydde med en 18 kg tung förstärkare? Tog de med sig ”bytet” hem? Tack för länken till ytterligare ett ruskigt 70-talsfall!