Mordet på Maria Vinkvist, Mölndal (1974-01-29)

Tisdagen den 29 januari 1974 kl. 17.00, stod en 8-årig flicka och ringde på dörren till sin pianolärarinnas våning. Eftersom lärarinnan var korpulent och rörde sig sakta, var flickan van att få vänta. Efter en stund hörde flickan en svag röst som sade genom dörren "Jag är sjuk. Lektionen är inställd. Du får komma tillbaka en annan gång. Annars kanske jag smittar ner dig." Flickan tog då sin väska och återvände hem.

Pianolärarinnan var den den 65-åriga Maria Vinkvist. Hon var gift med musikdirektör Tore Vinkvist. Paret bodde ensamma högst upp i en hörnlägenhet på Tempelgatan i centrala Mölndal.

Samma dag, den 29 januari, återkom Tore Vinkvist till deras lägenhet kl. 22:40. Han upptäckte då en hemsk syn. Hela hallen var nedstänkt med blod och ett par meter innaför dörren låg hustrun med huvudet i en stor blodpöl. Han ringde omedlebart efter ambulans. Tyvärr hade offret redan varit död i mer än fem (5) timmar.

Den äkta maken kunde snabbt frias av polisen. Paret levde ett tillbakadraget liv i musikens tecken. De hade varit lyckligt gifta i 18 år, hade inga barn och bråkade aldrig. Vare sig Maria eller Tore hade några fiender.

Fram till klockan 15:00 hade grannarna hört pianomusik. Alla elever som som spelat för fru Vinkvist denna dag, enligt hennes elevförteckning, kontaktades i första svepet. Det kunde då konstateras att mellan kl. 16.30 - 16.50 hade lärarinnan varit ensam hemma.

Lärarinnans skador pekade entydigt på en vuxen GM. De flesta av hennes elever var flickor upp till 15 år. Utredarna kunde konstatera att det förekommit ett mycket kraftigt våld mot huvudet, rakt uppifrån och ned.

Torsdagen den 14 februari besökte Tore Vinkvist sin lägenhet. När han nu hade hämtat sig från chocken gick han runt och tittade. Han upptäckte då att en stor och skrymmande gammal orkesterförstärkare på 18 kg saknades.

På fredag kväll vid 23-tiden den 15 februari avbröts en danstillställning i en skola på Hisingen. Den gamla orkesterförstärkaren togs i belslag. Av dansbandets tre (2) medlemmar greps två (2) och fördes till polishuset i Mölndal.

Dessa två var en 15-åring ("Pelle") och en 14-åring. De hade tillsammans med en tredje yngling några månader innan bildat ett popband.

Det största problemet att riktigt "komma igång" var just detta med en orkesterförstärkare. En sådan var dyr och kostade över 2000 kr.

Eftersom det inte gick att hyra en sådan genomförde dessa båda ynglingar flera inbrott, för att just komma över en. Ett av dessa inbrott hade gjorts hos Maria Vinkvist, när hon hade varit ute och handlat. De hade då stulit ett kassaskrin med nästan 1000 kr, men de brydde sig inte denna gång om den gamla förstärkaren.

De beslöt då att återvända till lägenheten för att stjäla denna. Den 29 janauri 1974 så ringde de på dörren till lägenheten. Fru Vinkvist öppnade dörren, och kände då igen en av ynglingarna som en f.d. elev. Ynglingarna förklarade att varför de var där var för att köpa noter av henne.

Hon släppte in dessa och i nästa ögonblick hade hon en kniv riktad emot sig. "Vi skall ha förstärkaren. Försök bara inte hindra oss!" skrek "Pelle".

Fru Vinkvist blev naturligtvis mycket rädd och började då att skrika högljutt "Räddning, räddning!"

Någon räddning kom inte. I stället fick den 65-åriga kvinnan några våldsamma slag i huvudet med de tunga metallstavarna. Hon föll ihop och blev liggande orörlig på golvet.

Precis som ynglingarna hade plockat fram förstärkaren ringde det på dörren. Det var den 8-åriga flickan.

Pojkarna uppgav att de hade fått lånat förstärkaren. Den tredje medlemmen i popgruppen blev överlycklig. Han anade ju inte hur "lånet" tillkommit.

Popgruppen debuterade strax därefter. De följande två (2) veckorna hade de en hel del spelningar med stor framgång. Det hade "lossnat" för dem.

Karriären var med andra ord kort men intensiv. Redan den 15 februari var karriären över.

Den 15-årige "Pelle" överfördes istället till Forsane ungdomsvårdskola i Dalsland och hans 14-årige kamrat omhändertogs för samhällsvård. Han placerades strax därefter på ett sjukhus.

Den 6 augusti 1974 inleddes rättegången. Förhandlingen skedde bakom lyckta dörrar.

Den 7 augusti dömdes 15-åringen till sluten psykiatrisk vård. Hans 14-årige kamrat i popbandet vårdades då sedan ½ år på ett mentalsjukhus.

Detta fall har blivit omskrivet vid ett tillfälle på 1970-talet i ett bokverk. Vet ej om det har förekommit på fler ställen sedan dess?

Är det någon som kommer ihåg detta fall? Kanske med ytterligare information?

Sånt händer precis runt hörnet där man bor. visserligen 35 år sedan men de e skrämmande ändå.

Har inget att tillföra tråden, Men jag tycker alltid det är spännande och intressant att läsa dina trådar Skaraborg2.

Det ser man vad som kan ha hänt alldeles i närheten av där man bor, utan att man känner till detta. Naturligtvis är sådant skrämmande.

Man kan undra över, hur det senare gick i livet för dessa två ynglingar?

Stort tack för visat intresse samt för din uppskattning jerro.

mm det var min första tanke också, vad gör dessa herrar idag?
Sitter de inne för andra brott eller har dom lyckats att hålla fingrarna i styr.

Det känns inte som prognosen är så bra för dessa herrar.

http://www.crimenews.se/content/view/91649/98/

Stod lite här om mordet.

Tack för länken.

Nej jag tror inte heller att prognosen var så bra för dessa ynglingar. Utan att veta något, så skulle jag inte hålla för otroligt att det blev mera "problem" framöver i livet.

Vet du vilket hus och gata detta inträffade ?

Ja det skall ha skett i en hörnlägenhet på tredje våningen i ett tegelhus. Lägenheten låg/ligger på Tempelgatan i centrala Mölndal.

Okey tack då vet jag
Det ligger precis sidan om stadshuset i Mölndal

Jaså. Det visste jag inte men nu vet jag det.