Öppensinnighet, trångsynthet och religion

Som ateist får jag ibland höra att man skulle vara trångsynt för att inte tro på folks gudar. Så är inte fallet.

Om vi ska definiera de bägge begreppen:

Öppensinnighet: Att kunna ta emot och överväga nya idéer.

Trångsynthet: Att inte kunna ta emot eller överväga nya idéer.

Var ska jag börja? Det är ofta någon teist som arrogant nog anklagar vetenskapsmän för att tro sig veta allting, utan att lägga märke till vem som på riktigt är den trångsynte. Varför skulle vi fortsätta forska ifall vi redan ansåg oss veta allt. Strävan efter att veta mer är ett fundament inom den regelrätta vetenskapen och har legat bakom utvecklingen. Vetenskap är inställt på att vara föränderlig efter ankomsten av nya upptäckter. det samma går inte att säga om religion som på riktigt vittnar om en insnöad världsbild. Du har utan belägg bestämt dig för en specifik tro som omfattar hela existensen och utesluter därmed alla alternativa förklaringar. Är inte detta trångsynthet, vad är?

Nej, jag är inte trångsynt bara för att jag inte erkänner någon religion. Att vara kritisk är inte det samma som att vara trångsynt, precis som att vara öppensinnad inte behöver betyda att huxflux acceptera allt utan närmare eftertanke. Ty utan kritiskt tänkande är öppensinnigheten ingenting värd. Då ställer du inga rationella krav på vilka idéer som faktiskt förtjänar att bli betrodda och vilka som inte förtjänar det.


Frågeställning:
Synpunkter på min text.
Egna tankar angående trådämnet.

Alla skulle kunna sägas att vara trångsynta för de Gudar de inte tror på, alla kan sägas vara ateister för de Gudar de inte tror på...

Jag tror icketroende/ateister/vi som inte tror på det övernaturliga kan vara trångsynta, om vi per default innan ens ha gett personen en chans bestämt oss för att personen vi pratar med har fel. Eller vad som kan vara mer vanligt, vi tror vi vet vad personen ska säga innan denna fått en chans.

Det jag däremot tror är ännu vanligare är att vi intresserat börjar att lyssna på någon, men att vår skeptiker-radar tidigt ger fullt utslag med röda blinkande lampor för något vi känner, eller vet inte kan stämma. Jag kan tänka mig att många av oss är beredda att lyssna på bevis för det övernaturliga, men att vi ofta blir väldigt besvikna på bevisningen. Talar för mig själv, avfärdar allt övernaturligt, men OM det skulle vara sant. Ascoolt. Och så får jag en anekdot som bevis eller någonting någon såg för 1500 år sedan, då blir jag.. lite besviken och kanske frustrerad.


När jag tänker att vi kan vara mer öppensinnade handlar det inte enkom om inställningen att personen vi talar med kan ha rätt, utan att innan vi lyssnat på personen bestämt oss för vad denna tycker. Om det är någonting jag lärt mig så är det att troende och religiösa både är förutsägbara, och samtidigt fulla av överraskningar. För att spell it out, troende är individer, och även om vi inte håller med i frågan om Guds existens så kan det vara ganska så trevligt att höra andra åsikter än min egen.

Att vara öppensinnad innebär egentligen bara att man är öppen för att kunna ta in, relatera och bearbeta något man innan var helt emot.

Sen om man är helt emot det efter man har tagit in det, relaterat till det och bearbetat det innebär egentligen inte att man är trångsynt då man iallafall gav det en chans.

Trångsynt innebär ju i princip att du kör /ignore när en präst öppnar käften. Då har man ju bestämt sig innan man ens tog in ett ord.

Man måste inte bli troende bara för att man är öppensinnad. Men troligtvis blir det lättare att bli troende om man ger det en chans. Men även de som ger det en chans måste inte bli troende för det.

Det här är "öppensinnigheten utan kritiskt tänkande" jag skrev om.

Enligt min erfarenhet så är det ateisterna som är dom som är mest öppna för nya saker. Dom gudstroende är dom som är låsta och absolut inte öppna.

Men jag tror att problemet för dom troende är att dom har någon begåvningsbrist som gör att dom inte förstår skillnaden på saga och verklighet.

Kritiskt tänkande handlar väll om vilken förmåga individen har att räkna ut om informationen som tas in är något att använda eller ej.

Jag tror att denna förmåga är personlig. Kanske har det med IQ att göra, vad vet jag. Men har man inte alla hemma så blir det svårare att veta vad som är realistiskt och ej.

Skitsnack! Jag får ju en känsla av att du själv inte är öppen för nya saker, om de har med religion att göra. Och att du kan förringa alla gudstroende, vilket är miljarder människor över hela Jorden, och anklaga dem för att vara "låsta" och ha "begåvningsbrist", det visar ju bara hur låst du är!

Nu har du allt fel. Jag är öppen för precis allt. Men när det gäller religion så har det aldrig kommit något som det finns rimlig anledning att tro på. När det gör det så är jag öppen för det.

Ja fan, stressa inte. Kommer det så kommer det.

Jag har varit nära på att dö runt 8-10 gånger och efter det så insåg jag att det troligtvis var meningen att jag skulle leva.

Oddsen var verkligen emot mig, jag borde verkligen till 100 % vara död men endå lever jag. Och efter det började jag tro på något mer...

Kanske inte just på Gud till 100 % men något mer tror jag på trots att jag var stenhård ateist innan...

Ibland måste man uppleva det för att själv kunna tro på det...

"Öppet sinne" kan ju vara en gradfråga...

Du faller ju direkt på din andra mening " Så är inte fallet".
Redan där visar du att du är allt du säger att du inte är men som andra är.
Så om du har hört många gånger att du är trångsynt som du nämner så håller jag med.

Bästa kombon är att vara skeptiker, men även öppen för att ha fel och därmed ändra sig.
Men jag tror det ingår i att vara skeptiker. En ”riktig” skeptiker blir ju tvungen att ändra sig om hen blir motbevisad. Jag kan i alla fall inte låta bli att tro på något jag fått bra belägg/bevis för.
Jag kan ju inte välja vad jag ska tro på.