Citat:
Ursprungligen postat av
Xenonen
Tanken är rätt, exemplet dåligt. På ytan avdunstar vatten och om det blåser förbi torr luft förs den bildade vattenångan bort så det kan avdunsta mer vatten vilket kyler vätskan till en temperatur under luftens. Hade det istället varit en järnbit hade den haft samma temperatur som luften oberoende av vind.
Det var observant att notera den effekten må jag säga. Bara för att det är intressant och som du antagligen redan vet så är det nära ett av sätten man kyler ämnen på när man vill ha det jättekallt för experiment. Man lägger ämnet i en magnetisk potentialbrunn där medlet på alla partiklars momentum, eller kinetiska energi, alltså temperatur är någonting. Partiklarna med högst energi har högst sannolikhet att fluktuera upp i en energinivå som tar dem över kanten på den magnetiska potenialbrunnen så de faller ur och lämnar då kvar i brunnen partiklar med i genomsnitt lägre temperatur.
Principen borde gå att applicera på fasta ämnen som sublimerar likaså.
Laserkylning är ett annat coolt sätt att kyla saker. Man utsätter en partikel för ett interagerande fält som i sig självt svänger precis under frekvensen på partikeln.
Anledningen att strömmande luft kyler mer än ickeströmmande, utöver att filmen med stillastående isolerande luft mot ytan blir tunnare, är för att en man byter ut uppvärmd luft mot ny som är kallare, så potentialskillnaden blir större vilket ger effektivare arbete, klassiskt en större acceleration, så mer energi överförs per interaktion per tid.
Antalet interaktioner(t.ex. spridning/scattering) borde dock rimligen öka med högre temperatur, men då inte i proportion.
Så storhet på antal interaktioner per tid.