Misstänkt vållande till annans död (treårig flicka) Norrköping 2020-01-30, två gripna. Mamman dömd till fängelse.

Nu citerar du ju ett två månader gammalt inlägg. När jag skrev det visste ju ingen någonting, så jag beskrev det scenario som är vanligast enligt statistiken, när barn misshandlas till döds. Då brukar det nästan alltid vara en styvpappa som ligger bakom. När det är biologiska föräldrar som dödar, så handlar det i stället nästan alltid om ett av två scenarier:

1. barmhärtighetsmord (eller vad föräldrarna uppfattar som barmhärtighet) när barnet är sjukligt eller handikappat, eller för att det är det enda sättet att rädda det från ett värre öde (vad föräldern betraktar som ett värre öde) om det måste lämnas till den andra föräldern för umgänge eller boende, eller

2. familjetragedi, som utlöses av vårdnadstvist, otrohet eller skilsmässa. Då brukar föräldern även ta sitt eget liv.

Att två biologiska föräldrar som bor ihop, tillsammans och i samförstånd misshandlar sitt barn till döds - händer i princip inte. Detta fall, som vi diskuterar i tråden, är ovanligt. Jag tror att det även kommer att visa sig att det inte handlade om misshandel i egentlig mening, eller en önskan att ha ihjäl flickan. Utan t.ex. att föräldrarna gav henne sömnmedel för att hon skulle sova länge, och de skulle få vara ifred.

Småbarnstiden är en jobbig tid för alla - man måste ofta "tänja sig" och köra på fast man egentligen inte orkar längre. (Jag minns själv hur det var, hur mycket man ibland såg fram emot den där timmen eller två som man skulle få egentid, när barnen äntligen hade somnat. Och hur frustrerad man kunde bli när de inte somnade.) Dessa båda var inte rustade för det; de hade nog med sina egna problem, och borde aldrig ha fått ha hand om barn.

Överallt i media har man sett den unga rosa-hår-färgade-fostermamman och man får veta att hon ville ha behållit flickan.

Och nu ska man ta ifrån föräldrar rätten till sina barn. Jag tycker det är fel. Normalt älskar föräldrar sina barn mest av allt.

Man borde finnas för, stötta och hjälpa föräldrarna mer så att de kan ta bättre hand om sina barn.

Visst finns det "galna" och helt opassande föräldrar, men grundtesen måste ju ändå vara att biologiska föräldrar och de biologiska barnen hör ihop. Att man i möjligaste mån ska låta barnen få växa upp med sina föräldrar.

Det var väldigt olyckligt det som skedde. Jag vet inte huruvida de biologiska föräldrarna var bortom all räddning i det här fallet...

Ingenstans skildras andra sidan myntet. Det är ändå fel. Det finns alltid två sidor av myntet att skildra. Ingenstans har den biologiska mamman fått komma till tals.

Min tanke går ändå till de biologiska föräldrarna också.

Hur är det med den stackars mamman idag? Hur dåligt mår inte hon...? Är hon normal, så måste hon må fruktansvärt dåligt och lida oerhört i allt detta. Och hon får inte komma till tals något alls.... Det är också fel.

Även om flickan dog o det var fel att ge sömnmedel, så kan ju föräldrarna ändå ha älskat sin lilla flicka mer än allt annat. De var säkert överlyckliga över att äntligen ha fått hem sitt barn.

De borde ha fått stöd och hjälp och stöttning med att ta hand om sin flicka. Man skulle ha besökt dem, haft kontakt med dem, haft täta kontroller, följt upp.

Var det "bara missbruk" med i bild, och inte galna föräldrar, så borde man ju hjälpt familjen. Flertalet missbrukare är ju ändå vanliga människor i grund och botten när de inte är påverkade. Det är ju missbruket som förstör dem.

De borde fått hjälp och stöttning med att komma ut ur missbruket för att kunna ta hand om sin flicka. Föräldrarna borde så klart få avge urinprov osv för att säkerställa att flickan får bo i ett nyktert hem.

Pappan mådde så dåligt av att hans dotter dött att han tog livet av sig i häktet. Säkert kände han skuld och skam och ångrade bittert att de gett sin flicka sömnmedel. De var väl förmodligen inte nyktra när de gjorde det... Och det är ju en tragedi...

Man borde varit mer på det klara med att föräldrarna helt lagt av med sitt missbruk innan man lät flickan få flytta hem till föräldrarna helt och hållet....

Hatet och cirkusen som följde blev för mycket för flickans pappa. Han orkade inte leva. Det är också en tragedi.

Jag hoppas att mamman mäktar med livet och klarar att vända sitt liv till ett bättre liv. Jag hoppas innerligt hon blir helt nykter och att hon kan få börja om på nytt.
Jag önskar att även hon får komma till tals i det här. Även om de var missbrukare så var det säkert jättehemskt för dem att förlora sitt barn.

Eh, ja? Och nån gång snart händer det och då undrar jag om någon kommer vara het på gröten och begära ut den.

Hur vet du att han tog livet av sig? Och hur vet du att föräldrarna inte fick stöttning? De vägrade ju t.om. göra drogtester?Missbruk är långt ifrån ”bara” när det gäller att ta hand om barn. Uppenbarligen gjorde dessa föräldrars missbruk dem ”galna”.

Om man inte ser att man har några problem, varken med droger, aggressivitet eller något annat - då tycker man ju naturligtvis inte heller att man behöver hjälp.
De här föräldrarna ansåg inte att de hade problem och första steget till drogfrihet är att erkänna för sig själv att man behöver någon form av behandling och steg för steg streta vidare i sitt tillfrisknande.

I Malou efter tio var den unga "rosa-hår-foster-mamman" med. Där framkom det att pappan tagit sitt liv i häktet.

Det framkom också att inte tillräckligt med täta kontroller/uppföljningar gjorts och att föräldrarna inte hade urin-prov-testats. Det var ju fel av samhället.

Jag tänker att flickan fick bo på heltid för tidigt hos sina biologiska föräldrar. Man hade behövt vara säkrare på att flickan skulle få ett tryggt och bra hem där.

Jag har inget emot fosterfamilj (även om väldigt opassande fosterfamiljer också existerar, precis som opassande föräldrar existerar) Dock inte sagt att rosa fostermamman var en dålig fostermamma. Hon verkar ju ha tyckt om flickan.

Dock tycker jag att om biologiska föräldrar kan uppvisa bot och bättring, då ska man ge dem alla chanser till att få hem sina barn och att få ha dem nära och få leva med sina barn.

I just det här fallet brast det ju i "bot och bättring".

Dock ska man inte dra alla föräldrar över denna kam. Målet ska ändå vara att sammanföra biologiska barn med sina biologiska föräldrar i möjligaste mån.

Man ska inte låta foster-familjer styra. Om föräldrar bättrat sig så självklart ska barnen få komma hem till de biologiska föräldrarna, även om fosterfamiljer vill ha kvar barnet/barnen. Fosterfamiljerna vet ju mycket väl vad de ger sig in på. Att de kan förlora barnen till de biologiska föräldrarna. Jag tycker grundtesen måste få vara så. Biologiska barn och biologiska föräldrar hör ihop. I möjligaste mån ska det få gälla.

Det här fallet är ju väldigt tragiskt, men andra föräldrar som bättrat sig ska ju inte behöva förlora chansen o rätten till sina barn bara för det här fallet.... Uppföljning, kontroller, urinprov mm är ju viktiga verktyg för att det inte ska bli så här.... Ja o man ska ge unga föräldrar i missbruk stöd och stöttning för att komma ut ur missbruk o bli helt nyktra.

När jag skrev "bara missbrukare" syftade jag på att om de ej hade varit missbrukare, så hade de "bara varit normala, vanliga Svenssons" . Alltså inte "galna" föräldrar. Jag vet inte alls hur det ligger till med detta i detta fallet. De kan ju ha varit "galna" eller "psykiskt sjuka" eller på annat vis "opassande" föräldrar.även helt utan droger, och självklart kan de ha blivit "galna" utav drogerna.. Jag menar inte att förringa missbruk. Barn har rätt till nyktra föräldrar. Barn har rätt att känna sig trygga. Ja o så klart kan missbrukare bli galna medan de missbrukar.... Jag vet inte om de var normala människor utan droger i kroppen, eller om de var "galna" även utan droger...

Jag tycker ju ändå att tex Malou borde intervjua även bio-mamman/anhöriga till flickan också. Inte bara förmedla rosa foster-mammans bild. Det finns alltid två sidor på myntet. Ja o bakom missbruk döljer sig ofta flera orsaker, trasiga själar osv. Helst hjälpa istället för döma... Sen kan man inte hjälpa alla... Tex pedofiler förblir nog alltid pedofiler tyvärr...

Det jag önskar med missbrukande föräldrar, är att man ska försöka hjälpa dem, så att de kan få en chans att få sina barn tillbaka. Dock måste man ju ha en vettig uppföljning och inte placera hem barnen för tidigt. Det här fallet är inget bra exempel. Här var det ju flera saker som inte fungerade. Men man ska inte förstöra för alla föräldrar i fortsättningen pga denna tragedi o detta misslyckandet.

Normalt älskar föräldrar sina barn mest av allt o önskar inget hellre än att få återförenas med sina barn.

Även dessa föräldrar kan ha älskat sitt barn mest av allt, men de redde inte ut det... Flickan kom till dem för tidigt. De hade behövt mer hjälp o stöttning. Eller var det helt fel att låta flickan komma till sina föräldrar I detta fallet...
Men de flesta föräldrar älskar sina barn. Grusa inte möjligheterna för dem. Var mer noga med uppföljning istället.

Det verkar inte som om du alls har satt dig in i det här fallet som vi diskuterar i tråden. Kanske har du bara sett inslaget hos Malou och nu vill du sprida några välmenande kloka ord i största allmänhet. Kanske bör du sätta dig in i vad som skrivits här tidigare innan du återkommer med ytterligare visdomsord.

Wow. Du tycks inte ha läst något i tråden.
Sök efter användaren CharlieR - hen har lagt upp domar, LVU-beslut m.m - så får du lite mer information om vad vi har att göra med här.
Jag hinner inte ens skriva allt jag vill eftersom livet kallar, men ska försöka hinna med några meningar.

•Detta är inte några unga, nyblivna knarkare, utan människor i 40-årsåldern som har knarkat minst halva livet.
• Mamman tröttnade på äldsta sonen (som föddes -06) och bad soc ta honom redan 2015 (om jag minns rätt).
• Pappan har ett långt straffregister med flera trevliga punkter såsom olaga hot, förberedelse till misshandel, narkotikabrott m.m.
• Pappan skrämde socialtjänsten till den grad att de inte vågade träffa honom utan att polisen var med.
• Pappan hade med sig egen lustgas till förlossningen när E föddes. Han uppförde sig så illa och skrämmande att vakter fick slänga ut honom och de fick hålla BB låst under tiden R och E vistades där.
• E föddes med abstinens, vilket innebär att R hade knarkat en hel del medan hon var gravid.
• R blev erbjuden att flytta med E när det beslutades att E skulle omhändertas, men R valde att lämna BB och sin nio dagar gamla dotter och gå till Putte o knarka istället.
• Ingen av föräldrarna ansåg sig ha några problem och ville därför inte ha någon hjälp.
• Jag tror inte att pappan tog livet av sig, utan att han dog av abstinens.

Varför är det viktigt att höra mammans version?
Dels ljuger hon som en häst travar, o dels finns det ingenting som ursäktar det de har gjort.

Bra OroligLantis!
Simma-Lungt verkar ha baserat sitt inlägg på en intervju hos Malou...
Förutom det OroligLantis skriver så får du här svar på några av de påståenden du kommer med:
- Det framkom att inte tillräckligt täta kontroller och urinprover gjorts.
[b]Svar:[/] Sant. Men inte samhällets fel. Det beror dock helt på att föräldrarna genomgående vägrat. Om du skulle läst domen skulle de sett att socialtjänsten använt detta som skäl för fortsatt LVU bland annat. Men bevisbördan ligger hos soc. Inga urinprover = Inga bevis för missbruk. Föräldrarna hade dessutom vittnen från chef och kollegor som vittnade om att de inte hade problem med missbruk.

-Flickan fick bo heltid för snabbt hos de biologiska föräldrarna.
Svar: Ja och Nej. Enligt domen från Kammarrätten skulle flickan flytta hem till de biologiska föräldrarna. Hemslussen pågick ett år innan flickan flyttade hem permenanent, då man successivt utökade umgänget. En hemsluss kan ju inte pågå hur länge som helst. Här har du föräldrar som vill ha hem sitt barn och som egentligen skiter i barnets trygghet. Detta visar dem bl a klart och tydligt genom att helt bryta med familjehemmet direkt flickan flyttat hem permanent. De fick inte ens komma på hennes 3 årsdag 2 veckor senare...

- Man borde hjälpa missbrukare. Föräldrarna borde fått mer stöd.
Svar: Absolut! Men i detta fall ville inte föräldrarna ha hjälp. De medgav inte att de hade missbruksproblem. Mamman ansåg inte att det finns brister i föräldraskapet. I domen av LVU av hennes två andra barn i samband med Es död sitter denna kvinna i rätten och säger att efter avtjänat straff vill hon ha hem barnen så snart som möjligt då det inte finns några brister i hennes föräldraskap, men att hon inte kan ta hand om barnen då hon sitter inne. Bara detta visar på hennes bristande insikt. Hon sitter då häktad för att ha vållat sitt barns död.
Socialtjänsten har försökt komma in till familjen/träffa dem med de dels avbokat inbokade träffar men också inte släppt in dem när de kommit.
Älskar man sina barn så villkorslöst som du vill påstå är man beredd att göra vad än som krävs för att få hem dem. Lämna drogprover, bo på utredningshem, ha soc rännande hos en hela tiden etc. Men dessa föräldrars stolthet och missbruk var viktigare!

Delar av mammans version i det hela finns att läsa i domen kring de äldsta barnens LVU. Där säger hon bl a att det är familjehemmet som gjort anmälningarna för att de ville ha E för sig själv. De har något emot henne. Hon har inga missbruksproblem och inga brister i sin föräldraförmåga. En intervju med henne hos Malou skulle nog helt och håller handla om hur orättvist behandlad hon blivit mer än om förlusten av ett barn...

- Man ska iknte låta familjehemmet styra.
Svar: Hur tänker du att Es familjehem styrt. De såg barnet må väldigt dåligt under hemslussen i form av att hon vägrade äta, tappade vikt och till slut vägrade lämna hemmet av rädsla för att hon skulle träffa sin mamma. Detta meddelade M soc som tyckte hemslussen skulle fortsätta. Efter E flyttade permanent till föräldrarna bröts kontakten helt med familjehemmet. Flera månader senare får M kännedom om att E far illa och anmäler till soc som inte blir insläppta hos föräldrarna. En månad senare är E död. Familjehemmet såg Es dåliga mående och oroade sig för detta. De var Es trygga punkt. E var deras barn i den bemärkelsen att de skötte om henne och tog de ansvar hennes föräldrar borde tagit. De gav henne kärlek och trygghet. De kände hennes betydligt bättre än var föräldrarna gjorde.

Vad anser du att samhället skulle ha gjort?
Socialtjänsten har i två instanser framställt om fortsatt LVU. Läs på all information i alla domar etc och återkom sedan med dina åsikter!

Vem som helst kan begära ut Fup när åtal väckts. Finns färdiga formulär på tingsrättens hemsida.
Vissa sänder den gratis digitalt, vissa tar betalt.

Så ja flera journalister lär begära ut den å flera privatpersoner. Kanske någon laddar upp den i tråden.
Annars kanske du kan ladda upp den?

Men vad är det du missat? Bio föräldrarna vägrade ta emot hjälpen från soc när E väl flyttade hem för det ansåg att det inte fanns några problem? Absolut så önskar man då att soc hade kunnat ingripa och göra mer men fanns tydliga bevis på att de inte var redo och bara de signaler E visade under hemslussningen var rätt alarmerande på att bioföräldrarna inte var redo på långa vägar och att något inte stått rätt till.

Samt dagen innan E hittades död ringer biopappan och avbokar soc mötet för han påstår att han inte känner sig bra, denna dagen ligger E då redan död, så bara där är ett tecken på hur fucked up det låter? De har varit medvetna om att hon varit död och jag kan inte få ihop det till att bio mamman fortfarande ser det som en olyckshändelse. Så, nä i detta fall var fosterfamiljen det bästa för E hur mycket du vill få det till att det finns två sidor på varje mynt, absolut finns det de, men de andra sidan på myntet var skadligt för E och det såg soc också, lagen var så bestämd över att föräldrarna har rätt till sina barn. Så vet om ursäkt för att jag inte tycker synd om biomamman när detta är något hon försatt sig i helt på egen hand tillsammans med biopappan vilket hon nu antagligen lägger all skuld på eftersom han är död.

Föräldrarna och Samhället brister i det här fallet. Väldigt tragiskt. Föräldrarna var uppenbarligen inte redo och var inte villiga att gå på behandling. De tyckte inte själva de hade problem, men de i omgivningen ansåg att de hade stora problem. De borde därmed inte ha fått hem sitt barn. Punkt.
Nu fick de hem sitt barn, fastän många protesterade, och då borde det ju ha varit jätteviktigt med täta hembesök o kontakter med BVC, soc, "myndigheter" o noggranna uppföljningar. Urinprov borde ha varit givet o alltid standard. Än mer angeläget o misstänksamt när föräldrarna inte vill avge urinprov. Föräldrarna brast i föräldraskapet och samhället o människorna på "myndigheterna" brast i denna tillsyn och granskning. När man anar att barn far illa, vilket man uppenbarligen gjorde i detta faller, då har samhället befogenhet att med soc och polis gå in och hämta barnet.
Det var för dåligt med uppföljningar och i det här fallet borde inte flickan ha fått bo med sina föräldrar.

Dock ska man inte grusa för alla föräldrar. Många föräldrar vill verkligen bättra sig och komma ut ur missbruket. Man ska försöka hjälpa dem och försöka hjälpa dem att få återkoppla med sina barn och få hem sina barn. Tänk så många föräldrar som är förtvivlade o som inte vill hellre än att få hem sina barn.

Om föräldrarvisar att de vill o kan, så ska man absolut finnas för dem o låta dem få hem sina barn o få leva sina liv tillsammans med sina barn . Uppföljning och täta besök är viktigt, för att sedan trappa ner om allt löper på fint. Det är givetvis jätteviktigt att se att barnen trivs o mår bra.

I det här fallet anade man oråd men agerade inte. Det blev flickans död... Väldogt ragiskt.