Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

BROR PERÄ
Kriminalinspektör Bror Perä, polis sedan 16 år och anställd vid det ökända Norrmalmsdistriktet (se sid 417), var känd för sitt vapenintresse och hade bland annat licens på en Smith & Wesson .38 Special. Men revolvern var inlåst i krimjourens vapenskåp på Kungsholmen. Kriminalinspektören hade nämligen en dag åkt för att övningsskjuta, men ångrat sig och istället gått på krogen.
Vad som sedan hände är okänt. På natten påträffades hans bil emellertid stående på tvären framför ett övergångsställe på Regeringsgatan 66. Bilen var i oordning med en trasig ruta och tändkablarna hängande lösa under instrumentbrädan. Kvarglömd i baksätet låg Peräs grovkalibriga revolver, laddad med fem skott.
Kriminalinspektören fick tillbaka bilen, men revolvern hämtade han inte ut.
BAKGRUND
Veckan efter mordet började tips om Bror Perä strömma in till Palmegruppen, mestadels från hans kollegor. Bland annat stämde han ganska bra in på Fantombilden och uppgavs frekventera restaurang Karelia där vittnen sett en bil plocka upp en eventuell gärningsman , Han var dessutom finsktalande.
och utpekad som en av deltagarna vid det så kallade Södermötet. Han hade också många artiklar rörande politiska våldsdåd uppsatta på väggen i sitt tjänsterum tillsammans med telefonnummer till både Rosenbad och USAs ambassad.
Det fanns ytterligare udda omständigheter kring denne kriminalinspektör som vid tiden för Palmemordet tjänstgjorde på fordonsroteln, men som sedan den 7 januari 1986 varit sjukskriven (det vill säga dagen efter incidenten med bilen).
Det hela började endast få dagar efter dramat på Sveavägen med att Perä och hans vän journalisten Lars Lundberg bestämde sig för att göra en resa. Enligt Lundberg mådde Perä psykiskt dåligt och behövde komma iväg lite, varför man bestämde sig för att ta Lasse Lundbergs Mercedes till Köpenhamn. Utanför Norrköping fick de emellertid problem.
Den 5 mars 1986 fick vi larm om en bil som körde med släckta strålkastare på motorvägen, mindes kriminalinspektör Lars Samuelsson.
Snart stoppades männen och vid en grundlig genomsökning av bilen fann polisen tidningar och klipp om Palmemordet, telefonnummer till terroristorganisationer och den undre världen samt en dagbok med anteckningar om Röda Brigaderna.
Perä vägrade trots uppmaning att legitimera sig, vilket resulterade i att både han och Lundberg fördes till polisstationen. De släpptes dock snart trots att de lämnat motstridiga uppgifter om sina förehavanden. Perä hade bland annat påstått att de var på hemligt Säpouppdrag. Efteråt började polisen emellertid tycka att Bror Perä liknade den så kallade Fantombilden och gick därför ut med ett nytt larm.
Under tiden hade duon kört vidare till Danmark och väl framme i Köpenhamn besökte de ett dansställe. Men Lundberg tröttnade och gav sig iväg till hotellet, där han senare väcktes av att Perä berusad satt på sängkanten och mumlade.
Det var en kuslig monolog om Palme och om skuldkänslor, berättade Lars Lundberg i TV3s program Polisspåret. ”Palme hade varit en så fin människa” och ”Gud, vad har vi alternativt de gjort”. Så där satt han och mässade i minst en timme.
Kl 12.40 nästa dag meddelade Malmöpolisen att en misstänkt personbil observerats på färjan mellan Köpenhamn och Malmö. Spaningsledningen gav då order om att männen i fordonet skulle hämtas in till förhör och strax därefter lyfte ett plan från Arlanda med Säpofolk och ett vittne.
Vittnet var en sjuksköterska som arbetade på Stortorps konvalecenthem där den nyligen avlidna Alva Myrdal hade varit hennes patient. I slutet av januari 1986 hade hon kallats till hemmets expedition där två okända utlänningar utfrågat henne om Olof Palme planerat att besöka Myrdal. Sjuksköterskan hade inte lämnat ut några uppgifter ,
men en av dessa män hade varit lik Fantombilden och nu ville utredningen få klarhet i om det eventuellt kunde röra sig om den gripna kriminalinspektören.
Bror Perä och Lars Lundberg utsattes därför för flera långa förhör, varefter Perä ställdes upp i en konfrontation. Samtidigt genomfördes en husrannsakan i hans bostad i Stockholm. Vid förhören fick männen i detalj redovisa vad de gjort timmarna kring mordet på Palme.
-Jag var i Skåne, påstod Lundberg.
Andra källor hävdade att han befunnit sig i Göteborg. Tre timmar före mordet sägs han ha suttit på en liten bar på Landsvägsgatan och till en göteborgare ska han enligt radioprogrammet Kanalen den 28 februari 1990 ha sagt att han uppmanats att hålla sig borta från Stockholm denna helg, eftersom något stort skulle hända som skulle få världshistoriska konsekvenser, något som skulle spränga världen.
Bror Perä å sin sida sa att han varit och dansat på en restaurang i Norrtälje och att han hade sex ungdomar som alibi.
Efter avslutade förhör och en resultatlös konfrontation kunde duon till sist trötta bege sig hemåt.
-Vi höll oss hela tiden på diverse småvägar av rädsla för polisen, mindes Lundberg i TV3. Och när vi så befann oss någonstans i Småland fick Perä plötsligt för sig att Säpo var efter oss, varefter han snabbt svängde in på en liten kostig. Efter någon minut slutade stigen och vi råkade istället kana ut på ett litet skogstjärn. Tack och lov höll isen och vi kunde köra upp på land igen. Bror stängde nu av motorn och släckte strålkastarna. Sedan stod vi säkert där i en och en halv timme medan Perä drack en flaska rom. Jag började misstänka att jag faktiskt befann mig i samma bil som Palmes mördare. Det kändes som om jag skulle bli tokig!
När kriminalinspektören hade lugnat ner sig fortsatte man via grusvägar vidare till Stockholm. Bror Perä hade bråttom hem eftersom han behövde göra sig av med ett vapen som han hade i bostaden.
-Vapnet var isärplockat och spritt över hela huset, berättade Lars Lundberg. Bland annat låg det inlindade slutstycket i frysboxen.
Varför utredarnas blickar så snabbt fallit på de två männen är inte känt, men tydligen var de inte helt obekanta för säkerhetspolisen. Rykten pekade också ut Perä och Lundberg som medlemmar i den rasistiska organisationen Bevara Sverige Svenskt ,
-Det dementerar jag bestämt, sa Lundberg till Aftonbladet. Och jag vet att min vän är Palmebeundrare. Det är en fin kille och han är helt oskyldig.
I TV3s Vem mördade Olof Palme - Polisspåret gav Lars Lundberg några år senare en annan version.
Perä var starkt kritisk mot Palme och mot vissa politiska förändringar. Han var mycket hård och använde tuffa uttryck i stil med att alla metoder var tillåtna.
Lundberg berättade nu att han var övertygad om att Perä hade haft med mordet att göra. Han hade också anmält det inträffade ett flertal gånger till polisen, men hade trots det aldrig blivit hörd. Säpos PG Näss hade nämligen redan i april 1986 beslutat att Bror Peräs göranden inte skulle utredas då han ansågs ha alibi. Peräs egen revolver provsköts dock ett år senare, men enligt SKL talade inget för att den hade använts vid mordet.
Lundberg å sin sida var ansvarig utgivare för en liten tidskrift kallad Kulturnytt. Samma dag som Palme blev skjuten utkom ett nummer innehållande en satir:
”Socialdemokraterna har infört en ny ordning och partiledningen bär svart uniform med initialerna SAP i silver”. Ledaren Lella Olle har utropat sig till rikskansler och i en passus rycker denne upp dörren till Petter, chefen för partipolisen:
-Va fan menar du, Lella Olle, med att rycka upp dörren och komma inrusande på mitt rum. Du kan bli ihjälskjuten, begriper du inte det?
-Men det är ju jag. Jag är ju rikskansler nu. På mig kan väl ingen skjuta?
-Vi har diktatur nu, Lella Olle. Och på din order. Glöm inte det.”
Var det bara en tillfällighet att tidningen hade släppts samma dag som statsministermordet?
Lasse Lundberg kände sig pressad:
-Lösryckt ur sitt sammanhang kan detta låta mycket illa, men i själva verket är jag mot fascism och ville med denna berättelse varna för vad som kan hända om militanta makter får ta över.
Enligt Granskningskommissionen begick kriminalinspektör Bror Perä av okänd anledning självmord den 13 oktober 1993. Han ska då ha gått in till en granne i Norrland och skjutit huvudet av sig med ett hagelgevär.

Den belgiske legosoldaten Jean-Claude / Jean-Luis Michel Davril / Dallart / Louis Bernard var istället ganska spenslig, lång, smärt och cirka 30-35 år. Louis Bernard bodde på Katarina Bangata i Stockholm, där han varit mantalsskriven sedan 1978, samma år som han bytt namn och blivit svensk medborgare. Här fanns han fortfarande inskriven vid Försäkringskassan 1991.
Den utpekade mannen påstods ha väntat med två svenskar i hörnet av Adolf Fredriks Kyrkogata - Sveavägen för att likvidera statsministern. Av okänd anledning hade detta misslyckats, varvid de tre männen försvunnit från platsen i en vit eller grå Renault som stått parkerad bakom Adolf Fredriks kyrka. Budet hade nu gått vidare per walkietalkie till en svensk reserv kallad Jerry som tagit plats vid Dekorima samtidigt som resten av de inblandade försvunnit in på Luntmakargatan och Tunnelgatan.
Efter dådet samlades gruppen i en lägenhet på David Bagares gata för att tvätta
bort smink, ta av peruker och byta kläder. Nästa dag sökte Louis Bernard upp de sammansvurna som bestod av en svensk-utländsk grupp.
Han begärde sin utlovade miljon i dollar, men nobbades varvid bråk uppstod.
Eftersom man befarade att ”fransmannen” skulle tjalla blev han enligt tipsaren troligtvis styckmördad. Hans bil, en röd Volkswagen Golf, brändes därefter upp så att alla spår utplånades.
Golfen skulle Louis Bernard ha köpt en månad före mordet.
Palmeutredarna avfärdade dock det hela och sa att informatören bara hittat på historien för att få hjälp att leta upp sin påstådde kompis - Louis Bernard.
En utbränd Golf påträffades emellertid strax efter mordet i förorten Älta sydost om Stockholm. Chassinumret var bortslipat, men försäkringsbolagets experter lyckades få fram det via röntgen. Bilen identifierades då som ett fordon som stulits den 1 februari, en månad före mordet precis som tipsaren påstått.
En röd Golf uppmärksammades för övrigt i samband med Olof Palmes framträdanden i Jämtland veckan före mordet. VW Golf var enligt Olle Alsén en favorit bland Stay Behinds terrorgrupper.
Fördelen med modellen var att man kunde köra med öppen baklucka och enkelt skjuta på eventuella förföljare. Efter dåden övergavs fordonen med motornumret bortslipat och sattes i brand.
Louis Bernard ägde emellertid inte bara en röd Golf. Enligt bilregistret stod han också som ägare till en vit Mercedes -72.
Lägg märke till att både en röd Golf och en vit Mercedes uppmärksammades i samband med mordet.
Dagens Nyheters journalist Olle Alsén hade innan dess blivit uppringd av en polischef vid namn Rönnegård som berättade att en annan hög polischef (enligt Granskningskommissionen polisintendent Curt Nilsson) tidigt vänt sig till utredarna och berättat om ett hemligt polisiärt möte i en lägenhet på Söder kvällen före mordet. Det som gjorde mötet intressant var dels att man demonstrerat vapen, dels personsammansättningen i gruppen: ett antal polismän delvis kända för sina högerextremistiska åsikter, bland dem vapenhandlaren CG Östling och expolisen Bror Perä. Duon ingick bland fem personer som en annan tipsare sagt sig känna igen (bland ett tjugotal passfoton) från en våning på Götgatans östra sida nära Medborgarplatsen, där en 12-mannagrupp skulle ha träffats från och med november 1985 för att planera mordet på Olof Palme. Flera av dessa finns presenterade i denna bok, men ingen av dem var 1999 hörda om mötet.
Kan det förresten ha varit i Louis Bernards lägenhet på Katarina Bangatan mötena hölls?
Dessa tips om Bernard avskrevs likväl av spaningsledaren Hans Ölvebro eftersom mannen enligt UD skulle ha suttit i fängelse i afrikanska Togo då Olof Palme sköts. Han sades ha varit fängslad från augusti 1985 till februari 1987 och då ha fått regelbundna besök från konsulatet i Lomé och ambassaden i Abidjan. När Olle Alsén grävde vidare visade det sig dock att fängelsevistelsen framstod vara påhittad i syfte att skaffa alibi.
Till en början hade UD hävdat att några uppgifter om denne man inte kunnat påträffas, trots två veckors eftersökning.
-Men när detta påtalades i Dagens Nyheter den 18 april och den 31 maj –91 hittade man plötsligt en hel dossier om cirka 120 sidor kring fallet Louis Bernard, berättade politikern Per Gahrton för Medborgarkommissionen. I ett frågesvar i riksdagen den 21 maj samma år sa utrikesminister Sten Andersson till mig att det felaktiga beskedet från UD hade berott på ett olyckligt missförstånd mellan tjänstemän. Han uppgav vidare att han kort före debatten tagit del av handlingar och fotografier som skulle kunna tyda på att det förelåg ett slags falsarium.
-Är ni beredda att mot bakgrund av dessa nya uppgifter söka få garantier för att icke ytterligare missförstånd har uppträtt i denna affär, frågade Gahrton. Kan utrikesminister Andersson säga att man kommer att ta kontakt med generalkonsulatet i Lomé och ambassaden i Abidjan för att gå hela vägen tillbaka för att kontrollera materialets hållfasthet?
-Tveklöst och så långt det går, svarade utrikesminister Sten Andersson.
Men enligt Per Gahrtons senare efterforskningar på UD och på ambassaden i Abidjan kände ingen av dem till att någon sådan undersökning.