Citat:
Ursprungligen postat av
ellabellak
Enig, politiker och myndigheter är problemet.
Problemet är vårt förhållande till döden i väst. Vi accepterar inte att multisjuka och äldre dör. Det ger att politikerna tar till panikåtgärder för att visa sig handlingskraftiga. De förstår inte effekterna av att de framkallar en depression (börjar luta åt det). Hessius pekar på 20-40% arbetslöshet vilket är fullt rimligt. Sådana kriser brukar ge planekonomi vilket kommer ge ökat skattetryck i Sverige vilket inte kommer ge att man drar igång sin verksamhet här i igen. Som ni märker är det helt tyst till och med från vänstern gällande invasionen vid Greklands gräns. EU visar sig menlöst i det att länder blir mer intresserade av att skydda sig själva (självklart). Det kommer givetvis visa sig i Sverige med inom landet när skola och äldreomsorg kommer dras ner till minimum medans försörjningsbidrag till invandrare och andra bidrag står kvar, skyddat i lag på annat sätt än skola och äldreomsorg, vilket kommer ge irritation och polarisering.
Förutom att pensioner (tjänste, privatspar wiped out, pensionsbroms slår till nästa år) i princip försvinner samt att a-kassa kommer braka ihop så kommer även staten och kommuner dra ner på service. Det kommer bli riktigt illa.
Jag trodde inte man skulle hantera det så här illa varför buy and hold stod kvar. Börjar nu inse att jag kanske får kliva av helt. Alternativt rensa ut portföljerna (äger i princip inget i Sverige skall påtalas) och chansa på det som är kvar. De riktigt stora bolagen kan mycket väl bailas ut men svårt att säga då detta är något helt annat än 2008. Går inte att jämföra.
Och vad är fynd? Det som är billigt kanske inte är billigt. Företaget kanske försvinner.
Förövrigt, gällande Italien och Spanien misstänker jag att deras folkhälsa generellt är dålig. På det röker man mer där. Snusning kommer nog göra positiv skillnad för Sverige.
Ja, precis, frågan är inte om folk vågar gå tillbaka till jobbet, utan om det finns några jobb att gå tillbaka till.
Krisen blir så djup som vi väljer att den ska bli. Du har rätt, det kan verka kallt, men man kan inte offra allt för rädda ett liv. Idealistiskt så tycker jag ett liv är ovärderligt, det är ju bara att gå till sig själv. Man ser sitt liv och sina närmastes liv som ovärderligt och viktigare än världsekonomin. Men i det större perspektiv, så om vi ska offra allt för rädda några få liv som ändå snart skulle dö, så kommer vi orsaka mkt mer misär för bra många fler, och i längden så undra jag inte om vi kan erbjuda bättre vård och rädda fler liv om vi bibehåller en bra ekonomi. Hur bra kommer liksom vården att bli om världsekonomin kollapsar. Så vi måste ändra förhållningssätt och det snabbt. De drastiska åtgärderna tycks inte ens ha någon nämnvärd effekt, se bara på Italien, lockdown i en månad, men det blir bara värre och värre. Men de tycks inte ha en plan öht. Det känns som alla länder bara slänger lite olika åtgärder på väggen för se vad som fastnar. Den mänskliga instinkten att agera även om man orsaker mer skada med att agera.
Man kan väl i teorin baila ut alla med fiat pengar, vilket man kan komma behöva göra om man inte dra i handbromsen snart. Men då ser jag inte hur kan man undvika extrem inflation denna gång, i synnerhet då det denna gången kommer gå ut i den riktiga ekonomin och till massorna.
Ja det är en aspekt på det hela också, att denna kris kan dramatiskt öka risken för större krig, men även inbördeskrig. Vi är inte där än precis, men med mer inåtvända stater, så kan allt komma att förändras. När man väl behöver globaliseringen, så lyser den med sitt frånvaro.