Citat:
Ursprungligen postat av
wolf-of-drogsved
Ni som har genital herpes. Hur var första utbrottet?
Började med att jag såg lite finnar runt kuken, som blev blåsor och sen små sår. Sved som fan när jag kissade och har känt mig öm i hela kroppen, samt spänd och öm i pungen. Haft feber.
Vad jag förstått så "ska" det inte svida när man kissar?
För mig började med att jag fick feber, från frisk till över 39 på 2-3 timmar. Hade även extremt ont i nedre delen av ryggen samt en del märklig värk i slidan. Fick i princip samtliga influensa-symtom. Efter det fick jag symtom som tydde på svamp i underlivet (trodde jag, fanns inte i min värld att det kunde vara herpes). Efter ungefär fem dagar började det svida när jag kissade och värken i underlivet hade förvärrats en hel del. En del blåsor hade kommit, såg ut som vita fläckar ungefär. Sedan förvärrades allting under kommande vecka, febern gick dock ner men alla symtom man brukar ha vid feber fanns kvar (så som ont i leder, konstig värk i huden, svullna lymfkörtlar, huvudvärk osv). Dessa symtom fanns kvar i över tre veckor.
I övrigt var mitt underliv extremt svullet, knallrött, konstant sveda och ja. Jag hade överjävligt ont. Trosor och typ åtsittande kläder gjorde milt uttryckt ont. Att gå på toa var en mardröm. Kunde heller inte gå som folk pga svullnaden och värken i både underlivet och benen.
Efter två veckor stod jag inte ut längre utan sökte hjälp. Inget hade då förbättrats utöver att jag inte hade feber längre. Snarare försämrats. Hos gynekologen konstaterades i alla fall herpes. Extrem sådan. Vid tillfället hade jag sår och blåsor yttre och inre delen av underlivet, i och runt urinröret, på livmodertappen, i och på anus, låren... Klart över 100 blåsor och sår då jag sökte hjälp. Hade alla symtom man kan ha utom hjärnhinneinflammation egentligen.
Fick en medicin jag inte minns namnet på att ta för framtida utbrott vid minsta lilla tecken samt xylocain gelé att smeta på innan toalettbesök. Sistnämnda var räddaren i nöden.
Jag trodde under hela den här tiden att jag överdrev något extremt och var överkänslig, att det bara var en envis svampinfektion, men det var det ju tyvärr inte. Har heller ingen aning om när jag ens kan ha blivit smittad. Har haft fast partner i flera år. Men jag ryser när tänker tillbaka på de där hemska veckorna. Frakturer, låsningar, influensa, vinterkräksjukan och liknande är något jag med glädje upplever i jämförelse.