I ett tidigare inlägg har jag redogjort för några omständigheter på mordplatsen som Anna Hage tar upp i sin bok.
”30 år av tystnad" Anna Hage (2019) Såg AH GM? Vad såg AH inte?
(FB) Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986
I detta inlägg tar jag upp den otillbörliga påverkan på vittnet Anna Hage som jag tycker klart och tydligt framgår av Anna Hages bok.
Kort sammanfattning:
Som vittne till brottet MOP räknas AH efter förhör av polis på mordplatsen till kretsen skyddspersoner och otillåten påverkan av henne konstituerar brottet ”övergrepp i rättssak".
Inför rättegången av CP för MOP är det med stor risk GM och medgärningsmän själva eller genom ombud otillåtet väljer att påverka AH's vittnesmål i rätten för att utfallet av rättegången skall gå i önskvärd riktning, dvs fälla CP som ensamagerande GM för mordet.
Ett direkt hinder att fälla en GM som ensamagerande vore om AH såg en medgärningsman på mordplatsen.
TUNNELGATAN 5 (INGÅNGEN)
En plats där en medgärningsman kan dölja sig är ingången till Tunnelgatan 5 som inte kan vara synlig för AH som kör i bil i nordlig riktning. Den borde vara synlig för bilar som kör i sydlig riktning på Sveavägen och som stannat vid rött ljus i korsningen.
Se foto 3 och 8
http://www.itdemokrati.nu/page35b.html
Tydligt foto från Google streetwiew Tunnelgatan 5.
https://maps.app.goo.gl/ZPk9kr9qNQfH6bkT8
MEDGÄRNINGSMANNEN
En medgärningsman som trycker sig in i hörnet i ingången är nog svår att upptäcka från Sveavägen men när han något senare springer inåt Tunnelgatan blir han synlig för Jan Nilsson limousinförare som kommer Tunnelgatan fram mot Sveavägen.
Jan Nilsson ser denne medgärningsman först efter att ha sett en taxi göra en U-sväng och efter att ha fått grönt ljus och svänger höger in på Sveavägen i riktning mot Kungsgatan.
Denne man, medgärningsman, kan inte vara GM som redan tidigare sprungit inåt Tunnelgatan. Jan Nilsson bedömer att han skommer fram till Sveavägen 23:23 och att den springande mannen har en ”ljusbrun jacka" enligt polisförhör 860301 kl 02:15.
Källa:
http://www.itdemokrati.nu/page36w.html
RISK FÖR DESINFORMATION
I itdemokratis skiss över korsningen Tunnelgatan/Sveavägen är Jan Nilssons limousin betecknad med siffran 23 och en pil som verkar indikera att hans bil står bakom Inge Morelius bil.
Eftersom JN ser medgärningsmannen när han svänger höger in på Sveavägen bör IM redan ha kört iväg. Oklarheter i detaljer avseende närvarande på MP tidsmässigt och ”geografiskt" blir till ett svart informationshål där vittnesmål om en medgärningsman försvinner och kan tolkas godtyckligt (dvs. risk för desinformation).
Om KP ”gått tillbaka” till MP och klarlagt detta så kan han ha konstaterat existensen av en medgärningsman och förhoppningsvis identifierat denne.
Källa:
http://www.itdemokrati.nu/page36w.html
DEKORIMAMANNEN
Enligt uppgifter i massmedia som inte grundar sig på polisförhör skall Dekorimamannen haft en brun skinnjacka och skulle därmed kunna vara en medgärningsman ( jmfr. ljusbrun jacka). Polisförhören av vittnena som såg Dekorimamannen är belagda med förundersökningssekretess.
SCENARIO
Ett scenario kan vara att Dekorimamannen var en ”spanare" och att Grandmannen följt efter LOP korsat Sveavägen framgör LOP då de korsat Sveavägen och sakta går framåt mot den blivande MP. Grandmannen intar Dekorimamannen plats och denne förflyttar sig till ingången till Tunnelgatan 5.
Dvs.
GM är inte ensamagerande och Dekorimamannen är en medgärningsman i MOP.
Det är mot denna bakgrund som jag betraktar det otillbörliga intresset för Anna Hages upplevelser och vad hon såg och inte såg på mordplatsen som ett led i att åklagaren skall kunna lagföra CP som ensamagerande GM.
De händelser som Anna Hage upplevt och skriver om i sin bok är följande.
Källa: ”30 år av tystnad” (2019) av Anna Hage
Google books:
https://books.google.se/books/about/30_%C3%A5r_av_tystnad.html?id=HvQ9DwAAQBAJ&redir_e sc=y
Utdrag ur boken ”30 år av tystnad” av Anna Hage (2019)
Utdrag i separat inlägg
(FB) Länktips Konspirationer
Händelser:
1. Bilar utanför AH's radhus. (s.48)
2. Underliga telefonsamtal. Uppringaren tyst svarar inte. (s.48)
3. Två civilklädda män följer AH med vännina på Åhlens vid Odenplan. Visar sig vara poliser. (s.48)
4. AH osäker på om hon är övervakad eller ”beskyddad". (s.49)
5. Hackingförsök att läsa AH's privata mejl. (s.51)
6. Stöld av AH's väska vid inbrott i bil vid jobbresa i Köpenhamn. (s.50-52)
7. Illegal avlyssning av telefonsamtal. (s.60)
8. Fotograf med kamera utanför Ah’s sovrum (s.60)
9. Okända bilar med ”gula skyltar" som förföljer/spanar på AH.
10. Kontakter med polis som vittne. Stressiga och respekterar inte AH. Var finns utskrifterna? (s. 63)
11. Säpo förhör AH på cafe (s. 70-71)
12. Personskydd inför rättegång (s. 94)
Min kommentar:
Utan att gå in på enskilda händelser så konstaterar jag att från MOP 1986-02-28 till rättegången 1989-06-29 mot CP så har AH varit utsatt för ur rättssäkerhetssynpunkt oacceptabla händelser som vittne till mord.
Det mest anmärkningsvärda, skandalösa, är att vid åtminstone något tillfälle så har polis varit/kommit till platsen under pågående brott mot AH utan att ingripa, gripa och förhöra, och redogöra om detta för AH. Jag betraktar oauktoriserad spaning mot mordvittne som ett brott, övergrepp i rättsak.
Såväl SÄPO's personal som poliser som träffar AH på cafe betraktar jag som suspekta så länge det inte föregåtts av kallelse och dokumenteras i förhörsprotokoll och rättsvidrigt ur rättssäkerhetssynpunkt. Om det dessutom inte är sanktionerat av förundersökningsledare/åklagare så är det frågan om myndighetsmissbruk och bör utredas av specialåklagare.
Till detta skall läggas att åklagarens objektivitetsplikt rätt tillämpad borde utesluta en ensamagerande GM på MP och resultera i att CP inte hade åtalats. Jag har svårt för en åklagare som har tillgång till all denna information och blundar för möjliga slutsatser och går vidare för att åtala CP. Det är bisarrt.
Kravet på objektivitet medför att åklagaren har ansvar för att utreda och undersöka även sådant som talar till den misstänkta personens förmån.
Källa:
https://www.aklagare.se/om-oss/objektivitetsplikt/
