Betyg på landslagsåkarna(seniorer) i år. 2+ eller bättre är en godkänd säsong.
5+
Linn Svahn: Inte mycket att orda om, hon kom "från ingenstans" och var våran bästa åkare i år, vann flest sprintlopp på damsidan och även sprintcupen. Till och med distansåkningen imponerade.
Emma Ribom: Hon var långt ifrån given att ens få åka världscup i år men nu är det svårt att se ett distanslag utan henne. Sex topp-10 fick jag det till, och sen trippla medaljer på U23-VM. Jag är nog främst imponerad över stabiliteten och mångsidigheten.
4+
Jonna Sundling: Min enda invändning mot Sundlings säsong är att hon inte riktigt fick till det i någon tour, där hon har alla möjligheter att lyckas. En riktig fullträff i distans uteblev. Men sprintåkningen var hennes bästa i karriären, så toppbetyg där.
Moa Lundgren: Var väldigt bra innan luften gick ur i Falun med en imponerande stabilitet, tog kraftiga steg framåt i distans i år. Men sprintåkningen har i bästa fall stagnerat, det var kanske där man såg möjligheten att knipa första pallplatsen i år och det har känts ganska avlägset faktiskt. Blir intressant att se var sprinten tar vägen för henne.
Johan Häggström: Första pallplatsen och topp-10 i sprintcupen är en väldigt bra säsong för honom, hade flera bra distanslopp första halvan av säsongen också men lyckades inte riktigt hålla den nivån hela vägen.
3+
Frida Karlsson: Ja, slutet gott iaf. Det var en miserabel säsong fram till Lahtis, men vinner man säsongens enskilt största lopp så blir det ett bra betyg, men högre kan det inte bli för ingångsvärdet var ändå högt. Hann/fick åka en enda sprint i år och missade kvalet..
Ebba Andersson: Bra förstås när hon kom tillbaka och var kraftigt igång på slutet, men knappast säsongen hon hade hoppats på i stort. Jobbig fjärdeplats i touren som hon kunde genomföra, och det hade nog blivit något liknande i den andra också om hon slutfört den. Tredjeplatsen i distanscupen är lite plåster på såren, men det var ju pallen i totalcupen som hon var ute efter.
Jens Burman: Den habila herråkaren vi har i distans för stunden, men det är som att det sista lilla hela tiden saknats. Det var en bra säsong, han kom ändå in med en rehabiliterad rygg men visade tidigt att det funkade. 14:e plats i totalen för någon som inte kan åka sprint är hyggligt det också, även om det inte borde räcka till att vara bästa svensk.
Anna Dyvik: Hade egentligen inga förväntningar alls på hennes säsong, men efter en trevande inledning kom hon tillbaka till gammal god nivå andra halvan. Hann med att vara topp-10 i både distans och sprint på slutet, och det var det väldigt få svenskar som lyckades med i år. Om det en blivit pallplats hade hon nog nästan åkt upp ett hack till.
Elina Rönnlund: Lätt att glömma nu, men tidigt på säsongen var hon rejält på gång med en helt ny nivå och där hon fick med sig en pallplats i Lillehammer-stafetten. Det hade varit kul att se hur hon hade slutfört säsongen utan ryggproblemen.
Moa Olsson: Javisst verkar hon fortfarande i skymundan men hennes resultat går ändå inte obemärkt förbi, nationellt och skandinaviskt var hon en gigant i år. I en annan era hade hon fått åka betydligt fler VC-lopp, det kommer heller inte bli lättare nästa säsong med ett friskare lag.
Marcus Grate: Har etablerat sig i världscupen nu och fick med sig en pallplats i teamsprint. Det som saknades i år var en fullträff individuellt, men det känns som en tidsfråga.
2+
Teodor Peterson, Maja Dahlqvist, Johanna Hagström, K-J Westberg, Marcus Ruus, Viktor Thorn, Martin Bergström, Anton Persson, Björn Sandström, K-J Westberg.
1+
Calle Halfvarsson, Oskar Svensson, Charlotte Kalla, Evelina Settlin, Moa Molander, Lisa Vinsa, Axel Ekström, Simon Lageson.
Åkte för lite för att betygsättas: Hanna Falk och Stina Nilsson.