Citat:
Ursprungligen postat av
Duerf
Världsekonomin är mycket mer integrerad 2020 än vid någon annan tidpunkt. Vi har leveranskedjor som är ömtåligare än någonsin tidigare. Runt 10% av världens befolkning lever på resande och turism.
Det är sällsynt att hela länder är i karantän. Nu har vi två med helkarantän (Spanien och Italien) och två med åtminstone halvkarantän (Danmark och Norge). De ekonomiska kostnaderna för detta har vi inte ens börjat se i vare sig statsfinanser eller företagens balansräkningar. Det kommer bli betydligt värre innan det blir bättre.
Innan detta drabbade oss fanns en god chans att vi var på väg in i en lågkonjunktur helt naturligt. Man måste vara en obotlig optimist för att tro att det här kommer svepa förbi fort och världen kommer studsa upp pigg och som vanligt.
Vi är (tillfälligt) i en lågkonjunktur. Resursutnyttjandet är ovanlig lågt.
Om några få månader lär det inte vara sant utan vi är tillbaka i business as usual.
En (tillfällig) lågkonjunktur, och lägre BNP, gör att vi, aggregerat, har lägre inkomster under den perioden.
För börsen innebär det lägre lönsamhet. Det motiverar lägre kurser. Som sedan rör sig tillbaka i takt med att lönsamheten återgår.
En del blir arbetslösa. Rimligen tillfälligt. I en nyliberal ekonomi hade det definitivt varit väldigt tillfälligt. Men Sverige är en reglerad socialistekonomi. Därför kan det dröja längre innan folk är tillbaka i arbete.
Finns det något som säger att vi INTE skulle gå tillbaka till business as usual?
Vad är det i så fall som hindrar?
