Offentligt biträde och ställföreträdare R*bert Nystr*m
Citat:
Han har träffat S och hans jourhemsföräldrar vid ett tillfälle. Han kunde då inte se att pojken skulle ha några problem, utan det var en glad och nyfiken kille. Det finns egentligen inget att tillägga utöver vad som framkommit av utredningen och det har inte framkommit något mycket besvärligt i
bakgrunden förutom hans reaktion i specifika situationer som nämnden tagit upp. Den nuvarande placeringen verkar fungera mycket bra och det verkar vara en stabil och bra plats där S skulle kunna må bra.
A har han träffat vid flera tillfällen. Så som nämnts tidigare anser han inte att ett HVB-hem är en lämplig placering för en 13-åring, särskilt inte mot bakgrund av allt som hänt. A har berättat att det uppstått vissa konflikter på boendet, men vill inte berätta varför. Han vill dock framföra att han trivs
okej där i sig, men uttrycker att hans önskan är att få flytta tillbaka till sin hemstad eftersom han saknar skolan och sina vänner mycket. Han har gått på flera olika skolor, och det skulle vara positivt för honom att få komma tillbaka. Han önskar att få komma till ett familjehem. Även om det inte
ligger inom ramen för den nuvarande prövningen så är det viktigt utifrån att han inte heller nu är i en trygg och stabil miljö på det sättet, och därför kan ha svårare att förmedla sig och uttrycka känslor. Med det sagt finns inte mycket att tillägga till utredningen. A har uppgett att han känner igen sig i
delar av utredningen, och att han tycker att mycket har förändrats sedan han
fick komma hem och börja i sin skola. Rent generellt har allt fungerat
bättre, och han har fått förhållandevis bra betyg i skolan.
A förstår dock att han inte kan komma hem just nu och har inga åsikter om
det.
Som ställföreträdare för barnen anser han att ansökningarna ska avslås utifrån att det finns ett tillförlitligt och fullständigt samtycke till de aktuella vårdplanerna. Samtycket finns där oavsett vilka omsorgsbrister man anser finns, och de brister som förelegat tidigare synes vara att samarbetet med pappan inte fungerat på bästa sätt. Man ska inte tvångsvårda barn om det
inte behövs. Barnen har nu placeringar där de är trygga och det finns ingen
risk att mamman kommer att ta hem dem utan samarbete med socialtjänsten.
LVU behövs därmed inte även om man anser att det föreligger
omsorgsbrister.
Jahapp en jurist som talat med barnen och han anser inte LVU vara nödvändigt. Även R skyller på pappan och inser själv inte att hon har problem. Hon inbillar sig att bara en läkare skriver ut så är det inget missbruk. Hon har lång väg att vandra och har ingen som helst insikt.
Mammans advokat Per Oehme bekräftar för SVT Nyheter Öst att domen kommer att överklagas till kammarrätten.
Dom menar att det sker placering och vård med samtycke av mamman och då skall inte LVU behöva tas eftersom det då är tvångsvård.
