Samlingstråd - Sjukpenning

Jag önskar dig all lycka. Men stålsätt dig för ett avslag, sjukförsäkringen har havererat och är inte vad den borde vara. Och de som jobbar på Försäkringskassan är med väldigt få undantag imbecilla människor som gillar att förstöra livet för sjuka. Jag kommer aldrig att bli frisk, det står klart för alla läkare jag har träffat och även för Arbetsförmedlingen, men lik förbannat blev jag utförsäkrad för snart ett år sedan. Och jag är långt ifrån ensam. Jag vill inte sänka dig, men jag tänker att det kan vara bra att vara mentalt förberedd på att det kanske inte går vägen. Jag var själv inte alls förberedd på att bli nekad sjukpenning eftersom det är så uppenbart att jag inte är arbetsför. Jag hamnade i ett oerhört jobbigt mentalt tillstånd och pendlade mellan ilska och sorg i flera månader, blev nästan apatisk. Nu försöker jag mest att hantera hatet som gror i mig. Hat mot politikerna, Försäkringskassan och mot sådana som tror att man kan välja bort sjukdom.

Men om jobbet är anledningen till att man mår dåligt då?
Dessutom vad är det som säger att man får annat att tänka på bara för att man jobbar?
Har man psykiska besvär t.ex. så lär väl inte det bara försvinna så där.
Man lär ändå tänka på det när man kommer hem om inte annat, och framförallt på natten när man ska sova.

Känner man sj att det inte går att arbeta så ska man vara sjukskriven.
Hoppas det ordnar sig ts. Det är ju fan att det ska strulas så förbannat med det här usla systemet som vi har.
Hoppas det blir ändring på detta inom några år.
Bedrövligt att det ska behöva vara så här.

Jag önskar dig all lycka. Men stålsätt dig för ett avslag, sjukförsäkringen har havererat och är inte vad den borde vara. Och de som jobbar på Försäkringskassan är med väldigt få undantag imbecilla människor som gillar att förstöra livet för sjuka. Jag kommer aldrig att bli frisk, det står klart för alla läkare jag har träffat och även för Arbetsförmedlingen, men lik förbannat blev jag utförsäkrad för snart ett år sedan. Och jag är långt ifrån ensam. Jag vill inte sänka dig, men jag tänker att det kan vara bra att vara mentalt förberedd på att det kanske inte går vägen. Jag var själv inte alls förberedd på att bli nekad sjukpenning eftersom det är så uppenbart att jag inte är arbetsför. Jag hamnade i ett oerhört jobbigt mentalt tillstånd och pendlade mellan ilska och sorg i flera månader, blev nästan apatisk. Nu försöker jag mest att hantera hatet som gror i mig. Hat mot politikerna, Försäkringskassan och mot sådana som tror att man kan välja bort sjukdom.

Står i kö till 1177 nu. I morgon är det sista dagen och då måste jag bara ha fått kontakt med läkaren. Förjävligt att han slarvar så får jag lida. Att han inte ens ringer idag när vi har bokat tid är ju under all kritik.

Låter väl som att FK fattade ett ganska rätt beslut såna fall. Sjukpenning är en ersättning för en tillfällig nedsättning av arbetsförmågan. Låter ju som en mindre tillfällig nedsättning om man ALDRIG kommer bli frisk. Så då är det ju inte sjukpenning man ska ansöka om. Egentligen är ju frågan om det inte borde införas en gräns i sjukpenningsärenden på 2 år. Är man sjukskriven mer än det undrar jag om man kommer tillbaka till jobbet.

Till TS, verkar som att du kanske skulle kolla om din hälsocentral har rehabkorrdinator??

Jag har varit sjukskriven i ca 4 månader p.g.a djup depression och panikångestattacker. Försäkringskassan anser att jag kan börja jobba 100% igen nästa månad eftersom min medicinering har börjat visa goda resultat, samtidigt som min läkare och psykolog anser att en återgång i arbete på 100% skulle göra att jag hamnar på ruta ett igen med panikångestattacker och risk för psykos.

Då jag aldrig litat på staten och dess myndigheter så har jag alltid sett till att jag har en ekonomisk buffert på minst 3 år av utgifter. Min fråga är då helt enkelt om jag kan skita i att ansöka om sjukpenning och fortsätta vara sjukskriven tills min läkare anser att jag kan återgå i arbete? Jag sitter hellre med 0kr ersättning i en månad eller två än att hamna i samma (hälso)situation som jag var i för fyra månader sen.

Tack på förhand!

Jag har varit sjukskriven i ca 4 månader p.g.a djup depression och panikångestattacker. Försäkringskassan anser att jag kan börja jobba 100% igen nästa månad eftersom min medicinering har börjat visa goda resultat, samtidigt som min läkare och psykolog anser att en återgång i arbete på 100% skulle göra att jag hamnar på ruta ett igen med panikångestattacker och risk för psykos.

Då jag aldrig litat på staten och dess myndigheter så har jag alltid sett till att jag har en ekonomisk buffert på minst 3 år av utgifter. Min fråga är då helt enkelt om jag kan skita i att ansöka om sjukpenning och fortsätta vara sjukskriven tills min läkare anser att jag kan återgå i arbete? Jag sitter hellre med 0kr ersättning i en månad eller två än att hamna i samma (hälso)situation som jag var i för fyra månader sen.

Tack på förhand!

Du kan vara det om din arbetsgivare går med på det.

Läkarintyg är läkarintyg. Arbetsgivaren har inte rätt att neka en sjukskrivning. Arbetsgivaren har inget val annat än att gå med på det om en läkare intygar att TS inte kan arbeta.

Om försäkringskassan inte godkänner ditt sjukintyg är du inte sjukskriven och skall infinna dig på ditt arbete. Det blir då din arbetsgivare som får hitta ett jobb som passar dig, skicka hem dig med lön alt säga upp dig på grund av personliga skäl... Detta är något som händer dagligen i Sveriges avlånga land idag.....

Läkarintyg är läkarintyg. Arbetsgivaren har inte rätt att neka en sjukskrivning. Arbetsgivaren har inget val annat än att gå med på det om en läkare intygar att TS inte kan arbeta.

Om försäkringskassan inte godkänner ditt sjukintyg är du inte sjukskriven och skall infinna dig på ditt arbete. Det blir då din arbetsgivare som får hitta ett jobb som passar dig, skicka hem dig med lön alt säga upp dig på grund av personliga skäl... Detta är något som händer dagligen i Sveriges avlånga land idag.....