Dödligt virus från Kina orsakar panik (SARS-CoV-2, COVID-19)

Det är alltd bäst att ta det osäkra som osäkert och inte ta det som säkert. Det är ohyggligt mycket ordbajsande om säkra för det osäkra och proaktivitet utan att det har någon som helst substans.

Priset på ordbajsandet är dock alla försök att använda Spanska sjukan som argument och inte minst argumentet »ingen vet« som synonym till »det kan bli hemskt«.

Rent krasst, så är det att folk kommer åka hur som helst. Det blir kontraproduktivt om du först slaktar deras beslut och kompetens, men sedan förväntar du dig att folk skall göra som du säger.

Håller med, hysterin är det som är farligt, inte viruset i sig. Så det är hysterin som ska i första hand bekämpas.

Upprepar den här länken i detta sammanhang: How do People React in a Pandemic?

"Reactions and overreactions

When people initially become aware of a risk, they overreact. They have a temporary short-term overreaction. People pause what they're doing, become hyper-vigilant, check out the environment more carefully than they normally would and—this is perhaps the most important characteristic of the adjustment reaction—they take precautions that may be excessive, may be inappropriate, and are certainly premature.

For example, a person might go get Tamiflu, even though the government thinks that they shouldn't.

The knee-jerk reaction of overreacting early to a potential crisis is extremely useful. Like other knee-jerk reflexes, it protects us. People who have gone through it come out on the other side calmer and better able to cope. People become able to cope with a crisis by going through an adjustment reaction, either in mid-crisis, in which case they're late in coping, or they do that in advance of the crisis, in which case they are ready to cope.

We want people to have this reaction early rather than late, and the way to accomplish that is to guide the adjustment reaction, rather than trashing it, as it seems officials often do and journalists sometimes do."

Denial versus panic

The problem isn’t panic. The problem is denial. Denial is why panic is rare. We are equipped with a circuit breaker and when we're about to panic, we go into denial instead. Denial is not useful in that people in denial don't take precautions, but it's preferable to panic. People who are panicking do themselves harm. Those who are in denial don't accomplish much, but at least they don't make things any worse. Denial is nature's way of protecting us from the horrible effects of panic and, whereas panic is rare, denial is extremely common.

We need conscious effort on the part of both the sources and on the part of journalists to protect people from denial by seducing them out of denial."

Jag undrar, med tanke på att det verkar tagit ett tag innan myndigheterna i Kina vaknade - och nu för tiden åker ett antal tusen affärsmän till kina varje dag t/r - hur många har egentligen hunnit blivit smittbärare och redan tagit med sig viruset hit, bara att ingen vetat vad det vart - om det inte för de flesta friska ger värre symptom än en vanlig förkylning? Menar, kan det redan finnas en naturlig motståndsfaktor som man kommer se i siffrorna?

Sen undrar man hur riktiga siffrorna är från Kina, menar som jag förstått sjukvården för majoriteten av Kineser som inte bor i städer, är det i princip en kopp ört-te, hemlig salva under hålfoten, 4 skallror över huvet och en hemlig, antik ramsa. Känns inte riktigt som den stackarn vare sig får rätt vård eller hamnar i någon officiell statistik?

Italien har förvisso god sjukvårdsstandard, men där är problemet istället att den är så extremt utspridd med en husläkare i varje kvarter, snarare än som vi byggt upp det här - och då blir frågan relevant som någon redan ställde, hur många HINNER dom prova, samt, hur fort kommer provsvaren tillbaka och hinner rapporteras?

Självklart handlar det om ekonomi. Vi skulle kunna stänga ner alla företag i Sverige och låta alla sitta hemma varje gång ett virus kommer innanför landets gränser. Men det gör vi såklart inte.

Precis som med biltrafik, där vi tycker att ett par hundra dödsfall om året är acceptabelt, tycker nog de flesta att vi ska hålla samhället igång så länge som möjligt när det handlar om virus. Iaf innan dödstalen kommer upp i tusental.

Jo det stämmer. De som testar och fångar de smittade har större precision att kunna räkna på letalitet. Detta har ju skrivits ända sedan tråden startade lite här och var. Diamond Princess är det tydligaste exemplet även om där var det i huvudsak +65 i åldrar. Så förväntan är en högre letalitet där än genomsnittet. Den ligger på 0,86 % och har legat så ganska länge.

Så är det. Samtidigt fanns det 1.6 miljarder människor på den tiden, idag är vi runt 7.5 miljarder och vi reser i betydligt större omfattning.

Du är naiv om du tror att ett virus med samma slagkraft inte kommer leda till liknande resursbrist.

Återstår att se dock som sagt.

Hur räknar man ut antalet smittade? Är det statistiker som skattar detta eller går man bara efter hur många som sökt vård och blivit positivt testade?

Om det inte skattas bör ju således mörkertalet vara enormt och då borde inte dödligheten ligga på 3 procent. Enligt min uppfattning borde det vara lättare att, helt obemärkt, bli sjuk och bli frisk än att bli sjuk och hastigt avlida. Jag hävdar inte att detta stämmer, jag försöker bara tänka logiskt och hoppas att jag med mitt resonemang kan rationalisera bort min egen rädsla.

Då är det väl bra att få sjukan i första vågen... om man såklart inte är sjuk och över 70 år så är oddsen helt okej nu