Hur hade världseliten stått sig i vasaloppet?

Intressantast är nog på den kvinnliga sidan, vilka hade haft en chans på långlopp. Vasaloppet är nog det svåraste loppet för vc åkare att vinna. Vem är bra på att staka? Det hade ju varit intressant att se johaug i vasaloppet.

Ja Vasaloppet och kanske Marcialonga är nog svårt för traditionella åkare. Känns inte som de bästa kvinnliga distansåkarna är sådär stakstarka? Stina Nilsson kanske Ja Johaug hade varit intressant.

Justyna Kowalczyk vann ju 2015 och även Birkebeinerrennet 2017 & 2018.
Johaug har ju inte så stor nytta av att hon är lätt på sån här banor, krävs nog nån med mer styrka.
Intressant att många med bra sprintresultat även lyckats hyfsat i Vasaloppet.
I år tex kom sprint specialisten Kikkan Randall (OS guld teamsprint 2018) på en 43e plats, iofs mer än 1h 20min efter damsegraren (dock efter att ha genomgått cellbehandling under förra året).

Gjorde hon ja. I traditionella lopp är väl högt syreupptag väldigt viktigt. Det är väl inte lika viktigt i långlopp och sprintar, kanske är mer muskulärt där men man tycker ju det är olika saker ändå.

Britta Johansson Nordgren är ju också ett bra exempel på hur stor skillnad det är på VC och långlopp. Hon var ganska anonym utöver stafetter i ”vanliga” lopp men dominerar i långlopp.

Kan också vara så att hon fått till det bättre med träning och så vidare, att det passar henne bättre. Jag håller dock med och tror att konkurrensen på damsidan i långlopp inte är alls lika stor som i VC osv. Däremot på herrsidan tror jag långloppsåkarna är nästan lika vassa som trad.åkarna. De yngre långloppsåkarna har ju enbart kört långlopp (vissa av dem).

Edit: Med nästan lika vassa menar jag att långloppsåkarna har lika stort övertag på långloppen som trad.åkarna har på sina distanser.

Daniel Richardsson kom iofs 18e i Jizerska i år. Kanske säger emot det jag skrev precis.

Håller med dig att konkurrensen inte är lika stor på damsidan. Men skillnaden mellan damerna om man tittar åkare emellan är mycket större då det är en större påfrestning för dem att ta sig runt.

På herrsidan är skillnaden inte alls lika stor mellan grenarna. Är väl kanske bara i Vasaloppet som sticker ut ordentligt med sina 9 mil. Resterande långlopp ligger mellan 5-7 mil om jag inte minns fel. Det borde en tränad vc-åkare göra bra ifrån sig på oavsett långloppsträning.

Johan Olsson kom i mål på 127e plats 2018, dock hade han vart nockad i influensa månaden innan
och nedgraderade sig själv till startled 1 p.g.a hans form och förberedelser.

Alexander Legkov blev 171a 2015..

Ja, känns som toppen är mycket smalare med på damsidan.

Ja Vasaloppet är ju längst och kanske det lopp som är mest utpräglat då det också har snäll terräng (jag åkte i söndags och för en dassig motionär tycker man inte det är så jäävla platt men ja ) Marcialonga är väl också platt men inte så långt, tänker att det handlar mycket om att kunna staka med bra tryck länge vilket bör vara det långloppsåkarna tränar mycket mer än trad.åkarna. Brukar kolla lite vloggar och sånt. Springa verkar de ju göra en hel del men vet inte om de diagonalar något..

Tittar man på hur de klassiska loppen i traditionella lopp ser ut verkar de nästan vara viktigare att vara explosiv än uthållig.

Tror att moderna VC-åkare får det allt svårare att hävda sig i långlopp. För som du säger springer de mer än diagonalåker. Däremot är de ganska jävliga på att staka.

Hittade precis denna utmärkta artikel
https://www.dn.se/sport/varldsstjarnorna-som-blivit-franakta-i-sparet/

Faktum är att ingen individuell VM- eller OS-guldmedaljör har vunnit Vasaloppet sedan 1981 då Sven-Åke Lundbäck vann.
Skidlöparna måste kunna hålla hög fart väldigt länge på flacka partier med mycket stakåkning. I dag är nivån väldigt hög på långloppsåkarna och det är omöjligt att bara komma in från den vanliga världscupen och tro att man ska utmana om segrar.

80-talet:
Maurilio De Zolt: 4 (1986), 18 (1987), 7 (1993), 36 (1994), 5 (1996)
Oddvar Brå: 4 (1988)
Thomas Wassberg: 16 (1986), 83 (1988)
Thomas Eriksson: 17 (1985), 14 (1992)
Josef Luszek: 22 (1987)

90-talet
Sture Sivertsen: 2 (1994), 12 (1996), 5 (1998), 3 (1999)
Thobias Fredriksson: 3 (1997), 16 (2010)
Vegard Ulvang: 4 (1992), 4 (1997)
Torgny Mogren: 20 (1992), 21 (1994)
Terje Langli: 14 (1993), 14 (1996)

Harri Kirvesniemi: 34 (1993)
Björn Dählie: 35 (1994)
Vladimir Smirnov: 67 (1999)
Johann Mühlegg: 12 (1999)

2000-talet
Thomas Alsgaard: 5 (2008), 14 (2009), 50 (2010)
Martin Koukal: 4 (2005)
Andrus Veerpalu: 9 (1996), 8 (2002), 14 (2007)
Silvio Fauner: 13 (2003), 14 (2004), 27 (2005), 26 (2006)

Frode Estil: 14 (1997), 67 (2008)
Alexej Prokurorov: 35 (2000)
Mika Myllylä: 39 (2004)
Vincent Vittoz: 28 (2004)

2010-talet
Dario Cologna: 5 (2016)
Jens Arne Svartedal: 18 (2009), 54 (2011)
Björn Lind: 43 (2000), 23 (2001), 45 (2011)
Vassili Rotchev: 43 (2012), 79 (2013)
Giorgio Di Centa: 49 (2015)