Citat:
Ursprungligen postat av
UrgleGru
Exemplen på SR:s vidriga, partiska propaganda återkommer så gott som dagligen. För ett färskt exempel, ta konflikten vid den grekisk-turkiska gränsen. Internationell media och svensk alternativmedia visar att det rör sig om tusentals och åter tusentals aggressiva män i vapenför ålder som skriker på Amiral Ackbar och med våld försöker forcera gränsen.
Men SVT söker sig som en scud-missil genom folkmassan och hittar en kvinna med barn som man kan visa upp för omvärlden att tycka synd om. Och ja, jag kan ha den uppfattningen och samtidigt se tillbaka nostalgiskt på Razzel och Gäster med gester.
Du menar att de gör som journalister
alltid brukar göra var de än jobbar, för att narrativet "den lilla människan mot det stora onda systemet" är deras outsinliga guldfyndighet som de alltid dras till för att det ger gratis snyft, gratis dramaturgi och mer eller mindre skriver sig självt och vinner alla priser? Ja, det är ett evigt problem att det narrativet är så tacksamt och alltid varit det. Det finns där i folksagorna, det finns där i filmerna ("den lilla människan mot det stora onda systemet" är grunden i storyn i Shawshank Redemption, som enligt "folket" - inte kritikerna - som röstar på iMDb är bästa filmen som någonsin gjorts). Narrativ som tar systemets parti mot individerna 1984-style är fett impopulära och brukar mer förknippas med Riefenstahl/Goebbels. Å andra sidan är den enskildes utsatthet gångbar när storyn lutar åt andra hållet – var läste jag artikeln som sköt ner vänsterns "rånarna är själva utsatta"-narrativ genom att intervjua föräldrarna till en av förnedringsrånarna, som tvärtom sa att han får alla märkesgrejor han behöver och att inget fattas honom? Samnytt? Nej,
SVT Nyheter.
Men det handlar också om vilka typer som dras till yrket (nästan alla journalister i riksmedia bor på Södermalm vill jag minnas). Inte om den här trötta konspirationsteorin att allt som syns i rutan är resultatet av att "det gått ut order" i enlighet med nån ljusskygg intern styrgrupps "politiska agenda".
Så fort det dyker upp undantag under SVT/SR-paraplyet märks det tydligt att det handlar mer om personerna än bolaget. Är Anders Holmberg på Agenda en vidrig vänsterpropagandist? Var Huitfeldt det när han var på P1? Jens Ganman är gammal public service-nisse – vänsterpropagandist? Katarina Gunnarssons återkommande reportage från massinvandringens underbelly, tillrättalagd vänsterpropaganda? Lamottes Uppdrag granskning om hur invällare går bärsärkargång i klassrum, vänsterpropaganda? Nej, knappast. Sen har vi såna som Anna Hedenmo, som får skit från båda håll. Från vänster för att hon försvarat frågeställningen "Hur mycket invandring tål Sverige?" och varit kritisk mot PK-mässighet och elitens filterbubbla på den tiden hon var ordförande för Publicistklubben, från höger för att så fort hon ställer en kritisk fråga till SD/M/KD blir tusen anonyma twitterkonton med Pepe-avatar skogstokiga.
Som sagt, jag tycker kritiken mot PS är enfaldig, överdriven och lat. Det finns absolut en massa PK-dynga men det finns också massor som skulle refuseras stenhårt i DN.