Hur hade världseliten stått sig i vasaloppet?

Hur konkurrensmässiga och vilka tider hade vi fått om världseliten hade åkt vasaloppet?
Det skiljer ju sig en del mot världscupen med fokus på väldigt kuperade och tekniska banor
och där man sällan åker mer än 2h. Här däremot krävs ju eg bara stark överkropp och ingen eg benstyrka men mycket mer uthållighet.
Så är långcupsåkare en helt annan karaktär av åkare eller skulle de bästa klassika åkare som t.ex Niskanen, Kruger och Bolshunov lätt sadla om och skulle vi isåfall se ännu bättre tider?

Vi vet ju tex Kowalczyk lyckades vinna ett år och en veteran som Anders Aukland är ju också flerfladig fd medaljör på 50km i VM. Men man ju också titta på 1994 då Björn Dählie och Vegard Ulvang kom direkt från tävlingarna i Lahtis. Ulvang bröt i Risberg, Dählie åkte i mål på 36:e plats.
Eller Vladimir Smirnov 1999, som slutade 17 minuter efter Staffan Larsson.
Ett annat exempel är Torgny Mogren som gjorde två försök, 1992 och 1994 och kom på 20:e respektive 21:a plats. Men vad hade hänt om de hade haft mer specialiserad långloppsträning?

De som vinner Vasaloppet och andra långlopp tillhör ju världseliten - på långlopp.

Jo fast hur många av dem skulle vara konkurrenskraftiga på OS och VM?
Vilka av dem skulle ha en chans på en klassisk femmil t.ex?
Hävdar nog att det är skillnad på världselit och världselit...

Det är ändå spännande att se t.ex f.d. duktiga världscupåkare som
Ilia Chernousov och Maxim Vylegzhanin va med bland toppen i år!

Långloppseliten skulle inte vara bra i VM eller OS. Kanske på femmilen då.

Världscupseliten skulle inte göra bra ifrån sig i Vasaloppet.

Detta tror jag.

Håller nog med om att det är skillnad på värdselit och världselit.

Ganska självklart en som bolshunov skulle vinna en 5 min stakning även på vasalopets bana. Det finns ju en anledning att ingen i vasaloppet får ställa upp i längre lopp i världsakuppen, de är för dåliga helt enkelt.

Det är HELT olika discipliner. Ingen i världscupen är tränad att staka nio mil. Ingen i långloppscupen är tränad för de banor man kör i världscupen med ofta korta branta knixar där stakningen inte biter lika bra. Klart man kan byta gren men det tar lång tid, flera år, innan man når den nivå som krävs.

Jörgen Brink är ju ett bra exempel, ingen exceptionell världscupsåkare även om han lyckades toppa formen och slog till med tre brons under VM i i Val di Fiemme och en tredjeplats i totalen 2003, och intressant nog en hyfsad sprint åkare. Efter omsadling mot långlopp tar han som 36-åring sin första Vasalopps seger som han sen följer upp med två till, imponerande för en 38-åring. Samtidigt funderar man då på nivån om en 38-årig f.d medioker världscupsåkare och sprinter kan dominera Vasaloppet så. Jag hävdar medioker imed att han bara vann ett individuellt lopp i världscupen under sin karriär.

Dock stor skillnad på långloppsåkarna 2012 och nu 2020. Det har ju blivit väldigt mycket mer grenspecifikt sedan dess. Det syns inte bara visuellt i löpen i stakningen utan även på hur de bästa ser ut rent kroppsligt. Som omvända skridskolöpare. Tunna ben (relativt) och rejäla överkroppar. Var i Toblach i i början av februari och bodde på samma hotell som flera långloppslag och det var verkligen slående hur de såg ut. Oskar Kardin ett praktexempel på det. Så jag tror inte detta gäller längre. Kanske i Birken och liknande men inte säkert i lättare löp. Dock följer jag inte långloppen särskilt noggrant men att en stor förändring har skett är givet.

Cologna var väl inte topp 10 på marcialonga?

Jag tror långloppsåkarna är väldigt proffsiga idag och att de traditionella åkarna inte har något med den absoluta toppen att göra på långloppen utan att träna specifikt för det. Men jag kan ha fel och undantag kanske finns.

Sven-Åke Lundbäck dominerade långloppen som avslutning på sin karriär. Vann ju alla lopp han ställde upp i bland annat Marcialonga och Vasaloppet plättlätt samt hela långloppscupen. Det var då, nu är långlopparna mer specialiserade så det är inte bara att kliva in även om man är guldmedaljör på 50 km.

De två bästa exempel på denna fråga som jag kan på rak arm komma på är dels Marcialonga i år, där både Cologna och Sjur Röthe åkte. Röthe gjorde det mycket bra (tycker jag) och kom in på en niondeplats. Cologna var 25:a och Musgrave 33:a. Röthe var dagen innan 3:a på Skiathlon.
Andra exemplet är när Martin Jonsrud Sundby åkte birken, som nog är det lopp i långloppscupen som i banprofil liknar en vanlig världscupsbana då den har mer stigning än de flesta andra. Petter Eliassen stakade då ifrån Sundby uppför, där Sundby (då dominerande i världscupen) körde på fästvalla. Sundby vann dock 2017. Även Johaug har vunnit birken stort.

Igår var bästa "traditionella" åkare Oskar Svensson på plats 33. 2016 var Cologna 5:a på vasaloppet

Om man tittar på årets lopp så kom den f.d mediokra V.C åkaren Tord Asle Gjerdalen 4a,
(Som också vunnit Marcialonga 2015, 2016 and 2017)
Och den däremot ganska framgångsrika V.C åkaren Maxim Vylegzhanin (dopad eller inte) 23a...
Där för övrigt den enda icke norsken/svensken på topp 20 var Stanislav Rezac.