Spelade en hel del under julhelgerna, och fick chansen att plocka fram några av mina gamla favoriter:
Twillight Struggle, 10/10
Troligen det bästa spel som någonsin gjorts, både när det gäller spänning, tema, och tävlingsmoment. Ett tvåpersonersspel om kalla kriget, där en spelare tar sig an rollen som USA och den andre Sovjet, och som drivs framåt av kort som används för att påverka spelbrädet.
Kan inte ge detta spel nog med tummar upp; alla borde pröva.
Axis and Allies 1942, 7/10
Relativt snabbspelad version av Axis som är rolig att spela på två. Lite pillrigt med alla amrker och enheter, men ändå en gammal klassiker som jag gärna tar fram gång efter annan.
Empire of the Sun, 8/10
Väldigt bra krigsspel om konflikten i Stilla Havet under andra världskriget. Detta är en smula mer komplicerat än de andra, men väldigt spännande när man väl fått pejs på reglerna. Väl värt att prova.
Här ska det byggas bomber, först till en viss poängsumma vinner.
Ett workerplacementspel, vad kan det heta på svenska, arbetarplacering?
Nåväl, man har en massa gubbar som kan se till att olika saker sker, och då kan ingen annan göra samma sak, en spelmekanik som jag inte alls gillar.
Nu visade det sig att det fanns ett par nyckelrutor att besätta, och sedan var det bara att placera ut gubbar så länge det gick, de andra var, mer eller mindre, maktlösa under några spelvarv.
När man hade slut på gubbar, eller inte ville placera ut fler, fick man ta hem dom igen och börja om processen.
De gällde att samla på sig forskare, plutonium uran, och sånt.
Sedan kunde man bygga en bomb, dom fanns i en massa storlekar och gav olika poäng.
Först till 70 poäng vann.
Mekaniken påminner en hel del om Spice road, och den var inte så vidare kul där heller.
Man kan även skicka bombplan på varandra och orsaka skador som måste repareras, så lite gick att ställa till det för motståndarna.
Inte alls min typ av spel, men jag har lovat att ge det en chans till.
sex D6 tärningar (sexsidiga) Fyra av dom i olika färger plus två vita.
Ett protokoll med rutor i fyra rader (samma som de färgade tärningarna)
två rader går från 2-12, och två rader från 12-2.
En spelare rullar tärningarna och måste sätta kryss för någon kombination med två tärningar som uppstår. De passiva spelarna får, om dom vill, använda summan av de vita tärningarna och göra ett kryss var dom vill.
Problemet är att man aldrig kan sätta ett kryss i rad till vänster om ett redan inritat kryss.
När någon har fem kryss i en rad, kan denna begära att raden låses, tärningen i den färgen tas bort.
När två rader är låsta avblåses spelet, och man får poäng för hur många kryss man satt ut.
Väldigt simpelt spel, men som ändå hade sin charm, kanske just därför.
Passar bra som tidsutfyllnad i väntan på senkomna spelare. 5/10
Visade sig bara vara en annan version av Fasadklättrarna.
En kapplöpning uppför en skyskrapevägg, först upp på taket vinner.
Lite överambitiösa regler för ett så enkelt spel.
Man lägger bud på olika kort med sina budgivningskort nummererade 1-8, lika tar ut varandra.
Korten kan vara förflyttningskort eller utrustningskort, och även sabotagekort.
Har länge velat testa Agricola och fick chansen för första gången i helgen. Väldigt trevligt att bygga upp sin farm med familj och boskap. Rätt många regler att sätta sig in i, och som inte är helt självklara förrän man spelat ett helt game. Men överlag väldigt roligt och med stor replayability. Jag gick för att utöka familjen snabbt för att få möjlighet till fler actions varje runda. Vilket slutade med vinst på skapliga 51 poäng.
