Citat:
Ursprungligen postat av
fernebo
Men seriöst! Det var först igår Socialstyrelsen inventerade tillgången till skyddsutrustning för vårdpersonal. Det är ju fan helt bisarrt! Varför gjordes det inte för sex veckor sen? Visst har det gått fort, men om den högste ansvarige hade talat klarspråk istället för att ljuga och mest bekymra sig för oron hos allmänheten, så hade kanske myndigheterna börjat förbereda sig lite tidigare.
Uppenbarligen har man inte gjort ett jävla dyft förrän smittan knackar på dörren!
Jag hoppas fan i mig att hela jävla regeringen och Folkhälsomyndigheten smittas och blir svårt sjuka. Det är vad de jävla nötterna förtjänar!
Jag funderade kring just detta igår och kom fram till något som egentligen är rätt uppenbart: I åtminstone ett decennium har privata företag inom olika sektorer gått över till att arbeta
proaktivt , oavsett om det handlar om ekonomi, riskhantering, processer osv. Våra myndigheter och regering har inte följt med i den utvecklingen utan är kvar i det gamla som innebär att man agerar
reaktivt (alltså reagerar på vad som sker).
Med andra ord väntar dom tills det händer något innan de börjar agera för det är så systemet är uppbyggt. Det slog mig först när jag hörde FHM ändra sin ståndpunkt efter utbrottet i Italien. Alla människor inser att det är för sent att ändra sig då, men de följde bara sina instruktioner till punkt och pricka. Det är alltså att betrakta som ett systemfel, vilket var vad jag misstänkte från början. Detta går för övrigt igenom samtliga myndigheters arbete som en röd tråd, och är förklaringen till att man alltid ligger minst ett steg bakom.
Att arbeta proaktivt innebär att man försöker stirra in i kristallkulan och skapa ett antal sannolika/tänkbara spår där man sedan kan utreda vilka insatser som eventuellt krävs för att undvika negativa effekter. Jag skulle vilja säga att det egentligen påminner en hel del om budgetarbete, eller fastighetsförvaltning.
I detta fall skulle jag ha satt ihop en ganska stor arbetsgrupp med representanter från en mängd professioner. Utöver medicinsk expertis behöver man människor som förstår ekonomiska effekter, samhällssystem och villkor för företag och privatpersoner. Jag skulle också se till att ha en representant från varje parti. Denna grupp skulle arbeta heltid med att ta fram stridsplaner för en mängd olika spår. Gärna i modellform så att man kan hitta ett antal grundmodeller som snabbt kan modifieras när eventuella variabler förändras.
Denna grupp kan alltså löpande arbeta med lösningsförslag, samtidigt som politikerna håller sina organisationer informerade. Varje parti har sedan ett ansvar att själva organisera sig så att de snabbt kan bygga ståndpunkter kring det gruppen kommer fram till och delge denna tillbaks så att gruppen hela tiden förstår vilka alternativa vägar som måste arbetas fram.
Kortfattat: En krockkudde är reaktiv. Det vi vill ha är ett system som bromsar om det finns ett hinder framför bilen. Det är betydligt svårare, men som sagt, om de privata företagen på egen hand klarat att ta sig dit borde även myndigheter kunna göra det. Problemet är att det ibland känns som att dessa organisationer är reliker från forna tider, med generaldirektörer som ofta (alltid?) saknar reell kompetens. Vi vet alla att ingen från det privata får dessa jobb. Det måste bli ett slut på kompiskorruptionen inom det offentliga. Staten måste helt enkelt höja sin lägstanivå en hel del. Jag hoppas detta skall bli lärdomen vi tar med oss.
