Citat:
Ursprungligen postat av
Scubahero
Även om de båda skrivit om att de tror att de kan bli dödade så tror jag ändå inte att de trodde på det till fullo, eller åtminstone försökte att inte tro på det. Oavsett så är det fruktansvärt svårt att ta sig ifrån en psykopat. Har själv varit i en liknande sits för många år sedan. Något jag aldrig trott att jag skulle kunna hamna i. Har man inte varit där så kan man inte förstå. Kan fortfarande inte förstå det fullt ut trots alla år som gått. Man tänker inte som man annars gör när man är mitt uppe i det. Den dysfunktionella relationen blir normaliserad. Efter att jag börjat läsa mycket fupar och annat krim så har jag i efterhand insett att jag säkert hade kunnat bli dödad i den relationen jag var i. Tycker inte Lena har minsta skuld i sin död, helt sjukt att det ens ska behöva uttryckas. Hur kan vi undvika att människor (främst kvinnor) dödas i relationer? Se till att barn, såväl flickor som pojkar får en trygg, kärleksfull uppfostran så att de växer upp till trygga och starka individer som värderar sig själva. På samma sätt kan andelen psykopater och andra individer som skadar andra minimeras. När människor hamnar i sådana här destruktiva relationer tror jag omgivningens stöd är det allra viktigaste eftersom det är extremt svårt för personen som är mitt uppe i det att själv inse att den bör lämna, viktigt att andra runt omkring reagerar och visar det för personen. Sorgligt nog så räcker det inte alltid utan personen kan börja ljuga och smyga för närstående precis som Lena själv beskriver. Hon uttrycker också själv att hon hela livet sökt bekräftelse och alltid varit rädd att bli övergiven. Orsaken till detta ligger troligen i hennes allra tidigaste barndom.
Citat:
Ursprungligen postat av
Snor-Johan
Minns inte exakta ordalydelsen men hon fick stryk var hungrig och utan mänsklig kontakt dom första 17 månaderna av sitt liv. Den traumat skapade LWs problem som flera i tråden vägrar inse
I kontakten med Kr*stin J*sefson april- 17, så säger Lena om sin barndom;
"Jag tänker på min barndom. Upphittad utanför barnhem, flyttad till familjehem,
adopterad som 18 månader. Helt störd anknytning. Kom till föräldrar som hade
väldigt begränsade förutsättningar. Hade lyckan att ha andra vuxna omkring mig,
har gått rätt bra ändå."
I sammanhanget med KJ nämns att Lena hade en överdriven separationsångest,
mer än andra. Kanske något som kom fram när Lena gick hos en kurator på
Centrum mot våld i nära relationer? Man var där överens att hon behövde annan
hjälp.
Sökte därför för en utredning inom Psyk, kunde vara upp till mellan ett par eller
några månaders väntetid, (fanns även uppgift om ett års väntetid) för att få
komma på en sådan utredning.
/…/ Lena: "Då är jag död om inget hänt. /…/ Kan dö för att få vara med SD,
älskar honom, jag är sjuk och självdestruktiv."
(Det du skriver Johan, att Lena fick stryk, var hungrig och utan mänsklig kontakt
de första 17 månaderna av sitt liv, har jag inte läst, men finns då förmodligen på
annat ställe i FUP.)