Citat:
Ursprungligen postat av
trazke
Man har verkligen gått på moln idag. Visst Tuominen och Söderlund har bara spelat en enda match ihop och det var mot ett superettanlag. Men jag sticker ändå ut hakan redan nu och säger att vi har det starkaste anfallsparet i allsvenskan i år. Att vi sedan kan ha Gustaf Nilsson som backup är ju ljuvligt. Om inte Häcken utmanar om guldet i år lär vi aldrig göra det. Jag har skällt en del på Sonny senaste åren men han har byggt en fin trupp i år.
Det är ju sådär det alltid låter om Häcken, inte från dig då men från mången s.k. "expert" inför säsong. Sedan blir det aldrig (frånsett en säsong) riktig guldkänning ändå.
Vad ni ju främst måste få till för att utmana är ju att ta segrar eller ens poäng även mot topplagen. Botten/mitten slår ni ju allt som oftast medan ni "aldrig" slår topplagen.
Citat:
Ursprungligen postat av
Eaglesandshit
haha... vem vet! Otroligt kul video.
Riktigt så illa som den mest dampiga snubben i den videon får man ju vara glad över att man inte är, men det har ju hänt att jag skrämt t ex min tjej när jag glott på Blåvitt, plötsliga raseriutbrott/glädjefnatt.
Någon gång har man ju känt själsdödande tomhet också... så kände jag mot HJK, var en riktigt svart dag, sedan vände det i Helsingfors men efter matchen hemma var det ju bara mörker.
Fotboll är underbart, men det är tur att det bara är typ 90 minuter i veckan och att den mest intensiva känslostormen oftast har lagt sig ca 30 minuter efter matchen är över.

Det har funnits många totala eufori-stunder (vi kan bortse från givna europaframgångar och gulden på 80- och 90-talet för enkelhetens skull) med blåvitt.
HJK borta var ju totalt magiskt, det var ju galen stämning på bortasektionen då. Man trodde ju inte på det innerst inne innan avspark även om man vägrade ge upp helt.
Sedan är det fortfarande oerhört tungt hur det europaäventyret slutade mot Qarabag, jag klandrar fortfarande Lennartsson för matchningen av laget i mellan-matchen mot Bajen där för det uttåget.
Sällan har man varit så lättad som efter segern mot BP 2018, sällan har jag känt större ångest än när VF gjorde 1-0 i kvalet 02, sällan större lättnad än när vi vände samma kval.
Sellas mål mot Gais 09 var galen eufori och det var total tomhet efter säsongsslut då.
Denna säsong får gärna bjuda på extremt minnesvärd eufori men inget av ångesten.