Citat:
Ursprungligen postat av
flashbackfollower
Hon såg hans dåliga sidor, kallade honom psykopat och narcissist men hade ändå svårt att avstå från de smulor av kärlek hon kunde få. Hon ansåg sig vara sjuk, ha problem sedan barndomen med anknytning och separation och verkade desperat att få terapi mot sin ”självdestruktivitet”. Kvinnojouren hade hon också kontaktat men de kunde inte hjälpa henne så länge hon valde att stanna kvar.
ok har inte kommit så långt i läsningen. Dessa kontakter med kvinnojour, präst och vänner som hon delgav hoten och känslor -- hon kände alltså att något var fel och sökte stöd och hjälp åtminstone indirekt men hon kan inte ha förstått allvaret. Och det där att man kallar någon psykopat och narcissist ja hon tyckte nog så men blev mest skällsord, fortfarande så trodde hon nog inte att det skulle gå så långt, så illa - för han hade ju ett begär till henne...(var hon övertygad om tänker jag)
Synd att ingen tog tag i hennes axlar och skakade om henne ordentligt.
När han mordhotade hennes son och henne och beskrev att det skulle bli en långsam död och "vem skulle han ta först" -- hon borde verkligen ha frågat sig vad det är för människa som säger så.