Äganderätt/avtalsbrott hund

Hejsan, går i tankarna att omplacera en hund, de visar sej att det finns defekter som gör att jag inte kan använda hunden till det som var tänkt. Dessa defekter är medfödda men inget som uppdagats förens nu, men har inte så stor betydelse för hundens välfärd i det stora hela och hunden kan leva ett normalt hundliv men somsagt kommer inte fungera för den tilltänla uppgiften hos mej.

Men kruxet nu då:
Har skrivit på ett köpeavtal där gamla ägaren ska kontaktas vid ev. ny försäljning.

Men om jag säljer denna hunden utan att kontakta tidigare ägare så har man brutit mot avtalet, avtalsbrott.
Men jag har ju äganderätten på hunden, och denna lilla meningen i köpeavtalet inskränker ju på min äganderätt samt lider ju inte tidigare ägare någon ekonomisk förlust av att jag säljer hunden vidare.

Det finns inga bestämda instruktioner för konsekvenserna blir om säljaren inte kontaktas vid en ev. försäljning.

Jag har fattat det som att Äganderätten står över rätten för gamla ägaren att bli kontaktad igen.

Erfarenheter? 😊

Du har skrivit på ett avtal att kontakta ägaren om du säljer hunden. Det gäller. Vad är det som är svårt att förstå?

Jag var i en liknande situation, med skillnaden att jag hade inte skrivit på något. Men när jag sålde en hund kontaktade uppfödaren mig och hade tagit illa upp för att hon inte fått köpa i första hand.

Det kanske är något sådant det handlar om.

Det är din hund, gör vad du vill med den.



https://www.skk.se/sv/om-skk/det-har-ar-skk/kontakta-oss/skks-kansli-i-stockholm/juridiska-avdelningen/juridiska-fragor-och-svar/om-att-kopa-eller-salja-hund/

Är det en renrasig hund, då skall du nog kontakta Kennel klubben då det inte är lämpligt att avla vidare på föräldrarna till hunden.

Det är inte alls säkert att det är så.

I en kulle med tio valpar kan det vara en som skiljer ut sig från övriga som kan uppfylla alla krav och förutsättningar och vara toppexemplar. Ska mycket till för att SKK hips som haps skulle gå in och pilla på två individer ur en ras och belägga dessa med avelsförbud/spärra dem från avel.

Men olämpligt att ha just de två från att producera avkomma som det i sin tur ska avlas vidare på.

Just detta med begränsande avtal vad gäller hundar/katter/hästar/vandrande pinnar har diskuterats förut i juridikforumet. Det är bara att söka!

Alla kom fram till att äganderätten är starkare än avtal. Det var någon som inte kastrerade sin renrasiga katt enligt avtal men inte ens det kunde förbjudas. När en vara övergått till fullo är den ägarens att göra, eller inte göra, vad man vill med. Ska man begränsa något måste man skriva ett hyresavtal, inte ett försäljningskontrakt.

Omtanke om hunden från uppfödaren, bra tycker jag. Inte sagt att UF skulle neka dig att sälja bara att hon/ han vill veta att allt är ok. Som sagt omtanke om hunden

Som redan påpekats (med bra källa) så håller inte en sån klausul juridiskt och är rent trams från uppfödaren.

Däremot undrar jag varför du motsätter dig att kontakta uppfödaren? Klausulen är ju antagligen där för att uppfödaren vill att hunden ska ha en bra framtid, samt veta om sjukdomar och annat uppstår, vilket kan leda till stora konsekvenser i avelsarbetet och rasklubbens avelsprogram.

Säg som det är och att du har hittat en bra köpare som kommer ge hunden ett bra liv. På det viset kukar du inte ur dig om ryktet skulle börja gå att du är en kass köpare.

Jag uttryckte mig lite oklart, det är som du säger inte säkert det blir avelsförbud, dock så behöver de få datan på något sätt för att avgöra hur många av avkomman som får problemet.

Som jag redan skrivit, det är inte alls säkert att det är så.

Varken hundavel eller genetik generellt fungerar så. Bara för att en valp inte har alla förväntade och önskvärda egenskaper och därmed inte går att använda till det köparen har tänkt sig behöver inte all dess syskon ha samma upplägg. Det kan röra sig om egenskaper en individ ur kullen inte besitter men övriga valpar ligger i topp på och då är det extremt kontraproduktivt att inte avla på föräldradjuren.

Se exempelvis på fördelningen valpar i en kull Tysk Schäferhund som kvalar in till att bli polishundar. Om man skulle stoppa avel på föräldradjuren bara för att samtliga valpar i en kull inte kvalar in blir det inte många hundar att avla på över huvud taget.

Bara för att inte hunden fungerar till det TS tänkt sig behöver det inte ens betyda att hunden inte själv skulle kunna gå i avel med avkomma som väldigt lämplig för andra ändamål för rasen.

Min mors ena hund har ett syskon som enbart har en utvecklad testikel (Den hunden uppfyller inte kraven som ställs på rasen.), men alla övriga syskon är utan fel och har gått i avel. Båda föräldrarna har använts till avel på andra håll med väldigt gott resultat. Så hur olämpliga dessa är i avel kan ju diskuteras...


Fast det behöver inte ens vara ett "problem". Det kan vara så att hunden bara inte passar till det TS tänkt använda den till. Om vi exempelvis ser på Kleiner Münsterländer kan det vara så att hunden inte driver klövvilt med skall. Jätteilla för den som vill ha en hund som gör det men samtidigt jättebra för den som vill ha en hund som inte gör det. Att det är en ras där vissa utgår ifrån att hunden i första hand ska användas som stående fågelhund och andra vill ha en hund som är betydligt mer "all round" efterfrågas båda uppläggen inom rasen, men vanligtvis inte av samma person.

"Problemet" är alltså snarare kopplat till det tänkta ändamålet för hunden än något annat vilket inte nödvändigtvis har med föräldrarna att göra. Hundar är ju också individer med individuella skillnader.

Genetiska problem ser jag som diverse missbildningar och ärftliga defekter som kan vara till men för hundens liv och hälsa. Inte att den inte är bra på att spåra tjuvar eller att den inte har rätt krull på pälsen.