Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

s.91 i Höglunds bok, en kvinnlig läkare från Stockholm bestämde sig till sist för att söka kontakt med chefsjuristen i Stockholm.

Ja. Enligt Höglund.

Jag tror att det kan finnas en sån doktor. Det finns en Bosse bildoktor, en doktor Åsa, en dr Brasa och en Astmaläkare (som botade allt med Bricanyl). Det finns många olika sorters doktorer i vår herres hage.

Återigen har detta diskuterats förut förstås, men argumentet att vi måste se bevisen för att kunna dra riktiga och säkra slutsatser är inte det minsta "smetigt".

Vi har typfallet med mordet på Kevin Hjalmarsson som visade med all önskvärd tydlighet att en "professionell" polisutredning som läggs till handlingarna som polisiärt uppklarade utan rättegång ibland visar sig innehålla en helt annan sanning. Det finns många andra exempel genom historien. Oavsett vad någon anser om det moraliska i saken är det ovedersägligen så att att polisens slutsatser inte alls nödvändigtvis är något slags garant för att det är så det verkligen gick till. Det är som bekant iofs inte heller alltid ens en dom i en rättegång för övrigt, men där sker åtminstone en granskning som har en chans att motverka eventuellt bias och tunnelseende hos utredarna.

Med detta sagt skall jag påpeka att det är min uppfattning att utredarna högst troligt har tämligen rätt denna gång, men det vore inte första gången jag har fel, och ett principiellt tvivel är fortfarande högst sunt att ha i bakhuvudet.

Det finns också alla möjligheter att i fall som det här i framtiden faktiskt få till en granskning och det är inte alls självklart att en sådan inte skall utföras. Det är inte alls orimligt i sig med en offentlig dödsutredningsprocess i sådana här fall som avslutas med ert offentligt förhör, liksom det inte är orimligt med en offentlig bevistalan i fall som det med Kevin Hjalmarsson.

De moraliska argumenten som går ut på att det bara är respektfullt mot offren och anhöriga att hemlighålla så mycket det går är felaktiga och känslomässiga, rent logiskt går inte skiljelinjen vad gäller respekt där. Man kan förstås argumentera olika vad gäller denna fråga, men någon moralisk higher ground står inte de som anser att alla detaljer bör hemlighållas på.

s.91 i Höglunds bok, en kvinnlig läkare från Stockholm bestämde sig till sist för att söka kontakt med chefsjuristen i Stockholm.

Existerar inspelningarna?

Återigen har detta diskuterats förut förstås, men argumentet att vi måste se bevisen för att kunna dra riktiga och säkra slutsatser är inte det minsta "smetigt".

Vi har typfallet med mordet på Kevin Hjalmarsson som visade med all önskvärd tydlighet att en "professionell" polisutredning som läggs till handlingarna som polisiärt uppklarade utan rättegång ibland visar sig innehålla en helt annan sanning. Det finns många andra exempel genom historien. Oavsett vad någon anser om det moraliska i saken är det ovedersägligen så att att polisens slutsatser inte alls nödvändigtvis är något slags garant för att det är så det verkligen gick till. Det är som bekant iofs inte heller alltid ens en dom i en rättegång för övrigt, men där sker åtminstone en granskning som har en chans att motverka eventuellt bias och tunnelseende hos utredarna.

Med detta sagt skall jag påpeka att det är min uppfattning att utredarna högst troligt har tämligen rätt denna gång, men det vore inte första gången jag har fel, och ett principiellt tvivel är fortfarande högst sunt att ha i bakhuvudet.

Det finns också alla möjligheter att i fall som det här i framtiden faktiskt få till en granskning och det är inte alls självklart att en sådan inte skall utföras. Det är inte alls orimligt i sig med en offentlig dödsutredningsprocess i sådana här fall som avslutas med ert offentligt förhör, liksom det inte är orimligt med en offentlig bevistalan i fall som det med Kevin Hjalmarsson.

De moraliska argumenten som går ut på att det bara är respektfullt mot offren och anhöriga att hemlighålla så mycket det går är felaktiga och känslomässiga, rent logiskt går inte skiljelinjen vad gäller respekt där. Man kan förstås argumentera olika vad gäller denna fråga, men någon moralisk higher ground står inte de som anser att alla detaljer bör hemlighållas på.

Det finns bara en som vet det, och det är "Glittret". Lätt att plantera saker i en tråd utan att verifiera - problemet är att man inte blir trovärdig. Synd på så rara ärtor.

Existerar inspelningarna?

Återigen har detta diskuterats förut förstås, men argumentet att vi måste se bevisen för att kunna dra riktiga och säkra slutsatser är inte det minsta "smetigt".

Vi har typfallet med mordet på Kevin Hjalmarsson som visade med all önskvärd tydlighet att en "professionell" polisutredning som läggs till handlingarna som polisiärt uppklarade utan rättegång ibland visar sig innehålla en helt annan sanning. Det finns många andra exempel genom historien. Oavsett vad någon anser om det moraliska i saken är det ovedersägligen så att att polisens slutsatser inte alls nödvändigtvis är något slags garant för att det är så det verkligen gick till. Det är som bekant iofs inte heller alltid ens en dom i en rättegång för övrigt, men där sker åtminstone en granskning som har en chans att motverka eventuellt bias och tunnelseende hos utredarna.

Med detta sagt skall jag påpeka att det är min uppfattning att utredarna högst troligt har tämligen rätt denna gång, men det vore inte första gången jag har fel, och ett principiellt tvivel är fortfarande högst sunt att ha i bakhuvudet.

Det finns också alla möjligheter att i fall som det här i framtiden faktiskt få till en granskning och det är inte alls självklart att en sådan inte skall utföras. Det är inte alls orimligt i sig med en offentlig dödsutredningsprocess i sådana här fall som avslutas med ert offentligt förhör, liksom det inte är orimligt med en offentlig bevistalan i fall som det med Kevin Hjalmarsson.

De moraliska argumenten som går ut på att det bara är respektfullt mot offren och anhöriga att hemlighålla så mycket det går är felaktiga och känslomässiga, rent logiskt går inte skiljelinjen vad gäller respekt där. Man kan förstås argumentera olika vad gäller denna fråga, men någon moralisk higher ground står inte de som anser att alla detaljer bör hemlighållas på.

Instämmer i varje ord.
Är så trött på allt prat om hyenor och nyfikenhet.
Om omgivningen i bjärred varit lite mer ’nyfikna’ och lagt sig i så hade kanske Agnes och Moa levt idag.
Men vi ska inte lägga oss i. Bla bla bla.
Det lilla som polisen delgett oss har gjort mer skada än nytta. Nu har vi fått till oss:
Två döttrar har fått diagnosen ME.
Detta betyder att familjen krisat ihop och inte sett en annan utväg än att döda alla.
Vad ger detta för signaler till andra sjuka?
Att livet är hopplöst.
Media hade tidigare en policy att inte skriva om självmord.
Det kunde inspirera.
Nu pratar man mer öppet om suicid.
Det är bra.
Men i bjärredsfallet så har vi fått en förklaringsmodell som översatt betyder: ME är en sådan jävlig sjukdom så att två föräldrar drivs till att ta död på alla.
När sanningen kan vara att här är en icke fungerande familj med stora problem som inte kunde hantera sin situation.
Men det ska vi tiga ihjäl.
En stängd familj utan insyn kan bli livsfarlig.
Därinne kan pågå missbruk, sexuella övergrepp, misshandel.
Hur kan hänsyn till anhöriga väga tyngre än att offentliggöra vad för slags livssituation Agnes och Moa levde i?
Hur kan en läkare anses välrenommerad när vi inte får några uppgifter om hur vårdkontakten såg ut?
Hen ställde en diagnos.
Ok.
Och sedan då?
Ingenting?