Citat:
Ursprungligen postat av
Ducane
Det må låta otroligt men vi är faktiskt överens här. En alltför uppblandad kultur blir urvattnad, opersonlig och intetsägande. Notera mina senare resonemang om lapptäcken. Jag menar alltså att den egna kulturella kärnan finns kvar och behövs för att hålla samman de element som utgör den helhet som kulturen utgörs av.
När Ingrid Lomfors stod på ett event hösten 2015 organiserat av regeringen, i direktsänd tv och riktat till både svenska folket och hela samhället, deklarerade hon som bekant att "det finns ingen inhemsk svensk kultur" (visserligen sade hon inte just de orden men frasen tronade i hennes powerpoint-presentation och hela hennes föredrag gick på samma linjer som pekas ut av denna one-liner):
Det finns inte, och har aldrig funnits, någon sammanhållen svensk kultur med kontinuitet genom tid och rum,
med eget inre sammanhang (som gör att vissa saker absorberas och hur, medan andra inte passar in i bygget)
och knuten till Sverige som land och det svenska språket.
Allt som är bra och progressivt med Sverige är i grunden lånat från utlandet eller skapat av utlänningar,
och "den svenska kulturen" är i princip en kjökkenmödding av slumpmässigt kombinerade lån och avlagringar, ofta med ursprung hos andra folk.
Det är svårt att tänka sig något annat land än Sverige, där något sådant hade kunnat sägas på ett event med sådan dignitet, med uppbackning från regeringen och t o m statschefen närvarande, ett event riktat till hela folket - och under applåder,
utan att det kom några tydliga invändningar på plats, i tidningarna eller i tv de närmaste dagarna efter. Tänk dig motsvarande utspel i Frankrike, eller gud förbjude i Israel ("det finns ingen inhemsk och kontinuerlig judisk kultur"). Men i Sverige går det fint, för det Lomfors sade var bara en ovanligt tydlig form av den postmoderna svenska statsideologin i dessa frågor: tala för Guds skull inte om något specifikt svenskt kulturarv eller svenska normer som man ska tillägna sig.
Jag såg det här emotionellt uppladdade eventet (nästan ett bönemöte) i direktsänd tv och jag kände att det var vedervärdigt, i synnerhet Lomfors' bidrag. SAS' reklamfilm är i grunden samma andas barn, och det finns mängder av liknande exempel (några signerade av t ex Mona Sahlin och Elisabeth Åsbrink).