Hur överklagar man försäkringskassans beslut?

Isåfall hade det ju behövt vara rehabsamordnaren som väntade utanför jobbet, då det är de som skulle ha haft en konversation.

Sorry haft att göra. Den nya praxisen är HFD 2018 ref. 51 och innebär en något snällare bedömning när man ska prövas mot normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden. Det kommer dock inte påverka din situation då det är din behandlade läkare som är helt tappad. Tyvärr har läkaren sabbat för dig genom att inte fylla i läkarintygen korrekt. Detta är i praktiken nästan omöjligt att reparera med retroaktiva intyg. Möjligen kan du räddas av en sammantagen bedömning av hela det medicinska underlaget, men är ytterst osannolikt tyvärr.

Detta måste ju drabba många dock, med tanke på hur hjälplösa läkarna verkar vara. Den senaste ringde mig och försökte korrigera läkarintyget faktiskt, men hon förstod inte alls varför och hur hon skulle ändra. Förstår inte varför de inte pratar med sin egen rehabsamordnare faktiskt, som jobbar på samma ställe och har varit anställd på försäkringskassan.

Begäran om omprövning är inskickad i alla fall. Har inga förhoppningar om att det ska ändra något, men man får ju försöka.

Din bästa chans är om den sjukskrivande läkaren kan komma in med ett retroaktivt intyg som uttalar sig om hälsotillståndet under den aktuella perioden och tydligt redogör för de diagnoser, funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar som förelåg då. Läkaren bör även tydligt redogöra för de observationer och undersökningsfynd som låg till grund för diagnosen. Det är viktigt att intyget inte framstår som huvudsakligen grundat på din egen beskrivning av hälsotillståndet. Då har du en chans iaf även om kassan och i förlängningen domstolen tillmäter retroaktiva intyg ett lågt bevisvärde. Men som sagt, om din läkare inte känner till dessa saker och kan utforma ett läkarintyg enligt gällande rekommendation så är hon tyvärr tappad. Tyvärr är det den enskilde som drabbas av såna usla läkarintyg.

Ja, okej. I mitt fall är det tre olikaläkare till och med. Vilket jag antar är ännu sämre.

De vet helt ärligt inte vad fk förväntar sig av dem. Den senaste verkade villig att göra rätt, men hon förstod inte ändå.

Du skriver inledande att du upplever symtom och en arbetsinkapacitering, du skriver vidare att du själv har kommit till en insikt om att du kanske inte kommer kunna arbeta.

Din läkare är frånvarande och hans intyg (blanka intygen och skicka mig gärna funktionsnedsättning och arbetsförmåga, om du vill) har tydligen varit av den karaktär att de inte håller måttet.

Läkaren har med andra ord givit Kassan, dvs din handläggare, en impuls om att din situation troligtvis beror på ditt arbete men även ett visst dåligt mående, som han säkerligen har noterat (man hamnar inte på psyk för ingenting).


Kruxet här är att ditt arbete verkar vara det som har tolkats som största orsak till ditt avslag, att du skulle få rätt i en omprövning ser jag som ytterst osannolikt med den lilla information jag har från tråden.


Från Kassans perspektiv
Jag kan förstå att många anser att deras situation är unik och att man måste se till individens bästa, men hos X eller Y handläggare är situationerna aldrig unika då de förekommer i hundratalet per månad. I många fall kommer även läkare, vilket han troligen gjort hos dig, att inte kunna ge en klar symtombild eller nedsättningsbild, vilket kan tolkas som att du inte är nedsatt i alla typer av arbeten, utan huvudsakligen i det arbete du jobbar med just nu.

När du efter 180+ dagar skall bedömas mot allt arbete på arbetsmarknaden (Samhall inräknat) så bedöms du ha en arbetsförmåga då ditt mående emanerar från din nuvarande arbetsplats.

Utifrån mitt perspektiv

Du kommer definitivt förlora en omprövning, så enkelt är det, omprövarna är hårdare och endast 2% av omprövningarna leder till annat utfall.

Mitt tips är att gå till AF och skriva in dig, har du tur och med lite ordmagi kan du få till en retroaktiv sökning. Det gör du bäst genom att du säger att du sökt jobb, ansökt om A-kassa men även helt enkelt inte visste vad som gällde efter omorganisering. Arbetsförmedlingen har nämligen få medarbetare på plats och extrema svårigheter att följa upp. Säg bara att du ringde och blev meddelad att det du gjorde var rätt- och att det räckte enligt X person du talade med i telefon för Y månader sen.

Sen bör du nog tänka om ett varv, jag vet inte hur gammal du är, men du verkar vara i övre 30, vad vill du med ditt liv? Har du några intressen som korreleras till reella yrkesgrupper? Kan du kanske ta en utbildning via en YH som kan sponsras av tex Arbetsförmedlingen?

Det viktiga är att du inte går ner dig i din diagnos eller din situation, man måste blicka framåt och staka ut sin egen väg.

Jag hade inte varit sjukskriven i 180 dagar när de drog in min sjukpenning.
Jag har fått ganska kassa intyg med nästan ingen info, men ett av de kompletterade intygen var väldigt detaljerat.

Att arbeta är inte aktuellt då jag går i en planerad behandling för min ptsd. Den har jag köat för i många år, så att hoppa av den vore bara korkat.

Mitt problem är ju att jag har starka smärtor och även utreds neurologiskt. Det är inte som man tänker på "vad vill jag med mitt liv" i den situationen, är man verkligen sjuk så tänker man mest på att man vill bli frisk.

I övrigt blev jag sjuk i slutet av en femårig utbildning på universitet. Som det ser ut nu kommer jag inte kunna avsluta den, då jag inte kan få csn, och med mina diagnoser fungerar det inte riktigt att arbeta och studera samtidigt. Det är ett av skälen att jag hamnat där jag hamnat.

Jag är fast anställd.

Ja man kan ha rehabsamordnaren på telefon.

Jag tänkte uppdatera tråden med att jag faktiskt igår fick rätt mot försäkringskassan. Efter snart ett år utan inkomst.

Dock kommer det mesta av min ersättning att gå till socialtjänsten, eftersom de stått för min försörjning det här året, men överskottet kommer att gå till mig. Så nu kanske jag får råd att både klippa mig och köpa lite nya underkläder, sånt jag inte kunnat göra på försörjningsstöd.

Jag känner mig dock väldigt nöjd med att ha fått rätt till sist, och att ha fått rätt till rehabilitering och kunna gå upp i arbetstid på ett normalt sätt och kunna behålla mitt jobb.(!) Alla kan ju inte det när fk kräver att de ska söka ett annat jobb de klarar bättre.

Jag är nu en av de 2% som faktiskt får rätt.