Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

"Experter" … "skämmer ut sig" …
Jaa, du hittar dina ord och här blev det månne rätt.

Du behöver alltså hjälp?

Skulle man resonera lika infantilt som er så skulle typologi/klassificering och forskning på bas av fakta röra sig om att söka förmildrande omständighetet för mördare.

Det finns två framträdande sätt i tråden att försöka hitta ett motiv. Det ena är genom att se på fakta och försöka komma fram till ett sannolikt motiv. Det andra, ditt sätt, är att med känslor utesluta alla andra motiv tills man bara har ett kvar som känns rätt.

Båda metoderna går att använda, men båda är inte rätt.

Spot on! Det blir väldigt tydligt att de som grävt i sitt eget inre istället för ute i verkligheten har hamnat fel på i princip alla vitala punkter i fallet:
- Barnens sjukdomar (allt från absolut inte ME i alla fall till kärnfriska, där svartmögel i den icke-existerande källaren är en personlig favorit)
- Vem som diagnosticerade barnen (tyska charlatanläkare, Gottfrieskliniken till köpta allmänläkare, där plingplong-frökens garantier om att ME inte ställs på barn kommer högt upp på listan)
- Vem som var skyldig till mord (att Oskar i lönndom ensam planerade för och genomförde morden till att han genom hot (sic!) fick Hanna att gå med på att bli mördad)

Dessa förargliga misstag och villfarelser blir extra generande nu när vi har fått bevis på att flickorna led av ME/CFS, en diagnos som de fick av en högt välrennomerad barnspecialist vars arbete med barnen fått IVOs kvalitetsstämpel, att det finns gott om presenterade bevis att bägge föräldrarna sedan länge gemensamt planerat morden på sina barn via avskedsbrev, mailkorrespondens och testamente samt att polisens slutsats efter att ha undersökt all tillgängligt material inklusive brottsplats är att Hanna och Oskar tillsammans dödade sina barn och att de därför bägge två är misstänkta för mord.

Har man nu som a one horny lad och några andra, bevisligen vilseletts av sitt bristande förnuft och hamnat snett på alla dessa områden, hade kanske en gnutta ödmjukhet varit på sin sin plats, men jag antar att somliga helt enkelt inte har det i sig. De bara återkommer med oförändrad kraft och omdömeslöshet och avlossar nya fantasiorgier och konspirationer.

Är det värt att läsa boken?

Om du inte har något annat roligare för dig som att vika tvätt eller byta vindrutetorkare på bilen och får en kick av skvaller och spekulationer.

Svår fråga. Som illustration över hur snett en författare kan komma genom att ha en på förhand bestämd uppfattning, är den belysande. Däremot blev jag illa berörd hur illa hon hanterade närmast sörjande i boken, när hon som hämnd för att de inte ville låta sig intervjuas av Elisabet, hängdes ut genom förklenande omdömen och publicering av breven där de skrev att de inte ville vara med i boken. Jag kan inte påminna mig att någon annan författare har behandlat människor som sörjer barn och barnbarn så respekt- och skamlöst.

Ja, båda troligen utmattade, arbetsgivare som tillät "jobba hemifrån" för att hjälpa, men det blev stjälp. De gjorde barnen en "tjänst", skevt... går aldrig att förstå eller acceptera. Till sin "hjälp" hade de den hemska organisationen runt denna troliga psykiska diagnos som grasserar i stället för "apati", finns inga fysiska bevis... Om några år kommer man antagligen slå fast att det är tragiskt att så många blev lurade på sina liv för att några vidmakthåller ångest och psykosomatiska symptom som ger trötthet...

Det finns nog ingen som någonsin heller kommer få veta om någon försåg barnen med lugnande för att själv få lugn och ro, kanske arbetsro, kanske någon som var stressad över sin karriär, att alltid framstå som Mr. Perfect. Den långa banan inom universitetsvärlden, där man måste armbåga sig fram för att få behålla sin professur, eller få den... O var ju så nära, så nära... men blev inte befordrad i tid. Ok, tillbaka igen... utmattning via galen karriär, lite över den egna förmågan.

Mannen som i alla år blev försörjd av hustruns stadiga inkomst, tills det vände och karriären gick spikrakt uppåt. Det var bara befordran som saknades, beskedet dröjde och dröjdet, nervositeten ökade, allt var satt på spel, ryktet, självkänslan... till slut kom befordran, postumt... "på låtsas"...
'
O, den lätt aspiga mannen, som behövde ordning hemma och kontroll. Fotbollspappan. Pianopappan. Barnen som statister i hans konstiga momsbok.

Paret skulle aldrig skaffat sig barn, en del gör det för att så ska det vara. Avstå, om du inte pallar. Barn är omöjliga att kontrollera, då måste man låsa in dem, utbilda dem hemma...

Imponerande det där med att lyckas skapa sig en uppfattning som står helt i strid med fakta, bevis, forskning och beprövad erfarenhet.

Faktiskt rätt bra gjort?
Gallskriker över noll insyn, har aldrig sett nån av föräldrarna men utger sig veta mer än de som känner dem IRL.
Ignorerar sakfakta, blundar för expertis som gett utlåtande (sannolikhet på bas av forskning).

Samt lyckas då via "jag tycker" skapa nån sorts lekmanna förundersökning som de anser överensstämmer mycket bättre än polisens slutsatser - du vet .. de där som har utbildning, erfarenhet och full insyn i ärendet.

Hybris.

Ja, och personen med storhetsvansinne i fråga, övertrumfar ju inte bara kriminologisk expertis och polisernas insyn i fallet, utan även internationell medicinsk expertis och en barnspecialists personkännedom om flickornas mående. Att lyckas intala sig att man behärskar båda dessa vetenskapliga områden och personliga erfarenheter av familjen många strån vassare än den samlade expertisen, är sannerligen en bedrift i sig som uppfyller kriterierna på megalomani med råge.

Ett elitistiskt tankesätt kanske? Attt de hade samma synsätt och samma planering för sina barns liv och framtid, som de hade för sina egna liv? Man måste lyckas för att "bli något"? Inget annat fanns på kartan. En utebliven professur i moms (!?) och 2 kroniskt sjuka barn fick det att brinna i proppskåpet?