Citat:
Ursprungligen postat av
LadySweden
Det som händer i det stycket i Bibeln är att Jesus frågar vems son Messias är.
De svarar "Davids".
Då frågar Jesus varför David i Skriften (när David profeterade) kallar Messias för "herre", om nu Messias är hans son, alltså av Davids ätt.
Jesus är av Davids ätt, det säger Bibeln i tex Uppenbarelseboken.
Jesus menar att Messias är Guds son. Som jag tidigare skrev betyder det detsamma som en direkt skapelse av Gud.
Det är i själva verket evangeliet Jesus lyfter fram i det stycket:
Han är den nya skapelsen OCH av Davids släkt.
Gud beviljade profeten David. Salomons far är styrka. Och vetenskap i forntida tider.
Och förmågan att prata med fåglar också.
Och Gud gav profeten Salomons arméer från människor och även från jinnen. . Vinden drevs av profeten Salomo. Detta bevisar varför judarna utvecklade kunskap och teknik. I världen har de rätt hemligheter om saker. Gud gav dem all kunskap. En gåva från Gud. Att testa dem.
Här är några verser från Koranen som du pratar om:
An-Naml: Verse 15
وَلَقَدْ آتَيْنَا دَاوُودَ وَسُلَيْمَانَ عِلْمًا ۖ وَقَالَا الْحَمْدُ لِلَّهِ الَّذِي فَضَّلَنَا عَلَىٰ كَثِيرٍ مِنْ عِبَادِهِ الْمُؤْمِنِينَ
We gave (in the past) knowledge to David and Solomon: And they both said: "Praise be to Allah, Who has favoured us above many of his servants who believe!" View more verses
An-Naml: Verse 16
وَوَرِثَ سُلَيْمَانُ دَاوُودَ ۖ وَقَالَ يَا أَيُّهَا النَّاسُ عُلِّمْنَا مَنْطِقَ الطَّيْرِ وَأُوتِينَا مِنْ كُلِّ شَيْءٍ ۖ إِنَّ هَٰذَا لَهُوَ الْفَضْلُ الْمُبِينُ
And Solomon was David's heir. He said: "O ye people! We have been taught the speech of birds, and on us has been bestowed (a little) of all things: this is indeed Grace manifest (from Allah.)"
An-Naml: Verse 17
وَحُشِرَ لِسُلَيْمَانَ جُنُودُهُ مِنَ الْجِنِّ وَالْإِنْسِ وَالطَّيْرِ فَهُمْ يُوزَعُونَ
And before Solomon were marshalled his hosts,- of Jinns and men and birds, and they were all kept in order and ranks.
- An-Naml: Verse 18
حَتَّىٰ إِذَا أَتَوْا عَلَىٰ وَادِ النَّمْلِ قَالَتْ نَمْلَةٌ يَا أَيُّهَا النَّمْلُ ادْخُلُوا مَسَاكِنَكُمْ لَا يَحْطِمَنَّكُمْ سُلَيْمَانُ وَجُنُودُهُ وَهُمْ لَا يَشْعُرُونَ
At length, when they came to a (lowly) valley of ants, one of the ants said: "O ye ants, get into your habitations, lest Solomon and his hosts crush you (under foot) without knowing it."
An-Naml: Verse 19
فَتَبَسَّمَ ضَاحِكًا مِنْ قَوْلِهَا وَقَالَ رَبِّ أَوْزِعْنِي أَنْ أَشْكُرَ نِعْمَتَكَ الَّتِي أَنْعَمْتَ عَلَيَّ وَعَلَىٰ وَالِدَيَّ وَأَنْ أَعْمَلَ صَالِحًا تَرْضَاهُ وَأَدْخِلْنِي بِرَحْمَتِكَ فِي عِبَادِكَ الصَّالِحِينَ
So he smiled, amused at her speech; and he said: "O my Lord! so order me that I may be grateful for Thy favours, which thou hast bestowed on me and on my parents, and that I may work the righteousness that will please Thee: And admit me, by Thy Grace, to the ranks of Thy righteous Servants."