Social fobi/ metoder för att övervinna?

Jag tror ganska starkt att jag har någon sorts social fobi.
Hur övervinner man det?
Ett negativt tankesätt gör så att man bara blir sämre och inte tror på sin förmåga. Vad kan jag göra för att lära mig att inte falla i "katastroftankar". Ständigt faller jag i de tyvärr.

Följande situationer är jobbiga för mig.
-Ljus med massa folk närvarande
- I mataffärer eller lång kö
- När jag ska tala inför andra speciellt folk jag inte känner till.

Tips snälla för att få en social fobiker till att bli någorlunda social.

Känner ni till duktiga talare/individer som är kunniga kan ni gärna skicka länk. Skulle även vara intressant att få höra egna berättelser från er.

Jag har samma och får ofta migrän när jag utsätter mig inför stressande situationer som att umgås på fest eller gåt ut på middag kan kännas jobbigt.
Ibland när min sociala fobi är som värst vågar jag inte ens gå ut och äta med bekanta.
Att utmana sig lite varje dag är viktigt, men ja det är svårt när vi har mörker 8 månader om året, min fobi är som värst på vintern. Jag brukar tänka efteråt att det gick ju bra, men man bygger oftast upp en onödig oro/ångest flera dagar innan man vet att man ska möta folk.
Min sociala fobi började redan i tonåren när jag blev först ut i puberteten bland killarna, hade en skitjobbig tonårsperiod som satte i väldigt länge.

Börja res utomlands på vintern. I alla fall ett par veckor. Långt bort. Det hjälper både mot depp och social fobi tycker jag. Jag får fobier av det här landet.

Jättetrist att du upplever de så grovt. De inte lätt alls. Jag är lite i mittenfasen om man skulle säga de så. Kan jättegärna ha sociala stunder och göra massa kul med andra. Ibland är det lite sämre. Mitt stora problem är de stunderna jag är ensam och ska göra någonting ensam som ovanför nämnda typ i köer i butiken eller varsomhelst. Tycker inte det är långsiktigt bra i längden då det känns lite falskt. Man är för beroende och trygg med folk hela tiden bara. Vilket jag personlighet tycker är en dåligt. Bor och pluggar i en annan stad nu vilket inte gör saken bättre.

Exponering är enda botemedlet mot fobier, kan du ta det lite i taget? T.ex göra nåt som känns lite utmanande men inte så pass stressigt att du känner att du håller på att dö, som att säga "hej" till grannen eller så.

KBT hade kunnat passa, du kan vända dig till din vårdcentral för det.
Då kan du sortera i dina tankegångar och få hjälp att se vad du har kontroll över vs. saker du kan släppa taget om.

Tänk på att varje dag är en ny början du kan alltid ta ett steg framåt varje dag, göra nåt litet varje dag för att må bättre!

Jag blir alldeles skakig i hela kroppen när jag ska gå ut på tex arbetsmiddag, alla andra verkar så lugna och det gör mig än mer nervös.
Ett tag var det så jobbigt att jag skakade så fort jag skulle dricka, var tvungen att ta glaset med två händer och ibland drack jag inget alls.
Tyvärr är det enda som har hjälpt mig är att dricka mig salongsberusad innan själva träffarna.

Jag är i bättre stadie än att säga hej till grannen. Jag kan av och på va social. Men det är lite som en av och på klocka. Har en tendens att fokusera för mycket på mig själv. Hitta fel, analysera. Om jag har haft en konversation som fick ganska bra till så tänker jag kanske på de i efterhand och försöker hitta något fel. Ett av de största problem är osäkerheten innan en konversation. Ja stressar till de trots att de i efterhand gått lugnt och bra till.

Jag själv hade lite smått social fobi under min tid av kopiösa mängder av amfetamin / metamfetamin injektioner. Nu finns det inte längre förutom när det är många samlade. Men jag har märkt att det bara kan bli bättre.

Övertänkande är ett gissel, därför tror jag KBT hade passat dig. Då hade du fått verktyg att avbryta dina tankar när du börjar dra igång dina grubblerier och leda uppmärksamheten in på en annan bana.
Det kan man förstås göra utan KBT, se till att aktivt avbryta grubblerier och försök göra nåt som får dig att byta spår.

Om du har utländsk bakgrund får du oftast konstiga blickar på dig, och utanförskap som kan leda till sämre självförtroende, och sämre levnadsstandard jämfört med vita.

Det enda du kan göra är att tala med andra, och inse att dom inte är läskiga. Däremot kommer du inse att vita inte är några man bör vara vän med, eller umgås med, för att du oftast måste lägga ner mer energi än vad dom gör. Det leder till en ohälsosam balans.

Leta efter likasinnade vänner, där ni är lika. Tala med folk på gymmet. Vita människor är svåra att tala med, så låt dom vara med sin alkoholism, och fokusera på folk som är något utav värde.

Håller med dig om att övertänkande verkligen är ett gissel. Angående att försöka bryta det utam kbt hur kan jag lära mig det. Har du några imtressanta tips eller något man kan läsa & se för att få mer inblick i det?

Ganska intressant detalj. Tycker det kan vara triggande ibland. Har faktiskt utländsl bakgrund men uppväxt i Sverige. Kan oftast uppleva att svenskar oftast ger komstiga blickar. Jag vet inte om det beror på att deras rädsla skapar någom sorts obekvämhet många gånger. Jag drar inte alla över en kant nu men du förstår.

Det innebär att du måste hålla koll på hur du tänker (vilket är ganska utmattande efter ett tag). Det blir lite som att andas manuellt, man blir lite knäpp.
Men övning ger färdighet.

Varje gång du kommer på dig med att börja grubbla får du aktivt avbryta dina tankar och kanske ställa dina egna påståenden mot väggen, ex: "Hur vet jag att ALLA hatar mig? jag har ju inte ens träffat alla" osv.
Försök sen ersätta den tanken med en rimlig och mer konstruktiv tanke, t.ex: "Det finns folk som gillar mig och tycker att jag är rolig som den gången när.." *insert scenario som har hänt då du var rolig*
Även om det känns ovant att tänka så är huvudsaken att du fortsätter avbryta de negativa tankarna och ersätta med konstruktiva tankar.
Öva, öva, öva varje dag, ungefär som att träna musklerna.
Skitjobbigt ibland men det lönar sig faktiskt.