Det är något stort på gång - allt fler väljer bort barn

Ja, det är möjligt att fler kommer välja bort barn, det är också möjligt att fler kommer att ångra det beslutet i efterhand.

Rent generellt tycker jag som sagt att det är en rätt farlig och narcissistisk väg att anta att alla som valt något annat än det man själv valt gjort det för att de är "konformister" eller "i boxen". Kanske finns folk som helt enkelt vill ha barn trots självständigt tänkande, kanske rentav att de flesta vill det?

Vi kan även lägga till otryggheten i dagens Sverige som är skapad av politikerna.
Bor man i ett område stad med stor andel utlänningar så är det ju inte så roligt att som förälder att ha sina barn i en kaosklass och med folk med andra religioner och kulturer där då ens barn blir mobbade och slagna utan att personalen kan eller inte vill ta tag i problemet.
Det har ju framkommit att andelen barn som känner sig otrygga och inte vill gå till skolan ökat dramatiskt nu dem senaste åren.

Eftersom det är en egoistisk handling att fortplanta sig, så har man möjligen tänkt till när man skaffar barn, men då har man tänkt att man skiter i barnets lidande.

Vare månad en kvinna har ägglossning påminns hon om klockan, eller snarare alarmklockan ringer högt.
Det är inte så avlägset fokus som du tror eller vill (?) tro.

Ignorance is a bliss
Du har fått underlag av blandad kompott, inget biter och det beror på att verkligheten inte matchar dina önskemål. Jobbar man som kurator, pedagog, inom socialtjänst och psykiatri är föräldrar som både aktivt och passivt ångrat sina barn vardagsmat och de tycks bli fler i takt med de neuropsykiatriska diagnoserna.

Så här kan livet se ut för en av alla de föräldrar som ångrar sina barn:

"
- Barnet har adhd eller autism eller både och ->
- Barnet får inte anpassningar på förskolan eller skolan för att det anses orättvist mot de andra barnet/att barnet är söndercurlat. Inledningsvis kan det handla om att samma personal kommer och möter barnet varje dag, att barnet ska få en egen plats på samlingen/ i klassrummet, att barnet ska få vara inne på rasten eller ha en vuxen att ty sig till. ->
- Barnet vill inte gå till förskolan/skolan ->
- Föräldrarna tvingar barnet att gå ->
- Barnet får ont i magen, ont i huvudet, får raseriutbrott hemma ->
- Föräldrarna ber om bättre anpassningar/ att anpassningar sätts in. Nu behövs kraftigare åtgärder: egen resurs, mindre grupp. ->
- Förskolan/skolan kontrar med att det inte finns resurser för det. >
- Barnet får panikångestattacker och föräldrarna kan inte längre tvinga iväg det till förskolan/skolan ->
- Mammans (och ibland pappans) föräldraförmåga ifrågasätts och de ifrågasätter sig själva ->
- Orosanmälan till soc, den första av många, många, många, många. ->
- Skolan, soc, BUP, habiliteringen, LSS, utbildningsförvaltningen börjar diskutera vems ansvar det är att hjälpa barnet. Slutsats: Ingens ansvar.
- Någon av föräldrarna, eller båda, slutar jobba för att det a) inte går att lämna ett funktionsnedsatt barn ensamt hela dagen och b)barnet mår så psykiskt dåligt att det tappat livslusten något som även kan drabba föräldrarna. ->
- Utryckningar till BUP-akuten, många, många, många gånger, alltid med resultatet att barnet får en glass och får åka hem efter någon timme. ->
- Föräldrarna larmar om att barnet är suicidalt.->
- Föräldrarna blir nekade sjukpenning, omsorgsbidrag, a-kassa. Det är inte de som är sjuka, utan barnet hävdas det. ->
- Barnet nekas sjukskrivning. Barn kan inte bli utbrända, antas det. ->
- Nu är orosanmälningarna så många och barnet så sönderstressat och deprimerat och föräldrarna så utmattade att det inte längre går att blunda för att det är kris. ->
- Barnet omhändertas och familjehemsplaceras. ->
- Barnet a)mister den enda tryggheten: föräldrarna b) kommer till en familj som i många fall saknar kompetens kring adhd/autism ->
- Barnet får klassiska meltdowns ->
- Barnet flyttas till ett nytt familjehem. Och ett nytt. Och ett nytt. ->
- Ingen vill längre ta emot barnet (utom i bästa fall föräldrarna, men de får inte eftersom de antas ha orsakat barnets mående, som egentligen är en funktionsnedsättning).->
- Barnet placeras på låst ungdomshem (SiS-hem). Det är slutdestinationen. En del klarar sig därifrån, en del begår självmord.

https://youtu.be/t6YIgP0P6fk "

Jag är säker på att det hade dubblat antalet födda barn relativt snabbt. Kanske behövs ännu starkare incitament som till exempel avskaffad pension för barnvägrare. Varför inte öronmärkta lägenheter i centrala stan för endast familjer med x antal barn? Sambeskattning?

Kolla på t.ex. Polen och Estland som nyligen ökade barnbidraget kraftigt. Antalet födda barn började öka igen och bröt en trend av allvarligt sjunkande siffror.

Du kan resa med barn. Du kan festa med barn. Du kan göra nästan allt (om än på ett lite annorlunda sätt) som förälder. I mångt och mycket tror jag att det bara handlar om att man inte "tjänar" något på barn. Förr i tiden var barn en investering i framtiden, nu är barn (ur en rent ekonomisk synvinkel) en kostsam belastning i tid och pengar.

Självklart, det var inte det jag skrev, märklig tolkning från din sida.
Boxen, normen, kommer alltid vara rätt för vissa. Det handlar om möjligheten att faktiskt söka något annat.
Barn-normen är fortfarande ett känsligt kapitel för många, inte minst i denna tråd kryllar det av fyrkanter, några från juratiden tom.

Dina evolutionärt formade instinkter och egenskaper finns också.

Människan är evolutionärt formad för att överleva och fortplanta sig. Detta innebär att även hennes psykologi har utrustats till detta.

Frivillig barnlöshet kan med rätta beskrivas som något onaturligt med tanke på ovan nämnda fraser.

Il Duce hade ett föredömligt familjevårdsprogram som flera länder i Europa borde titta på. Polen som du tar upp är nutida goda exempel.

Sambeskattning och olika förmåner för unga människor som väljer att skaffa barn är en god väg framåt.

Den som sannolikt tillämpar önsketänkande och konfirmationsbias verkar vara du. Du kan inte ens erkänna grundläggande vetenskapliga fakta som evolutionsteorin.

Förresten, det udragna scenariot som du målar upp säger mer om dig än om svenska föräldrar. De flesta svenska föräldrar uppfostrar inte problembarn.

Du har en liten jude inom dig som manar dig till att tvångsmässigt bryta alla normer som kan gynna ditt germanska folks fortlevnad. Lyssna inte på den lille juden. Bryt dina PK-bojor och förkasta den normbrytarfanatiska kulturmarxismen. You can do it girl.

Ja och kvinnor, och några få män, gör allt för att säkerställa att det inte blir några barn. Hon gör det eftersom sexdriften är primär och inte barndriften dvs det finns ingen biologisk klocka. Människa har sex 24/7 och inte bara när det är befruktningsläge, vilket för människans del innebär att sexet biologiskt även har en annan funktion än bara fortplantning.

Att sexet existerar för fortplantning har jag inte oponerat någonstans. Jag understryker däremot att en förklaring till att kvinnor och män allt mer tilltalas av att välja bort eller bara skaffa ett barn beror på att barn inte är en biologisk drift. Det är lättare att välja bort barn än att välja bort sex.
På flashback fastnar emellertid diskussionen på stadiet om en biologisk klocka och att det måste vara något fel på kvinnor som väljer bort sin enda funktion i livet, något vetenskapen dementerade långt innan jag föddes.

Att logga in på Flashback är som att krypa in i en grotta eller klättra upp i ett träd.