Det är något stort på gång - allt fler väljer bort barn

Situationen mellan invandrare och svenskar är komplett annorlunda. För det första så får de lägenhet och massa annat direkt serverat på ett silverfat, vilket gör att de har möjligheter med en gång att yngla av sig. När de dessutom både kan stanna hemma och få ännu mer i bidrag för fler barn, så tycker många av dem att det säkert är smått fantastiskt i sig och ännu mer kommer till, hur andragenerationer ska klara sig är en annan knäckfråga, men det ser vi ju också vad som händer med dem i Sverige.

När det kommer till svenskar så är det raka motsatsen. För det första gäller det att skaffa en bra egen ekonomi i ganska så ung ålder, vilket absolut inte är lätt idag. Det är ju mest till mannen detta faller på, så att detta blir ytterligare en faktor att hävda sig gentemot andra. En bra lägenhet i sig ex. kostar ju svindlande mycket idag, samt det behövs ett stabilt jobb och ekonomi för detta.
Kvinnor idag ser män mer som något sekundärt. Man vill liksom i första hand ha barn sedan kan mannen bytas ut. I valet på lämplig partner så är man främst intresserad av någon med bra ekonomi och fungerar det inte så får han ändå betala, samt de får sin "frihet"som väldigt många vill ha och på Tinder fixar man ju snabbt en dejt. Detta gör så att män med bra ekonomi och ex. över 50, samt redan barn från tidigare förhållande som gått i kras anses som ett mer lämpligt material av många kvinnor. Har en lite mer ytligare bekant som i sin tur är singel, ganska ok jobb osv. som i sin tur känner han en väldigt känd konstnär i 70 års åldern, där kvinnor i 30 års ålder direkt stöter på gubben och han har också barn lite kors och tvärs i världen. Min bekant var ju rätt besviken över detta att behöva bli brädad av gubben, men så fungerar det liksom idag.

Tror du att det finns en mening med livet är du religiös. Vissa förökar sig, andra inte. Att du väljer att lägga värde i det är din ensak, men vad du känner inför saker och ting är inte automatiskt en sanning. Att du ser homosexuella som skräp till exempel låter jobbigt. Du går runt och mår dåligt över saker du ändå inte kan kontrollera helt i onödan. Världen sköter sig själv utan din inblandning, så vad sägs om att du försöker släppa den där missriktade ilskan och mår lite bättre istället?

Dåså, ge upp då. Varför inte bara lägga sig ned och dö såfort det blir lite svårt i livet.
Blir det svåra tider är det väl din jävla plikt att arbeta så det blir bättre, din förbannade satans fega fjolla.

Enligt evolutionsteorin, som är vetenkaplig fakta, stämmer påståendet att anlag som inte leder till fortplantning är ofördelaktiga.

Förresten så behöver man inte vara religiös för att tro på mening med livet. Hört talas om filosofi?

Jojo, men ved har det med mening att göra? Det är en process likt många andra. Filosofi är ett ganska brett ämne för övrigt.

Jag är väldigt osäker på om jag vill ha barn eller inte. Och jag är ändå kvinna 30+ så min biologiska klocka borde ticka rätt ordentligt vid det här laget, men icke. Jag vet verkligen inte om barn är värt besväret så att säga. Det känns som om man, och särskilt som kvinna, får offra så otroligt mycket av sig själv och av sitt liv om man skaffar barn. Samtidigt kan folk med barn verkligen tjata hål i huvudet på en om hur mycket det är värt det.

Så jag vet inte riktigt. Jag står och stampar. Kanske. Det vore ju trevligt om mina gener levde vidare. Men är det värt all möda?

Ser mig som barnfri av flera olika orsaker. Dock inte sådana som många ofta bygger sina fördomar på. Jag väljer helt enkelt inte att göra karriär, resa och festa framför barn, för jag gör inget av det (Jobbar gör jag, men inte karriär på det sättet). Överbefolkningen ser jag inte heller som ett skäl, i alla fall inget som stoppat mig om jag verkligen valt att skaffa barn.

Tror rätt hårt på att leva sitt egna liv och inte lägga sig i andras, men maken till idioter och osäkra stackare med självhävdelsebehov det finns i denna tråd. Svulstiga texter om tusentals generationer och släktträd som dör ut, snacka om löjeväckande. Det är på samma nivå som de barnfria som väljer bort barn för att "blöjor är äckliga".

Jag vet att en del av hur många användare skriver handlar om att spela coola på Flashback, men bilden man får är snarare av osäkra personer som måste hävda sig.

Det visade sig, inte helt oväntat, vara omdömeslöst av mig att utgå ifrån att motdebattören är läskunnig.

Allt du behöver veta står i inlägget du citerar (som jag tvivlar på att du har läst). Det enda jag säger är att sexualdriften finns där för att vi ska lockas av skaffa barn. Även om "hjärnan" (psyket, rationaliteten) inte vill ha barn, är kroppen sugen på att skaffa barn, och det yttrar sig genom sexualdriften. Människan är smart nog att förstå att hon kan motverka graviditeter, och kan av den anledningen ha sex för njutnings skull.

Det är allt jag säger.

Det intressanta i sammanhanget är att medierna promotar barnlöshet. Ligger givetvis i deras agenda då de vill ha fri invandring. Tro inte ett ögonblick på vad de skriver angående lyckliga kvinnliga singlar. Vi vet alla att kvinnor i dagens feministiska västvärld mår sämre än någonsin tidigare, så uppenbarligen stämmer inte feministernas teorier.

Kvinnorna mådde som bäst när de hade ett hem att ta hand om och då de hade en familj som älskade dem omkring sig.

Kvinnor passar väldigt dåligt i den ombytliga värld vi ser. Det knäcker deras självförtroende när deras stabilitet försvinner och då de är ständigt utbytbara.

Ja vita barn är inget de vill se mer av. Det enda som är önskvärt i agendamakarnas ögon är chokladfärgade rasbastarder.

Så sant som det är sagt. Svaga män förstör samhället.

Vi starka män gör vårt bästa för att bygga upp samhället och förbereda vårt samhälle för framtiden.

Att skaffa barn är en självklarhet då, minst två, helst fler.

Kalergiplanen. Att stoppa utvecklingen av människorasen och avveckla mänskligheten från jordens yta.