Citat:
Ursprungligen postat av
Merwinna
Alltså, alla människor som begår självmord är ju inte psykiskt sjuka. Det finns människor som hamnar i förtvivlade situationer, som inte har något med psykisk ohälsa att göra. Tänk dom som blev utfattiga i en tid då det inte fanns något socialt skyddsnät t.ex., eller i andra länder där det är så fortfarande. Eller folk som mister hela sin familj i en olycka, och bara har ensamheten att se fram emot nu. Eller barn och unga som mobbas i skolan, och inte har några vuxna som bryr sig om att kämpa för dem. Eller helt enkelt inte tycker att det fattiga och tråkiga liv de har är värt att leva, då de nått en ålder då det är för sent att hoppas på att kunna förändra något (skaffa partner och barn, få ett bättre jobb, få en bättre bostad, få vänner om man aldrig haft det innan...).
Hade det bara gällt Ari själv hade jag inte sagt något, han hade säkert tusentals skäl att vara less; gubbåldern kryper sig närmare, med den deppiga känsla av att vara passé som detta innebär. Men att han lämnar döttrarna ensamma tycker jag ändå är ansvarslöst, de har väl ändå inte gjort något? Särskilt med tanke på den nye färgstarke hovbetäckarens kraftfulla närvaro, en sådan figur hade jag aldrig kunnat lita på under rådande omständigheter...

Visst, de är ännu bara barn, men inte för alltid. Och M-L själv kunde han väl bara ha bett fara åt helvete? Nej, jag tycker nog att Aris svek mot flickorna är grovt, och att det ändå framstår som en sjuk handling. Kan han ha varit en extrem narcissist, månntro?

Ekonomiskt hade han väl inga större bekymmer, han kunde väl både ha fortsatt med sitt målarkluddande och låtit bli?