Citat:
Ursprungligen postat av
MissBateman
Kvinnliga längdåkare verkar generellt sett inte vara några lättviktare. I teorin är det bästa för skidåkning att vara lätt och samtidigt ha en praktfysik. I realiteten leder kanske en låg vikt ( låg fettprocent) till fler sjukdagar, längre tid för rehab och svårigheter för kroppen att ta till sig den träning som ska leda till praktfysik. Som någon skriver, så hittar man väl den vikt och fettprocent som i det långa loppet passar kroppen bäst helhetsmässigt. De flesta åkarna i världstoppen är normalviktiga. Hade de inte varit längdåkare utan bara vanliga tjejer hade flera av dem varit mulliga med det förhållandet mellan längd och vikt som uppges.
Johaug är ett fysiskt fenomen och unikum.
Jag är övertygad om att fettprocenthalten i kroppen inte har ett dugg med rehab och sjukdomar att göra, så länge man får i sig tillräckligt med kalorier under dagen. Och det ska väl knappast vara någon svårighet för en elit vars i stort sett hela vardag går ut på träning och kost.
Om du ser till de bästa åkarna, Kläbo, Stina, Falla, Johaug, och förra aktiva Björgen och Kowalczyk, så har de knappt ett uns fett på kroppen. Anledningen till det är kontrollerat matintag samt noggrann träning. Inget lämnas åt slumpen.
Den största skillnaden mellan slanka Stina och halvtjocka Charles är inte fläsket, utan huvudet. Stina är en sådan som gör all träning och gör de noggrann, Charles inte.