Citat:
Ursprungligen postat av
Mantilla
Tyvärr har jag inte lust att läsa igenom ditt oerhört långa inlägg, men om du tror att ett erkännande inte är väsentligt för dömandet så tror du fel.
Har ju inte sagt att ett erkännande är betydelselöst - har bara försökt utreda vad begreppen betyder
ords -innehållsligt. Långt eller kort. De blir ju längre utlägg om man upplever att läsaren inte förstår.
Ett erkännande är inte ett bevis!
Erkännande ingår eller kompletterar bevisen.
Som sagt, för de som inte läst första inlägget här, så finns de som erkänner brott trots att de
är oskyldiga.
Skälen kan vara flera. De för en irrande tillvaro och vill ha husrum och mat. De kan uppleva en viss trygghet med fängelse!
Eller i vissa kulturer / tänk, kan t ex. en pappa ta på sig sonens skuld av ren lojalitet.
I mindre brott med kortare strafftid kan kompisar ta på sig kompisars brott om de är mutade.
De får sitta inne en tid med mat och husrum och har litet pengar när de kommit ut.
Detta vet jag med säkerhet!
Det står i media, det är allmänt känt inom rättsväsendet, utom att jag råkat ha varit granne med en sådan (äldre) person! Han skyddade yngre på så sätt och bad att få bli inlåst!
För hans del var det praktiskt just då! Och han kände ju personalen i fängelset och hade en del (lagliga) "förmåner", te.x kunde spela tennis med personalen.
Var "kökschef" och hade trevligt i köket.
(En narkotikahärva, där man både skyllde ifrån sig på varandra och tog på sig andras brott.)
Har läst psykologi där fallbeskrivningar ingår .. och var varit nämndeman en tid. Det upphör dock i och med att man flyttar,
en nämndeman ska verka i det distrikt där han bor.
