Skampatrullen

Nu flyttade du målstolparna. Frågan var om jämställda kvinnor skiljer sig mer än ojämställda. Detta är relevant eftersom det på gruppnivå medför en konkurrensnackdel för de jämställda. När jag visade att så var fallet föll du tillbaka till en individualistisk moral - att subjektiv frigörelse är det viktiga. Vad hände med sakfrågan, att jämställdhet står sig illa i konkurrens mot det som du kallar förtryck och jag kallar familj?

Det livslånga monogama förhållandet är ursprunget till västvärldens och indoeuropéernas framgångar. Det är det enda sättet att uppnå den stabilitet och den klarhet i arvsfrågor som ett mer avancerat samhälle behöver. Principen en man - en kvinna innebär att alla tjejer inte kommer få sin drömprins, men att det går att få ett drägligt samhälle som det faktiskt går att frodas och må bra i.

Alternativet till att stanna kvar även vid "män som inte höll måttet" är polygami - att ett fåtal ärke-alfa-superrika halvgudar till män tar alla brudarna. Det är varken jämställt eller hållbart, eftersom överskottet på incels kommer leda till social oro, vilket är vad som historiskt har skett i Asiens haremsamhällen, men inte i det monogama Europa. Den strikta monogamin är en typ av sund jämlikhet mellan män som faktiskt fungerar.

De enda som behöver det monogama samhälle du beskriver är de män som är oförmögna att skapa relationer. Men vi bygger inte samhällen så, vi skapar inte helt sjuka strukturer där kvinnor delas ut till de missanpassade.

Vad är det som säger att alla har rätt till en partner?

Jämställda kvinnor har möjlighet att skilja sig eftersom de inte är beroende av att mannen försörjer dem dessutom om pappan varit felaktig och tagit hand om sina barn så vet kvinnan att barnen kommer att de alldeles utmärkt hos sin pappa varannan vecka.

Suck. Jag blir snart tokig på nationalisters upplyftande av de extremt dekadenta länderna Polen och Ungern. Det finns väldigt få svenska kvinnor som ens skulle fundera på att köra med den prostituerade klädstil som vanliga kvinnor i Polen och Ungern har. Porrgubbsäcklet Berth Milton har också i en intervju som jag lyssnade på för ett par år sedan berättat att svenska kvinnors sexualmoral är enormt mycket högre än vad den är i pissländer som Ungern. Annars är jag nog positivt inställd till Skampatrullen. Det som jag har lite problem med är dock hyckleriet. När Daniel "Conrad" Frändebög åkte till FreedomFest och umgicks med en transsexuell bajsporrskådespelare som drev pedofilsajter så var det ingen som skammade honom. Tvärtom så försvarades han av hela den nationella rörelsen och sitter idag och kör med äkta svensk bögstil i podden Radio Svegot.

För övrigt har den bajsätande porr-transan som kallar sig konservativ gått ut på Twitter och kritiserat Skampatrullen. Så något gör Skampatrullen rätt. Men althögern bör sluta stödja det där bögandet The Golden One och Bronze Age Pervert sysslar med. Usch!

Det är härligt att se vilken ilska skampatrullen vaskat fram från feministskadade fruntimmer, pervon och betafjantar. Man kan riktigt se hur tårarna rinner ned för kinderna på dem när de knåpar ihop sina uttjatade små försök till Ad hominem.

Barn som växer upp i intakta familjer mår bara bra om den intakta familjen består av föräldrar som trivs med varandra och inte bråkar mer eller mindre konstant eller lever separata liv.
Undersökningar visar inte alls att barn till fungerande frånskilda föräldrar mår sämre än intakta familjer. Barn till dysfunktionella föräldrar är de som mår dåligt efter skilsmässa där föräldrar inte kan samarbeta och där de inför barnen talar om hur värdelös den andra föräldern är eller den ena föräldern efter skilsmässa mer eller mindre försvinner ur barnets liv.
Som tur är så skaffar vi barn så sent att vi har varit vuxna länge för där separation sker där det finns små barn är det främst bland de som är under 25 år när de fick barn och där de blivit föräldrar tidigt i relationen

Stämmer ej. Det enda tillfälle då separation är bättre är om det finns "unresolvable marital violence". Alltså, till och med om det finns misshandel är det ofta bättre att hålla ihop. Bara om misshandeln är "unresolvable", om det efter ingripanden är helt utsiktslöst att den ska upphöra, mår barnen bättre av en separation.

I alla andra situationer, hur jävligt och skrikigt och dysfunktionellt det än är, ligger det i barnens bästa att föräldrarna håller ihop.

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4240051/

Ursäkta det eventuellt personliga intrånget, men det låter mest som att du greppar efter halmstrån här. Bit i det sura äpplet i stället, och acceptera om du har gjort fel. Det här är en del av ett större samhällsproblem, med en fientlig media och ett sjukt utbildningsväsende som propsar på kvinnor en lögn om frigörelse, som bara gör dem olyckliga och i praktiken misshandlar deras barn. Det är inte du som ytterst har skapat den här situationen, men ingenting blir bättre av att du vägrar skämmas för din egen medskyldighet till den.

Till skillnad från dig då, som står över allt med dina välutvecklade åsikter? Det handlar om en enda liten kärna; vad har du för kvinnosyn?