Fem skånska syskon hölls isolerade från omvärlden

Ska du börja hacka på autister nu också? Det här blir bara bisarrare och bisarrare. Och, jo, det är underligt att någon envisas med att vilja tillbaka till tillvaron som hon hade över ett år tidigare om denna tillvaro var så fylld av vanvård och kriminell försummelse som socialtjänsten hävdar. Det är faktiskt väldigt, väldigt underligt.


En sak man skulle kunnat göra är ju att be om familjens medgivande, vilket för övrigt socialtjänstlagen kräver. Istället för att som i det här fallet strunta i det med den mycket märkliga bortförklaringen att det är stor risk att familjen avviker utomlands.


Befinner man sig på en plats som man inte får lämna och där man är förbjuden att använda telefoner och datorer så kan man nog utan vidare säga att man "sitter" där. Eller tillhör du även dem som hävdar att det inte finns några fångläger i Östturkestan, med motiveringen att den kinesiska regimen säger att där bara finns yrkesskolor där (att yrkesskolorna i fråga har taggtråd och kulsprutetorn har givetvis ingenting med saken att göra).

Jag tycker naturligtvis att det låter som något mycket bra att söka familjens medgivande. Och det kanske tom har sökts?
Sannolikheten för att familjen skulle ge sitt medgivande ser jag dock som minimal och som önsketänkande.

Vi har här barn som inte går i skolan, två långtidssjukskrivna föräldrar, lögner på lögner under många år, ett skitit hem och barn som har hållits isolerade. Det finns naturligtvis ingen insikt här hos föräldrarna (och knappast hos barnen heller).

Det står uttryckligen i domarna att något samtycke inte har sökts.

Rent generellt samtycker alla föräldrar till insatser eftersom de inte har något val. Ett frivilligt omhändertagande är ungefär lika frivilligt som när man frivilligt lämnar ifrån sig plånboken till en rånare. Det finns en anledning till att över 80% av alla omhändertaganden är "frivilliga". Och det är inte att svenska föräldrar generellt sett är väldigt ivriga på att bli av med sina barn.


Hur mycket som är lögner och inte är fortfarande en öppen fråga. Socialtjänsten hävdar en sak och familjen hävdar en annan. Personligen tycker jag att det finns betydligt större luckor i socialtjänstens resonemang än i familjens, men man kan väl diplomatiskt säga att det råder olika åsikter.

Familjen har ju inte kunnat belägga något av vad de påstått om arbete utomlands
Föräldrarna gick ut och sa att de skulle berätta och visa hur det egentligen låg till vad det blev var ju det intensägande tv-programmet som inte sa någonting och framförallt inte visade på att det under alla dessa år varit fråga om ett aktivt företagande världen över där barnen undervisats på resande fot

Enligt ditt resonemang är ju då ett frivilligt omhändertagande lika ofrivilligt som ett ofrivilligt omhändertagande. Och då blir ju ditt argument kring att socialtjänsten borde ha sökt ett frivilligt omhändertagande bara en symbolfråga och inget som skulle ändra skeendet i sak: föräldrarna skulle inte vilja lämna ifrån sig sina barn men skulle inte haft nått val.

Ang lögnerna så har ju föräldrarna vad jag kunnat förstå inte kunnat presenterar så mycket som ett vykort, fotografi, kvitto, souvenirer eller annat som de kan visa härrör från deras globetrotter-liv. Hur svårt skulle det vara? Så de ljuger helt enkelt. Och det är ingen liten lögn eftersom det då innebär att de har hållit barnen isolerade i sitt skitiga hem. Och utanför skolan.
Skulle för övrigt vara intressant att få reda på om något forn av skolmaterial överhuvudtaget hittades vid genomgången av hemmet.

I praktiken spelar det förstås ingen roll om omhändertagandet kommer med ett medgivande under ultimatum eller helt utan medgivande. Men det är ju ändå intressant när man kan beslå socialtjänsten med att runda lagen.

På ett mer principiellt plan är det förstås ett massivt systemfel att det är samma instans som hjälper folk som också straffar dem. Jag har sett otaliga LVU-fall som har inletts med att en (oftast en) förälder har sökt hjälpt hos socialtjänsten bara för att få sitt barn omhändertaget. Det är inte direkt en god jordmån för ett fruktbart samarbete.



Hur mycket utomlands familjen har eller inte har varit är i det närmaste helt ointressant för socialtjänstens del. Det är ingen fråga som figurerar i något domstolsdokument. Det enda man konstaterar där är att barnen inte har gått i skola och att det är att betrakta som omsorgssvikt. Varför de inte gick i skola är möjligtvis en fråga för utbildningsnämnden men det är ingenting som socialtjänsten bryr sig om.

Allt det andra som socialtjänsten anmärker på, och som verkar vara de egentliga orsakerna till omhändertagandet, är sådant som det är lika lätt att tro på familjen som det är att tro på socialtjänsten. Anekdotiska uppgifter i stil med att barn inte kan skala en banan eller inte kan duscha är med största sannolikhet falska.

Problem med normala hygienrutiner och märkliga matvanor och oförmåga att öppna plastpåsar med bananer och därefter skala bananen är självfallet inte en skröna. Föräldrarna hade en timme på sig i TV och om hade all möjlighet i världen att avfärda och förklara det som stack ut kring barnen som att inte kunna sköta sin basala hygien och toalettbesök själva vid hög ålder. Föräldrarna hade lätt kunnat hitta skäl till tillfällig hjälp med dusch som hudproblem och eksemsalva på ryggen eller en period med huvudlöss barnen fick efter att ha varit på någon aktivitet med en massa barn

Skrönor är väl ganska precis vad det är. Problemet jag ser med alla de anklagelserna är att de är anekdotiska. Det är en stor varningsklocka när det kommer till socialtjänsten.

Vad man måste veta är sättet som den informationen kommer till på. Vad som har hänt är att barnen har varit i familjehem. Familjehemsföräldrarna hjälper till i utredningen genom att rapportera saker som de tycker är av intresse till socialsekreterarna. Socialsekreterarna rapporterar sedan saker som de tycker är av intresse vidare till journalanteckningarna och från journalanteckningarna skrivs sedan ansökan till förvaltningsrätten. Det blir en visklek där alla länkar i kedjan har ett intresse av att svartmåla föräldrarna och utmåla barnen som helt väck. Små betydelselösa detaljer kan på det viset förstoras upp till enorma proportioner som har liten eller ingen kontakt med verkligheten.

Då är det en mycket tyngre anklagelse att socialtjänsten hävdar att barnen var undernärda och muskelsvaga vid omhändertagandet. Men förvaltningsrätten konstaterar att det "saknas stöd i utredningen" för de anklagelserna. Vad det betyder i praktiken vet jag inte, men av någon anledning tyckte inte rätten att de anklagelserna höll måttet trots att de varit rätt liberala med att godta de fluffigare anklagelserna.

Om jag minns rätt så fyller den äldsta omhändertagna flickan 18 år om några veckor. Jag antar att hon då är "fri" att lämna sitt familjehem om hon vill och kan flytta tillbaka till sina biologiska föräldrar.

Hon kan vara fortsatt omhändertagen till 21 år om hon anses vara i behov av fortsatt vård

Flickan är tvångsomhändertagen som barn på grund av föräldrarnas oförmåga att vara föräldrar. Vid 18 års ålder är man myndig och betraktas inte som barn längre. Tvångsbeslutet upphör då. Jag vet inget undantag från det. Berätta gärna!
Jag har inte hört nåt som motiverar ett nytt tvångsomhändertagande på grund av hennes eget beteende. (Det räcker inte att vara "psykiskt störd" om nu flickstackarn är det, utan störningen måste höra ihop med kriminalitet, missbruk eller liknande)
Soc kunde ju till exempel inte tvångsomhänderta äldsta hemmaboende och myndiga pojken av såna skäl.
Domstolen sa nej.

I teorin har du helt rätt, LVU §2, vilket flickan är omhändertagen för, är bara giltig upp till arton års ålder. Men eftersom vi pratar om socialtjänsten så är allting möjligt.

Det är till exempel fullt möjligt för dem att ansöka om vård enligt §3, socialt nedbrytande beteende, om det visar sig att flickan tänker flytta hem till föräldrarna igen. Mot det kan man invända att de redan har försökt och misslyckas att göra samma sak med den äldre brodern. Men det utesluter inte att de försöker och deras chanser att lyckas är sannolikt högre eftersom det här barnet redan är omhändertaget vilket ger dem större möjligheter att styra processen.

Ett lika troligt scenario är att socialtjänsten ställer någon sorts ultimatum till flickan. Till exempel att om hon försöker flytta hem till föräldrarna kommer de LVUa men om hon kan tänka sig att istället flytta till en egen lägenhet så kommer socialtjänsten både att betala för den och lämna henne i fred. Alternativt går de ut ännu hårdare i förhandlingarna och kräver att hon bor kvar i familjehemmet men om hon går med på att göra det frivilligt istället för genom tvång så slopar de alla kontaktbegränsningar. Förutsatt att flickan är tillräckligt rädd för socialtjänsten, vilket hon borde vara med tanke på vad de är kapabla till, så är det mycket möjligt att hon går med på något av dessa ultimatum.