Citat:
Ursprungligen postat av
Strix m/94
Ja, det är enda lösningen, men min fundering är om det är realistiskt på kort och medellång sikt. Vi har två strukturella hinder härvid; de kvinnliga väljarna och de socialistiska kärnväljarna. På lång sikt kan detta så klart förändra sig, men det kommer nog att ta sin tid.
Nu kan jag förstås ha fel och vi kanske ser OU där S hamnar under 20% redan nästa år, men det skulle vara tämligen förvånande.
Citat:
Ursprungligen postat av
Reimer
Mja, jag tror att raset kan komma rätt fort nu, det känns som om även de gamla kärnväljarna börjar vackla i sin tro på SAP,s överlägsenhet att lösa samhällsproblem, de "köpta" rösterna från invandrarna lär stanna men snart har de tappat hela LO-kollektivet och jag tror att inte ens de äldre väljarna känner igen sitt parti, min åttioåriga moster grymtade surt om alla dessa flyktingar" som har släppts in i landet på djävligt lösa grunder, det lät inte som om det var givet att SAP skulle få hennes röst.
Citat:
Ursprungligen postat av
Strix m/94
Ja, vi får väl se. Betänk alla kvinnor inom offentlig sektor; kommuner, statliga myndigheter osv. De är inte så få.
Men, vem vet? Det kanske inte finns något golv för S - falluckan kanske öppnas när som helst.
Citat:
Ursprungligen postat av
Reimer
Ja, kvinnor och den förbannade feminismen är ett stort problem men SAP,s stora problem är enligt mig att hela förbannade rörelsen är kapad av extremfeminister och verkligheten brukar vara hård mot sådant, dvs. extremisternas teoretiska lösningar på problem krockar med vad verkligheten gör.
Just nu känns allt optimistiskt och om dessa opinionsmätningar fortsätter att visa positiva siffror för SD och negativa för SAP kommer den berömda ketchupeffekten, framgång föder framgång.
Och vad ska SAP kontra med, mer feminism?
Det är ju den som har satt dem i den rävsax de sitter i.
Citat:
Ursprungligen postat av
Strix m/94
Feminism är förstås ett problem, men det finns också mer krassa makt- och ekonomiskäl. Det är oerhört många kvinnor som både innehar betydelsefulla (eller "betydelsefulla") poster inom välfärdssektorn och egenintresset ljuger som bekant sällan.
Förlåt att jag lägger mig i er intressanta diskussion. Men jag har några invändningar.
S kärnväljare består till stor del av pensionärer. Men dagens pensionärer kommer från två olika generationer. De äldre av dessa, d.v.s. de som främst dör undan idag, kommer främst från den s.k. Tysta generationen, alltså 30-talister och tidiga 40-talister. Dessa är oftast konservativa.
Det är nästa generation, den s.k. Babybommen, födda under det sena 40-talet och hela 50-talet, som oftast är röda. Och i sin ungdom oftast blodröda. T.ex. den s.k. 68-rörelsen bestod främst av personer födda under mitten och slutet av 40-talet. Babyboomarna är idag mellan 60 och 75 år gamla och har inte riktigt börjat dö undan än i större omfattning.
M.a.o. är det främst höger-, inte vänsterväljare, som dött under senare år. Men snart blir det tvärtom.
Dessa håller på att ersätts med en ny generation väljare, den s.k. Gen Z (ibland kallad I-gen, eller Gen-meme etc). Gen-Z förefaller oftast luta mer åt höger än tidigare generationer gjort i motsvarande ålder. Jag tycker m.a.o. mycket pekar mot att den politiska majoriteten kommer svänga alltmer åt höger de närmsta 10-20 åren, både p.g.a. de nya väljarna, men lika mycket p.g.a. de äldre som kommer dö.
Den andra frågan är kvinnliga väljare och feminism. Feminismen brukar delas upp i tre vågor, den 1:a, 2:a och 3:e vågen. Den 1:a vågen handlade främst om saker de flesta idag finner självklara, såsom t.ex. kvinnlig rösträtt.
Den 3:e-vågens feminism är postmarxistisk identitetspolitik oftast analyserad med intersektionalitet, där F!:s politik är ett bra exempel. Företrädare för detta är dock skikliga på att blanda ihop begreppen. Ifrågasätter någon deras idéer och inte vill kalla sig feminist, anklagas denna oftast för att vara motståndare till den 1:vågens feminism, t.ex. kvinnlig rösträtt, vilket är extremt ovanligt att någon är.
Problemet är att många kvinnor inte har tillräcklig kunskap om feminismen och går på detta. D.v.s. att vara feminist tror därför många är att vara för grundläggande rättigheter för kvinnor och att vara emot således motståndare till detta. Självklart är inte kvinnor emot att ha grundläggande mänskliga rättigheter och många blir därför lurade att stödja en ism de i övrigt är emot om de bara grundläggande läst in sig på frågan.
Kvinnor och män har oftast inte så olika politiska åsikter, men tenderar att rösta olika. Kvinnor tar oftast större hänsyn till hur deras omgivning röstar, liksom vad media mm talar väl eller illa om. T.ex. SD i Sverige (och motsvarande partier runt om i Europa) har klart färre kvinnliga väljare, trots att kvinnor och män har ungefär samma åsikter.
De partier som i media beskrivs på ett övervägande positivt har en majoritet kvinnliga väljare och tvärtom för de med en majoritet negativ publicitet. Om t.ex. stigmat för SD minskar, lär således många kvinnor byta till SD så de blir lika starka som bland män. Och blir SD "rätt" att rösta på kommer t.o.m. fler kvinnor än män rösta på dem. Jag tycker mig inte uppfattat att SD är "rätt" att rösta på, långt ifrån, men stigmatisering tenderar åtminstone att minska för vart år som går. Varför jag tror de har en stor potential att växa framöver. Främst av kvinnliga väljare, som ju står för halva väljarkåren.
Länk till artikel om forskarrapport om varför kvinnor och män i så olika omfattning röstar på nationalistiska/ invandringskritiska partier, trots deras åsikter oftast är desamma:
https://www.expressen.se/debatt/sd-kunde-vara-storst--om-kvinnorna-vagat/