Citat:
Ursprungligen postat av
-DaRude-
Hur kan en förälder acceptera att ens 17-åriga dotter bor ihop med en flera år äldre kurd? Redan när hon var blott 15 år var hon tillsammans med honom.
Och varför sparkade man inte in dörren när pojkvännen vägrade öppna eller när han började uppvisa märkligt beteende, vid minsta misstanke att något inte stod rätt till? Visst ringa polisen, vilket de gjorde till slut, men kunde man ha agerat tidigare?
Det är ju bara att som far till sin försvunna dotter banka skiten ur aset tills han sjunger, för uppenbarligen förstod man att något var fel även mellan han och flickan men valde att vänta flera dagar innan man agerade på riktigt.
I retrospekt så finns det alltid saker man kunde gjort annorlunda. Dock inte säkert att det hade gjort någon skillnad.
Sen ang sparka in dörrar så är det betydligt svårare i Sverige än i USA. Inte så vanligt att dörrar öppnas inåt här, så då får du sparka in hela karmen också..
Som sagt det är lätt att i efterhand tänka att man borde gjort si eller så, men jag tror helt enkelt att innan man vet lite om vad som _troligen_.hänt, så besinnar man sig ändå lite mer som förälder. Tyvärr, men så tror jag. Särskilt om de kanske haft ~2 års ganska fläckfritt förhållande bakom sig. Men jag spekukelerar lite nu, precis som de flesta i tråden.
Jag har barn själv. Kanske skulle jag reagerat precis såsom du beskriver när allt kommer omkring ändå. Beror nog mycket på situationen eller omständigheterna.
Tragiskt alltsammans. Det är den största skräcken som förälder. Att förlora sitt barn.