Skvaller om Mona Sahlin

Skillnaden är kanske att Carl Bildt kan en hel del om lite av varje, medan Mona Sahlin kan vara inkompetent om det mesta.

Skärp dig, Mona är väl ingen stortjuv då hade hon väl suttit inne. Hon är ingen hotellstäderska hon hjälper sin dotter och svärson ibland. Kanske för att det är kul att hjälpa till. Förövrigt har hotellet bra rykte.

Hon försnillade ju först över femtio papp och sen de här bedrägerierna med livvakten och dessutom tömdes väl Anna Linds fond under Mona Sahlins vaktpass?

Nej, hon verkar inte så pålitlig direkt.

Nu är du onödigt snäll: hon åkte ju på ett 50-tal P-böter, av vilka hälften gick till kronofogden. Personligen bryr jag mig inte så mycket om att en del P-böter går till kronofogden, jag bryr mig mer om _mängden_ P-böter.

Som jag ser på saken är P-böter till för att man skall lära sig att man har gjort något man inte skall göra. Och eftersom hon nu åkt på ett så stort antal P-böter tycker jag att man kan dra slutsatsen att en av två extremer gäller:
- antingen är MS så korkad att hon inte _kan_ lära sig det som P-böterna försöker lära henne.
- eller så kan hon mycket väl lära sig, men väljer att skita i det.

Oavsett vilken av dessa alternativ som gäller tycker jag att det gör henne synnerligen olämplig att sitta i riksdagen och leda landet: de som sitter i riksdagen måste ju faktiskt följa lagarna de själva stiftar (eller åtminstone stå för att de gör fel, när det händer) eller ha nog med IQ för att förstå sambandet mellan orsak och verkan, och modifiera sitt beteende till det bättre när så behövs.

Stortjuv kanske inte är det rätta ordet.
Men fifflare är hon, i det mesta hon har haft hand om. Från Toblerone till den där stiftelsen och den påstådda älskarens förehavande.
Och tänk om hon hade blivit statsminister...
Huga!

Anna Linda fond är ett paradexempel på vänskapskorruption i det lilla formatet. Så självklart att de inblandade antagligen inte reflekterade över det särskilt mycket.

När Lind dog var det många som tyckte det var synd, och kände sig bättre när de betalade in delar av sina (skattade) surt förvärvade i den där stiftelsen.

Att minnet av henne bleknade, och att inflödet av pengar skulle sina var självklart. Men de fick några miljoner att förvalta i alla fall. Pengarna skulle gå till något pris, och till omkostnaderna för dessa.

Just omkostnaderna är intressanta. Flera gånger påpekades att de som sätt i styrelsen och förvaltade pengarna var helt oavlönade. De kunde inte anklagas för att försnilla något för egen räkning.

Men en ytterst liten bråkdel betalades ut i prispengar.

Den absoluta merparten försvann i arvoden för artistuppträden, mysko administration, och annat. Nästan uteslutande till Mona med vänners vänner.

Och sen tog pengarna slut.

Jag vill veta mer om Mona, Latino-Labbe, 3 miljoner kronor som Mona gett honom etc. Det skriker kriminella kontakter om Labbe, vilka nätverk har han? Har dessa 3 miljoner varit tänkta att investeras i någon ljusskygg bransch på någon annan del av klotet? Vilka kriminella kontakter har Mona, hon är ju förtjust i förortsanda, ganska fåfäng, rejält korkad, hatar svenskar?

Varför har hon trots dessa graverande skandaler ändå lämnats hyfsat ifred? Sitter hon på för mycket skit efter 4 decennier i politiken?

Det där är en härva som ännu behöver redas ut. Vad som varit offentligt är att stiftelsen hade minst 20 miljoner. Okänt hur mycket mer som donerats. Känt är också att det Mona med flera använde delar till middagar med ursäkten att det var för blivande donatorer. Jag kan också påminna mig om att det fanns några små "stipendier" som utdelades i storleksklassen 2-300 kkr.

Det vore beundrandsvärt om någon kunde gräva mer i vad som egentligen hände. Personligen tycker jag det är helt horribelt att lyckas förskingra på detta vis. Visst att man kan misslyckas med att förvalta en stiftelse om det handlar om att äga aktier. Svårt men möjligt beroende på vilka regler stiftelsen har. Men att på detta sätt konsumera upp medel är exempellöst.

I sammanhangen är det skitpengar. Några miljoner som fördelades ut bland "behövande". Richard Wolff var en av Monas kompisar som fick en del av kakan till exempel.

Samtidigt gör den begränsade storleken att den är lättare att undersöka och förstå, samtidigt som svaret redan är givet från början. Faller kräver inte några överkänsliga insatser av typen Råstam.

Så den som är intresserad av politik och bokföring har säkert lite spännande arbete framför sig.

Vad gäller stiftelsen så tror jag det finns ett stort hinder för den som vill gräva i det: så vitt jag vet har allmänheten ingen insyn alls i stiftelser, och kan därmed inte komma åt några papper att gräva i. Men rätta mig gärna om jag har fel.

Klart det är skitpengar i sammanhanget. Men sammanhanget är ju att Mona var ytterst nära statsministerposten. Mona hade sannolikt blivit statsminister om hon inte gjort bort sig.

Sen tycker jag att alla oavsett vem dom är ska åka dit hårt när dom förskingrar eller missbrukar andras pengar. Att förskingra en mördads ministers arv är dock väldig väldigt värre.

Jag förstår inte varför hon inte får frågor om detta. Eller rättare sagt jag tror hon fått frågor men vägrat svara. Jag förstår inte varför media nöjer sig med detta. Det finns väl visserligen en viss numhet då hon har så många andra konstigheter med livvakten mm för sig. Men minnesfonden för Anna borde väl vara en så konkret fråga att även en praktikant kunde ställa? Jag tycker hennes agerande med falska intyg är värre men har förståelse för att journalister är idioter.

Hon har fått frågor, och det finns några som tittat på det. Annars skulle hon inte sitta här och diskutera saken.

Men som sagt är det lite pengar det för sig om, och antagligen kan ingen fällas för något brottsligt. Vidare känns det kanske passé att gräva i Monas gamla oegentligheter. Ingen blir ju direkt förvånad om något nytt kommer upp.

Men, som sagt, om någon är villig att lägga tid på det, och alla papper finna tillgängliga, är det väl bara att sätta igång.