Citat:
Ursprungligen postat av
Naknekejsaren
Jo, jag hör dig. Irländsk folksång är nära anknyten till något urgammalt och får därmed en helt annan värdighet. Sedan umgås gamla och unga tillsammans i barer, osv. vilket skapar en kontinuerlig känsla av livets flod. Det är vackert att se.
Historieberättande fyllon, skratt och en äkta barkultur som gått från äldre till yngre sedan urminnestider. Sånger alla är med på och sjunger med.
Men vi behöver bara fokusera på sången, kolla vad härligt:
https://www.youtube.com/watch?v=xBRo-LORA8I
Och gemensamt upplevda trauman som än idag är ihågkommen:
https://www.youtube.com/watch?v=_8E2QuWZhfE
Får mig att längta att besöka en irländsk bar i Dublin igen (var över 10 år sedan).
Jämför med detta:
https://www.youtube.com/watch?v=KGgpBg49B1g
Nej...nej...nej.
Visst ser livet inte ut som den där stoiske indianen säger, men man kan drömma en hel del, och livet härmar så gott som det går drömmen. Irländska sångerna har lite av den där kryddan, lite av smärtan och sorgen som krävs för att förmedla något äkta.
Svenska dansbandsmusiken tycks vilja få lyssnaren att glömma med en 100% falsk livsglädje och barnslig tramsig nivå på texten. Som om någon i dansgolvet verkligen kan glömma precis vart de befinner sig i livet (gör inte något hur mycket de har druckit).
Du kanske borde prata antiknull, ålderdomlig dekadans och Schopenhauer med en levande irländsk ikon;
https://www.youtube.com/watch?v=kfVsGapy5vQ
"The thai people are wonderful, hard working and happygolucky, a lot like the irish."- Shane McGowan, efter arbetet med Hells Ditch
Istället för att sitta och förmana andra att leva, varför börjar du inte själv, din supertönt?